Tankar, ord, idéer

Måndag, lite drygt en vecka innan jul. Rättare sagt: nio dagar. Kan man fatta det? Nej. Nå, de flesta paketen är inhandlade, mat handlar man senare, och julpyntet är uppe, stjärnor och ljusstakar och sånt. Annars kommer julen hur eller hur, utan vidare, men visst, det skadar väl inte att ha liiiite framförhållning! För övrigt känns det som natten går med riktigt tunga fjät, skuggorna ruvar för solen har förlåtit oss dvs glömt oss. Skuggorna ruvar... Texten är dramatisk, men så är verkligheten också. Det verkar som väldigt många mår riktigt dåligt just nu. Kan förklaringen, åtminstone delvis, faktiskt bero på den där solen som lämnat och glömt oss? Melatoninbrist? D-vitaminbrist? Eller oron i riket och skuggvarelser som faktiskt tagit sig ut i dagsljuset.. och inte spruckit? Och det finns folk som sover på gator i Stockholm, och en frusen människa med pappersmugg i handen vid varje affär i Emmaboda. Och så ser det nog ut överallt i landet. Det går inte att bortförklara vissa saker. ...

Hohooo, hemma! Varit i Storstan en vända, jobbrelaterat. Fast då passar man ju på och träffa släkt och vänner, dvs sönerna och stockholmsbästisen. Snurrat runt på stan, långfikat och Trevlig-resa-kramats med sonen som ska långt bort över julen. Bott har jag gjort på Ersta, med den allra vackraste utsikten! Och under tiden har landet hamnat i regeringskris och nyval har planerats, och vem vet, kan det bli något bra av det?? I morgon tänker jag sitta på en stubbe ute i Ödevata och filosofera över både det ena och det andra. Märkligt vad bra man mår därute. Och så lite samarbetsövningar. Och överlevnadsfärdigheter. Skulle väl regeringen och oppositionen mått bra av, samarbetsövningarna, tänker jag. Kanske lite överlevnad också. Vi får väl se hur det blir i mars. Men, helt plötsligt är klockan tolv på natten, och dagens tvära kast från det ena till det andra börjar kännas i kroppen. Det får nog vara bra såhär. Sweet dreams!

Länge sen sist! Jag har haft mer en fullt upp, kan man säga, så pass att jag har tagit en paus från många saker. Jag har gjort vissa val och omprioriteringar i mitt liv. Ibland får man vända och vrida på saker, tänka om och tänka till och en gång till, tills man kommer fram till ett beslut, och när beslutet är fattat, då kommer lugnet. Jag är där nu. I klartext innebär det att jag har ansökt om tjänstledigt från min diakontjänst, och ska enbart jobba med Idébanken till nästa höst. Idébanken är ett treårigt projekt, vi är inne på år två nu, och kommer att utvidga vår verksamhet. Tanken är att utveckla Grön rehabilitering -liknade verksamhet. Vi är redan inne i processen. Två naturvägledare är påkopplade, och vi har blivit certifierade Spa för själen -arrangörer. Spa för själen, visst låter det härligt! Det känns bra att ha fattat beslutet. Projektet är tidsbegränsat, diakon kommer jag att vara hela livet; just nu behöver jag fokusera i detta. Adventstiden närmar sig, på söndag ä...

I dag är det fars dag, både i Sverige och i Finland. Min syster ringde, hon som bor i föräldrahemmet i Vimpeli, på södra Österbotten. Hon hade varit till pappas grav med blommor, och tänt ett ljus. Min far gick bort när jag var bara tolv år - han blev 49. Stroke, eller hjärnblödning, som man sa då. Han var en lång och gänglig man, snygg, med sitt mörka hår och gråblå ögon. Näst yngst i en brödraskara av sju. En händig man. Han kunde bygga hus och möbler och reparera klockor och ur med pyttesmå detaljer. Han kunde vara rätt sträng, men hade också en stillsam, humoristisk sida. En karl, en man, en pappa. Jag tänker på honom idag. Och funderar kring manlighet och faderlighet. Ibland tänker jag att den här världen saknar god faderlighet. Omhändertagande, som inte är lika "omkramande" som moderligheten. Urfaderligheten är nog lite mer ruffig och tuff och lekfull och stark till sin karaktär än moderligheten. Är det därför som många människor har väldigt svårt för Gud Fader? M...

Det står i DN i dag om skrivande och läsande: intresset för läsande har gått ner, men skrivandet ligger i topp. Läsförståelsen sjunker, och det kommer larmrapporter om snedvriden utgivning som premierar deckare och flygplatslitteratur, som det står i DN. För ett halvår sedan stod jag i en pressbyrå på Singapore flygplats, Changi. Flygplatsen var STOR! och superelegant och man flyttade sig mellan terminalerna i siencefiction-tåg. Jag hade ingenting att läsa och det är katastrofläge för mig på resande fot. Så in i pressbyrån och leta efter böcker. Det fanns: ekonomiböcker. Massor. Ni vet, öka din försäljnig och kreativ marknadsföring och hypnotisera med siffror och blabla, på engelska, förstås. Och det fanns en massa svenska böcker, på engelska då. Deckare. Och Stieg Larsson. Han finns överallt i världen. ÖVERALLT! Lisbeth Salander är den mest kända fiktiva personen sen...James Bond! Tror jag. Det verkar så. För på min resa till Philly besökte jag många flygplatsbokhandel, och Lisbeth ...

Allhelgona, Halloween. Ja, för mig är det Alla helgons-firande som gäller det kommersiella halloween har jag inte riktigt kunnat ta till mig..så jättemycket. Pumpagubbar är ju mysiga, och vad som helst som kan lysa upp i novembermörkret tas tacksamt emot, så på så sätt är det fint. I år drabbades jag av en förkylning från helvetet. Så blir det, när man jobbat intensivt och sen blir lite ledig, då slår det till. Borde inte kroppen bara vara nöjd med att man kan slappna av lite, tycker man, men nej, den ska ner ner ner! Och nu när vi hade folk på besök och småttingar och liv och rörelse... Olägligt, säger jag, en oläglig förkylning. Jag kunde dock stå på benen, så vi gick en promenad till kyrkogården och tände ljus i minneslunden. Jag har inga släktinggravar i Sverige, alltså nära släktingar, så då går man till en  minneslund. Min tolkning av minneslund är just en lund för minnen, plats för oss rotlösa att minnas våra nära bortgångna någonstans. När jag bodde i hus i Emmaboda,...

Körde hem sent i kväll, från Trekanten via Nybro. Det var värsta sortens väder för kvällsbilist: regnstänk på vindrutan, blank svart asfalt, svart skog, allt svart, förutom när man mötte andra bilister, då blev man bländad. Nå, hem kom jag och möttes i dörren av Mr and Sister Cat, och de påpekade högljutt att de absoluuuut innnte fått nån kvällsmat, nejnej och mjau vad ni människor är trögfattade! De blängde ogillande på husse som talade om att de  visst hade ätit, burkis, till och med. Nå, man kan ju alltid försöka, tycktes de tänka, när de lommade iväg, svängande på svansarna. Det här med Champions league, det är visst inte så ofta, och Bosse är inte nån fotbollsfanatiker, som det nästan kan verka, inte alls. Fast nu är det andra kvällen i rad, och det är nog lite mer action nu, det låter så.. I morgon ska delar av Idébanken till Ödevata, tillsammans med några andra, och ägna oss åt själens välmående. Kan behövas. Ta hand om själen. Den hinner ju knappt med! Den ska man ju v...

Utbildningsdag. Hela veckan pågår utbildning i stiftet. Växjö, prästkragarnas stad! Och diakon-dito, ja, och annat kyrkligt folks. Ibland undrar jag hur mycket icke-kyrkligt folk vet om vad allt vi gör? De ser oss vid dop, begravningar, bröllop, konfirmationer, kris- och katastrofsammanhang och sånt. Men vad GÖR vi på vardagarna? Det är faktiskt himla mycket och jag tänker då inte alls räkna upp allt, ni får googla helt enkelt.. Vad gör en diakon? Och upp ploppar en massa saker. Den här veckan är det utbildningsveckan, som sagt. För egen del har jag fått lära mig mer om Grön Rehabilitering, och det var ju väldigt bra, för det är precis vad vi pysslar med, på Idébanken, som i och för sig inte är kyrkligt sammanhang, men vi gör himla mycket, vi också. Och grön rehabilitering, det behövs det mycket av, både i kyrkan och utanför. Men "Tala film, tala liv" fick jag hoppa, för jag insåg att tåget ända till Vissefjärda skulle inte vänta på mig och föredragets slut, och plötslig...

Pyjamasdag! Äntligen. Så underbart! DN-läsning under flufftäcket. Långfrukost. Det är varmt och mysigt inne - ut har jag inte brytt mig om att sticka näsan ens ännu, fast en promenad nämndes för en halvtimme sen, eller så. Senare. Kanske. Random brainmusik-lista på spotify, sitter i soffan och slögooglar om salukis. Varför? Jo, musiklistan, för att den är så oförutsägbar. Salukis för att om jag nån gång skulle få för mig att skaffa en hund (igen) skulle det vara en saluki. Vilket aldrig kommer att hända, förmodligen. Salukis är extremt vackra hundar, och lite mystiska. Sen såg jag ätt älsklingsdottern var online, och -äntligen!- hittade vi tid att skypa. Sa hej till värdmamman och -pappan också. Så gott att prata med Bamba!!! Det blir inte så ofta. Det blev en promenad också. Vi gick i mörkret och blåsten och pratade om dittan och dattan och skolan, Bosse och jag. Det, skolan, är ju ett ämne som engagerar alla. Vi är så otroligt lyckligt lottade* här i norden och gäller no...

Kom hem igår kväll, rätt sent. Tågstrul; ersättningsbuss. Stupade i säng, med huvudet fullt av lösningsfokus. I dag har vi fokuserat på organisationsutveckling på Idébanken. Anja och jag tog lite walk-and-talk -planering, några varv runt ER-sjön. Det går inte att sitta så mycket inomhus, jag vissnar! I Buffé-tidningen var det en artikel om en tjej, Karoline Jönsson, som är bonde, typ. Av det moderna slaget. Litet hus ute i bushen någonstans, odlingar i trädgården. Och så bloggar hon. Jag kollade på nån annans blogg, alltså någon annan tjej som hade flyttat ut i skogen och odlade getter och mosade morötter och bloggade. Gick in på hennes sida. Det var väldigt svårt att hitta inläggen ens, man fick verkligen leta mellan reklamrutorna och -filmklippen. Ytterst irriterande. Men tydligen är det tillräckligt många som klickar in sig där, och klickar på reklamrutorna också och kanske till och med handlar något som marknadsförs med hjälp av hennes blogg och folks intresse av liv i skogen, så...

Så nu sitter jag här i Hufvudstaden och smälter hotellfrukost. Det lät lite..som en boaorm..fick jag bilden av, och lite så känns det. Fast jag åt ju inte sååå speciellt mycket.. Snart dags att bege mig till kurslokalen, jag går en utbildning i lösningsfokus, och den sitter som en hand i handsken för mig. Se möjligheter. Inget hipphipphurraa-superpositivt tänkande, nej, men att lära sig lyfta fram - hur små som helst- fragment att bygga livet vidare på. Som alternativ till rasering och ruiner och ... meningslöshet. Ja, det är en stor och svår konst att kunna förmedla, jag hoppas lära mig någonting, och här får man med sig lite verktyg. Jag ser fram emot dagen! Och alldeles speciellt ser jag fram emot kvällen: då ska jag träffa mina söner!! Och nu får dom inte säga att någonting kom i vägen och taket rasade och huset brann. Jag verkligen längtar jättemycket efter att träffa my sons, most beloved. I går kväll träffade jag stockholmsbästisen. Åt ute och pratade och pratade och skrattad...

Värmer mig ännu med minnet av fredagskvällens tillställning. Folkets hus, Emmaboda. Idébanken svarar för arrangemanget, tillsammans med Görel, kultursamordnaren. En afton som gick i svart och flammande rött; svärta, smärta, kärlek och glädje. Äkta känslor ligger nära varandra. De lokala poeterna var ett gäng ungdomar, barfotabarn i höga hattar och långa klänningar. Modiga, med glöden i sig från en annan källa än den som forsar emot oss från alla skärmar skyltfönster åsiktsmakare. Rader och vers, skrivna med hjärteblod. Ja, Bob Hansson var också där, och var...Bob Hansson! Estradpoet. Han pendlade mellan småprat och poesi och vad var vad? Han ägde scenen och man kunde bara älska honom. Och så musikerna! Malin Björklund, vilken tjej, vilken röst! Kvällen avslutades av Farewell my Lovely...oh, jag ryser! Klockrena toner som svingar sig upp i höjder ömsom mäktiga, ömsom lätta som ömsinta fingrar som torkar tårar... Peter Olssons sång, så känslig och kraftfull, och han balanserar på den...

Fredag förmiddag, och jag sitter hemma. Ska börja jobba efter lunch. Det är ju POESIAFTON i kväll, på Folkets hus i Emmaboda, Dackesalen med början kl 19! Jag tror att det blir fint. Bob Hansson kommer, sa jag det? Inte? Jo: Bob Hansson kommer! Och om du inte vet vem det är, googla, och du får fram estradpoet...poetryslam..vinnare av... ja, kolla själv! Och Farewell my Lovely spelar, och Peter Lejon (FmL) varskodde att man behövde en bunt näsdukar med sig... Annars har jag mest skrivit verksamhetsplaner och skissat på vårt Prehab (jo, vi har myntat ett nytt begrepp!) och seminarium och planering hit och dit. Apropå seminarium, jag upplevde någonting riktigt spännande! Jo, det var så att jag skulle vara med på ett seminarium i Stockholm på onsdag, men insåg att det skulle bli dyrt och ta mycket tid och energi, och dessutom ska jag dit på söndag, och så mycket älskar jag inte tågåkande att jag vill tuffa hundratals mil  var och varannan dag. Så jag frågade om jag kunde delta via S...

Hjulen rullar fortfortfort.. möte här och möte där och har jag verkligen skickat vidare all mängd med information som åligger mig att vidarebefordra?? Och bokat och avbokat och ombokat? Och vet alla att det är av-, om- och bokat? Nämen, det är ju inte klokt att sitta klockan snart elva på kvällen och försöka hålla ordning på alla skuttande tankarna! Nä, kudden nästa! Snart. I morgon möte/föredrag via Skype. Denna välsignelse till mänskligheten! Har handledningen också via skype nuförtiden. Underbart!Handledaren sitter i Stockholm, så tänk vad mycket tid och pengar man sparar på det här sättet!Fast nästa resa upp är redan bokad och snart är jag där igen. Annars har jag faktiskt varit på gymmet idag! Japp! Och det var inte första utan ANDRA gången!  Oktober är en månad då jag ändrar mina sommarvanor till vinter -sådana. Någonting ska bort och då ska någonting läggas till. Det hänger ihop med sidensvansarna, och om ni tror att mina tankar nu har skuttat helt ut på villovägar,...

Solen skiner! Lördag, jobbdag. Det börjar bli liiite väl många arbetsdagar på raken. Men: har man två jobb + pluggar, blir man lätt rätt mätt på det, nämen, rimmet rullade bara iväg, jag skulle skriva att det blir mycket. Helt enkelt. Men alltihop är självvalt, och väldigt roligt! I dag var det loppis i Ljungbyholm: Kyrkans unga i AHHV sålde egenhändigt tillverkade armband till förmån för Världens barn. Mycket folk, mest barnkläder- och grejer på säljborden, och som vanligt kunde man skänka det osålda till Lettlands vänner - eller till flyktingarbetet i Söderåkra. Det var valfritt, men folk tyckte att det viktigaste var att sakerna hamnade hos behövande. Det blev ett stort lass. Jag blir rörd av all godhet och givmildhet! En god dag, en underbar arbetsdag! Så imorgon också. Och så rullar den nya arbetsveckan igång och på. Kan sakna nån pyjamasdag, morgontoffeldag, ligga-kvar-och-läsa-tidningen-halva-dan-dag. Gnäll? Lite. Men, som sagt: självvalt. Senare: Sett ett avsn...

Valtider... Igår var det dags igen. Provval: Växjö stift ska ha en ny biskop när Jan-Olof avgår med pension i mars/april. Domkyrkan fylldes av präster och diakoner, det hölls presentationer och pläderingar, och cv:n lästes. För mig var det inte alls något svårt val: jag hade fattat beslutet innan.  På samma sätt var det inte ett dugg svårt att bestämma vilket parti och vem skulle få min röst vid landstings- och kommunval nyss. Nä, där råder inga tveksamheter. Men det finns andra val, som är mycket knepigare. Ja, som faktiskt får mig att ifrågasätta mig själv. I dag har jag varit där. Där det bor så mycket existentiella frågeställningar. I min garderob. Där, i min privata narnia, bor hela min historia och en del av framtiden också. Där finns alla årstiderna huller om buller. Jag ställer mig djupa frågor, där mellan galgarna och hyllorna. Vem är du idag? Kan du tänka dig att klä på dig den här kjolen tröjan jackan nån mera gång?  Vad tror du om nästa sommar? Kan d...

Sitter i soffan och funderar. Det regnar. Det har ju varit fantastiska, soliga dagar, så en kan absolut inte klaga på hös.. menar sensommaren, så här långt! I går tog Bosse och jag tag i målningsarbetet som vi bestämt skulle bli av: vi målade muren, och det var ju himla tur att vi hann greja med den, och den hann torka innan regnet. Så, PUH, poäng till oss! Återstår taket... och det får (förmodligen) vänta till våren. Det växer mossa, och eternitplattorna är slitna, måste tas bort, och sånt arbete kan man inte leja bort, det får vi göra själva, och när har vi tid med det? På morgnarna hör vi hur skator och kråkor skuttar runt och letar efter insekter i mossan, och det låter rätt mysigt. Och kanske är det bra annars också, att det växer något som kan suga åt sig vatten så att det inte letar sig in genom springorna i takpannorna och... rätt som det är har man vattenskador och elände. Tänker jag positivt Kan vara helt fel tänkt, i och för sig. Det tänket borde man ha i städerna, alltså...

Valvakan på tv:n var inte precis någon lugnande vaggvisa att somna till. Och.. den låten som snurrar runt i tankarna nu, dagen efter dagen V, är Bowies bitterljuva Where are we now? Och: vart är vi på väg? Nå, jag är i alla fall i Stockholm. Det var en alldeles strålande morgon. Tog kaffemuggen och tidningen ut i trädgården, och njöt av solens värmande strålar. Dagen gick i utbildningens tecken. Middag åt jag med den förstfödde i min barnaskara, på Caliente, med galet god mat och trevlig personal. Nu har det hunnit bli kväll, jag är mätt av alla intrycken i den staden jag älskar, staden med broarna och öarna, som är en blandning av sött och salt. Och inte att Stockholm har blivit kallt, nej! Det pulserar av värme och glädje och medmänsklighet. Satt en stund på uteserveringen på malmgården på Söder, som är mitt tillfälliga boende, och blev bjuden att sitta med en granne vid ett bord som hade kvällssol, och fick ett trevligt samtal över en kopp. Inte bara solen som värmde! I morgon, e...

Fantastiskt fin sensommardag! Åkrarna här på Möreslätten är mörkt gula och jag börjar nynna på någon höstlig låt  som jag inte kommer ihåg namnet på, men som är sådär mollbetonad, och därmed kan jag lista ut att det är en finsk låt - och i detsamma är jag tillbaka på Österbotten, årtal: förra milleniet nån gång och jag är ung och rebellisk och NATURLIGTVIS olyckligt kär, det var jag mest hela ungdomen, och låten är Juice Leskinens Syksyn sävel, "Höstens melodi". Och om hösten for skördetröskorna genom guldgula fält, och det var symbolik som även en fjortonåring kunde förstå; om sådd och mognande och skörd. Och tidens gång, obeveklig. Jag for förbi Hagby kyrka, som är stängd för renovering. Det är en av våra magnifika medeltida kyrkor och den ser ut som på bilden. Invändigt är den just nu så gott som tom: man hittade mögel och svamp därinne och fick riva ut allt. Bakom Hagby församlingshem gick ett stort gäng kossor och betade, med långbenta, skuttande storögda kalvar run...

I dag har ägnats åt diverse göromål: koll på läget på Idébanken, alla aktiviteterna som är inplanerade: hur går det med dom, vem gör vad och när och sånt som hör till i ett projekt. Vi har bland annat på G ett prova-på-lajv som Martin håller i. Det blir mycket spännande, jag ser verkligen fram emot det! Och så poesikvällen med Bob Hansson och lokala poeter, under Läsfestivalen i Emmabodabygden 8-12 oktober. Idébanken är engagerad under fredagen och lördagen. Folk frågar mig ibland, vad vi egentligen gör, vi i Idébanken. Jo, vi har tre tjocka grenar i vårt träd: Mötesplatsen, som ungdomarna sköter. Det som vi kallar City Liv Underground, eftersom vi startade i fd City Livs lokaler och nuförtiden finns i Folkets hus källarvåning. Man FÅR gå in där och bara slå sig ner, och jag garanterar att man lätt hamnar i en intressant diskussion där... Eller så sitter man bara ifred och njuter av en god cappuccino eller ett glas underbart god äppelmust.  Sen håller vi på och startar upp någont...

Gårdagen innehåll intressanta göromål: besök på underbara Ödevata och partytältstvätt, bland annat. Det blir mer och mer självklart, vår "naturinriktning", då talar jag om Idébanken. Tillbaka till naturen, som den gode filosofen Rousseau föreslog en gång i tiden.  Han hade en massa kloka tankar, och en del...mindre kloka, särskilt när det gällde könsroller, men man får komma ihåg att han levde på 1700-talet. Partytältet är tvättat, de sista delarna hänger och torkar i solen. Puh, säger jag. Det är inte fråga om sånt tält som man sätter ihop med ena handen, utan en rejäl sak på 6 x 6 meter. Där jag skurade tältsidor på altanen såg jag flygplan flyga kors och tvärs på himlen, och lämna efter sig antingen tunna eller tjocka streck. De tjocka strecken, som syns länge heter visst chemtrails. Och det är riktigt läskigt! Jag har googlat lite, och det som står skrivet är rena scifi-horror-konspirationstankeväckande. Chemtrails, eller kemikaliespår är alltså utsläpp av aerosoler ...

Sitter vid köksbordet och ser solen gå ner bakom grannens hus. I dag har jag grovjobbat. Idébanken har haft ett partytält ute i Duvemåla trädgårdscenter under sommaren. Vi hade planer på att ordna ett event med cementgjutning där, n u på sensommaren, men där fick vi tänka om. Tiden går ju alldeles för FORT, och häftiga åskoväder, regnskurar och annat väderleksmässigt har härjat med vårt tält, så det var bara att plocka ner det. Eller bara och bara... Men det gick. Vi monterade ner vårt torgståndsliknande bygge också, och det vägde MASSOR! Och allt detta plus en massa annat bråte skulle till vårt extraförråd så det var bara o bära o kånka hej o hå. Och jag som funderade just varför jag kände mig så trött...! Tältsidorna släpade jag hit hem och ska skura på altanen. Sen. Annars har väl dagen varit som arbetsdagar är. Jobbajobba och sen hem. Och så jobba lite hemma med... Jag fick lite örter av Bennet, dom som varit på vår vertikala väggodling - och som faktiskt fick tusentals gil...

Hemma. Allt är väl som vi lämnade det, på ett ungefär, när vi for österut. Gotland, pärlan i Östersjön. Tankat energi för resten av hösten, för nu är den liksom här, bara att inse. Men Visby var som utomlands, myller av folk som talade utrikiska, och fest och ljumma uteserveringar, glatt och härligt och VACKERT. Vi for till Fårö och bekantade oss med bergmanlandskapet, satt vid raukar och doppade oss i havet vid Sudersand. Och så skickade Bosse in mig i en grotta. Han har själv varit där många gånger, men tyckte att Lummelunda-grottan är absolut en sevärdhet. Så vi körde dit, han satte sig bekvämt tillrätta på caféet med en god kopp och tidning, och vinkade hejdå. Vi hade en trevlig guide som berättade medryckande om de tre killarna som upptäckte grottorna. Linné var väl också där, han var ju överallt, men inte inne i grottsystemet, för det är ju en senare upptäckt. Årets "grottäventyr" var slut, sista gruppen kom vadandes när vi var i Stora salen. Synd, annars skulle jag ...

Vaknar av att det brusar ovanligt i bakgrunden. Inser: det är havet! Lycklig! Bosse och jag har varit lediga den här veckan. Eller inte på måndag, för då jobbade vi lite. Alltså Jobbade, inte nåt hemmapyssel. Och likaså på tisdag. Två möten för min del, och Bosse filade på affischer och saker. Då började vi kasta pilar på världskartan - kommer inte vi iväg så jobbar vi lika förbaskat hela semesterveckan! Men...man kan ju inte välja en tolvtimmarsresväg om man bara kan typ vända. Och långresorna kostar ju liiiite väl mycket också... Rättare sagt: glöm det. Så vi kastade pilar på Europakartan, då, och ruskigt vad dyrt det är att turista även på nära håll...och dit behövs ju pass och en av oss har inte...och så kom vi på det. Packade bilen och for till: Oskarshamn! Ja, och sen till Gotland. Vi kom fram mitt i natten, resan över tillbringade vi i Skeppsbion. Så om det var några himlafenomen i går kväll (Mars och måne), missade jag det, för vi såg Apornas planet, och filmen tog slut...

Lördag, lördag, lovely lördag! INGENTING särskilt på agendan idag, och det är helt underbart.Katterna ligger loja i soffan, rycker lite med tassarna emellanåt. Ute ser det höstligt ut.. redan? För en vecka sedan var jag i Sthlm och våndades i värmen. Vart tog sommaren vägen? Den liksom vände på klackarna, smällde igen dörren och gick raskt sin väg. Kom tillbaka! DNs korsord får vänta tills Bosse kommer hem: konfirmationer i dag. Ja, plural, två efter varann. Har hunnit med två baljor kaffe, ett par deckarsidor, stoppat i en maskin med tvätt. Igår såg vi en halv film, hamnade mitt i händelseförloppet och det var ödets makter och den fria viljan och Kärleken, och de två älskande trotsade förutbestämde ödesplan och vann. Eller...? Hur gick det sen, undrar jag. Och går inte vi alla och funderar ibland vad som skulle hänt om vi gjort si och låtit bli så? Och vad är det egentligen som styr våra liv? Man kan göra det enkelt för sig och tala om karma och Gud. Ja, Gud tror jag ju på, men...

Gårdagen var hektisk, mycket blev gjort, eller åtminstone planlagt. På eftermiddagen skulle jag på besök hos en dam i en okänd adress, ute i terräng med väldigt få markerade punkter på kartan. Men, lugn, jag har  ju gps i mobilen, ju. Den rätta apparaten låg hemma på byrån, och varför, det kan man undra, men det är en helt annan och invecklad historia. Ok, jag styr ut, och det går så bra så, den bestämda rösten leder mig till höger och till vänster och på och av motorvägen. Mer och mer träd, smalare och smalare väg. Fortsätt framåt, manar rösten, och jag följer instruktioner, visserligen med stigande undran. Kan det här vara rätt..? Kan någon i den aktuella damens ålder bo så här avsides..?- Du är framme! säger min ledsagare. Jag står i en djup skog med susande träd runtomkring. Är det en trollkvinna jag ska till...som bor i en stubbe, eller..? Jag lyckas vända bilen och kör därifrån, förvirrad och stressad, medan rösten ihärdigt uppmanar mig att göra en u-sväng. Jag tystar rösten....

Söndagsmiddagslugnt i Vissefjärda. Landade sent igår kväll, stod inte ut med Stockholm en dag till. Jag är djupt chockad! Jag som älskar Stockholm! Eller ska jag byta tempus..? Älskade? Har älskat? Kommer säkert att älska igen, det här är en svacka, bara. Men det var VARMT, och när det är varmt i en asfaltsdjungel, kan det bli nästintill olidligt. Kvällen innan tillbringade jag i skärgården, på Grinda, och det var lantligt och ljuvligt, och fullt av unga vuxna med visioner och idéer. Goda samtal, många samtal, samtal långt in på natten, och jag var glad och överraskad över samtalstonen. Den var positiv. Och tog inte ens mark vid någon sorts gnällkritik över sakernas nuvarande tillstånd, utan svingade sig glatt förbi och rätt ut i framtiden. Oh, har inte någon skrivit dikter och oden om ungdomars entusiasm? Säkert, och skulle jag kunna så skulle jag göra! Jag vaggades i sköna ljusa drömmar om kommande tider...hoppfull...en ny värld är möjlig! Och vad gjorde det att samtalen fortsatte ...

Glad i hågen knappar jag på min nya smartph-e. Så mycket finesser! Appar... vips har jag laddat ner  i-gram, vips: pinterest, vips: nån fotoapp. Då kommer ångesten. HUR ska jag hinna med allt?? Man måste uppdatera, ju. Skicka in bilder och kommentarer! Jag som knappt hinner med mina dagar, som det är nu. Och VEM skulle ha intresse av att kolla på mina jordnötsskålar och fötter, visserligen med snyggt silvriga tånaglar.. Efter den första paniken insåg jag att man inte MÅSTE. Så, alla ni, som jag tydligen har bjudit att följa mig (hur gick det till?), jag måste göra er besviken: det blir nog inte så många statusuppdateringar. Jag vill gärna fundera och fila. Självrannsakan: Jag fungerar lite långsamt, när jag inte är för snabb. Det är två lägen som ingår i  "livets hastighet" - liksom ett stilla vardagslunk, när allt bara rullar på. Det där alltför snabba har ofta satt mig i besvärliga situationer. Och långsamheten.. det kanske är att fastna i tankarna: filosofera. Ja, det...

Hjärtat mycket lättare nu, orosmolnen har skingrats. Känner stor tacksamhet! Första arbetsveckan gick bra, lite nytt på gång, eller MYCKET nytt, egentligen, och få se vart allting landar. Sitter här och summerar sommaren -som inte alls är slut, nej! - men semestern då. Soliga dagar och lagom med hemmapyssel. Besök av nära och glatt umgänge med vänner. Och underbara dagar vid havet! Den här sommarens utmaning var..tadamdamdamm.. trampolinhopp uti vattnet! Typ bomben, fast med raka ben! Det var en tuff utmaning, men jag gjorde det! För några somrar sen gjorde jag för första gången dyk från bryggkant med huvet före. Jag är dålig på att förklara, men jag tror att du fattar. Sånt som simskolebarn lär sig vid femte lektionen eller så. Men för mig var det ett stort steg. Jag jobbade på ett behandlingshem då, och en av killarna bestämde sig för att få mig att våga. Jag stod och stampade och trampade på bryggan och han peppade och peppade. JODÅ, du kan, du vågar, kom igen! Och jag stampa...

Fick världens hjärtsnurr, sonen långt borta behövde uppsöka sjukhuset, och då är man inte så tuff, där man sitter på andra sidan jordklotet och inte kan vara hos honom! Nå, det var inget alarmerande, som tur är! Men oroskänslorna sitter kvar, solen är inte lika varm längre och en massa moln tornar upp på min himmel. Man är aldrig så sårbar som när det gäller ens barn och en sådan här händelse kan röra upp en massa inom en. Jag tänker på hur lite vi människor egentligen vet om varandra, man kan aldrig veta om vilka sorger och bekymmer kan döljas bakom en fasad. Jag delar ibland vidare tänkvärda citat på facebook, ett sådant handlar just om att vi aldrig kan veta vilka saker någon annan kämpar med, så var god mot andra. Tänkte skriva snäll, men är det rätta ordet? Jo, kanske. En fråga: HUR visar man på bästa sätt att man bryr sig? För det syns ju inte heller på utsidan, det måste gestaltas i ord och handling. Ja, jag vet, man kan ringa och höra av sig och fråga hur det är, eller knac...

En ensam kvällspromenad i Vissefjärda. Bosse hade annat för sig, och jag ville så gärna njuta av den ljumma ljuvliga kvällen. Förbi Storegården och över vägen, och i kväll gick jag genom kyrkogården, förbi kyrkan och över bron till minneslunden. Stilla, bara syrsorna hördes. Kaprifolen doftade, så som den doftar i skymningen. Månen var precis halv. Den andra halvan låg i Kyrksjön och glimmade. På bron mötte jag en kvinna med en rosenbukett i handen, på väg till minneslunden. Vi hälsade vänligt. Förbi Dackestenen, över till Hembygdsgården. Och där var det liv och rörelse! Fem-sex små kaniner skuttade ystert runt i gräset, de hade väl en egen kvällsföreställning där. De försvann kvickt bakom kulisserna - under byggnaden. Hem igen, och det var väl det om den här dagen, dagen A som i arbetsdag efter semestern. Och det känns gott. Det känns ok. Sommaren är ju inte slut än!

Nu har vi lyssnat på Ted Gärdestad i dagar, och hans låtar är ju bara underbara! - Har jag förresten berättat att jag träffat Ted Gärdestad? frågar Bosse. Jo, vi klättrade ut genom toafönstret, han och jag, det var i Båstad...låt se...måste varit på 70-talet. - Va??Har du träffat Ted Gärdestad?? Och vad gjorde du på toa med honom?? - Så här var det, säger Bosse: Kan det varit, 1977? Hur som helst, jag jobbade på Krogen i Båstad, det hette så, Krogen. Det var bråda dagar, mycket folk. Tennisveckan, du vet. Vad vi slet! Det är ju mycket kändisar där på tennisen, och Ted Gärdestad brukade komma till Krogen på kvällarna. Han var förtjust i en av tjejerna som jobbade där, så han hängde med på efterfesten i huset där personalen bodde. Det låg bakom Krogen. Vi hade ju hur trevligt som helst när vi plötsligt hörde buller och bråk ute på gatan. Vi rusade fram, och såg en man gå bärsärkagång på Köpmansgatan, han slog med en påk till höger och vänster, på bilar och lyktstolpar, helt besinn...

En ny morgon har grytt, solig, men med molnslöjor. Jag kan inte spå väder nåt vidare, så det får visa sig, helt enkelt, om det kan bli utevistelse, eller hemmapyssel. Man kan ju förstås kolla i väderleksappen... Hur som helst, jag har funderat mycket på det här med timing, eller att göra saker i rätt tid. Det står i Bibeln att "när tiden var inne" hände det och det. Hur vet man när tiden är inne? Ibland kan man känna det i magen. Gå på magkänsla. Och blir det rätt, då var väl tiden inne. Blir det fel så var det dålig timing. Då kanske man tolkade tecknen fel. Eller inte tänkte efter före. I naturen sker det mesta i rättan tid. Djuren verkar ha en instinkt för saker och tider, tänker jag, naturromantiker som jag är. Som det där med stararna, hur de fattar om det är läge för kull nummer två för sommaren, eller inte. Vissa växters frön behöver skogsbrand för att kunna gro och blomma: brandnävans och svedjenävans frön, t ex, kan ligga mycket länge i marken och vänta på att d...

Den tropiska förställningen som annonserades med muller hela natten och dagen lång, drog fram med buller och bång, dramatiskt regn och effektfullt blixtspel. I dag är det svensk sommar som bäst, solen är så där lagom varm och vindarna har svala stråk i sig. Skatungarna har slutat skutta efter mammaskatan med  gapande näbb, och fixar sitt käk själva. Och blåbären och äpplen och annat närodlat och gott håller på att mogna i skogar och trädgårdar. Och några framtidsplaner har också mognat. Det handlar inte om några dramatiska förändringar, vissa omfördelningar och en liten utbildning... en kan inte låta bli, och det ingår i min plan för framtiden, och när om inte nu? Min Vän av ordningen nickar bara lite matt, kvar i källarsvalkan för säkerhets skull. Semestern lider mot sitt slut, och jag är i försiktig uppvarvning nu, fast i kväll blir det gasen i botten och 70-talsröj med gänget. Värdig avslutning på en underbar, underbar ledighet! Fast, jo, det finns ju en helg också, innan må...

I dag: på med målarbrallorna. Trappräcken behöver målas, och nu om någonsin är det rätta tiden. Målerijobb kräver rätt musik, och bästa pepplåtarna har Boney M! Så det var till tonerna av Daddy Cool och Ma Baker vi svingade våra svarta penslar. Ra-ra-Rasputin fick mig att fundera vem det egentligen var de sjöng om. Rasputin ryss.. någonting med tsaren..det visste jag. Lite googlande, och då vet jag lite mer: föddes 1869, mystiker, predikant och helbrägdagörare.Tsaritsan Alexandras vän, rådgivare och -förmodligen- älskare. En älskad och hatad man, så hatad att han blev mördad. Och för att få ihjäl honom förgiftades han, sköts och misshandlades med påkar - utan önskad resultat. Eller jo, han dog ju till sist, bevisligen, 1916. Han blev ordentligt demoniserad, anklagades för allt mellan fiffleri och första världskriget. En annan Boney M sång, en av världens mest underbara, är ju No woman no cry. Och den texten har jag missförstått helt. Jag har tänkt att man sjunger en tröstesång åt nå...

Försökte mig på en haiku, om dagen i dag, vid havet. Får fila på den. Hur som helst, det var underbart, det enda som kunde varit bättre var om snorkelsakerna varit med. Och kanske nån sorts öronproppar. Det är nåt konstigt med mitt ena öra, jag får alltid med mig lite saltvatten hem, och så är jag halvdöv tills droppen trillar ut. I kväll gjorde det inget, jag var helst heldöv periodvis: vi hade nämligen demokratiskt bestämt att se en skräckfilm. A woman in black, med Harry Potter i huvudrollen, ja, alltså han som spelar HP. Filmen var, åtminstone i början, väldigt VACKER: färger, miljöer, kläder. Storyn var också ok, men slutet gillade jag inte.. Men det är tydligen så skräckfilmer ska vara, det ska liksom vara nån sorts cliffhanger till verkligheten, man ska inte få allt förklarat och kunna sucka nöjt, och börja tänka på annat.  Sååå.. då sitter jag uppe med uppspärrade ögon, så här dags. Och ändå så spelade vi roliga-hundar -klipp och Mr Bean och Queenkonsert med We are th...

En stilla stund på altanen. Julimörkt, tyst, luften siden och sammet. Plötsligt, en svart snabb skugga, tvärvänder, försvinner. En fladdermus! Jag kommer ihåg en fladdermusspaning vid Vissefjärda kyrka för några år sedan, med Naturskyddsföreningen. Den gången lyckades vi inte se några, men Torgny hade en apparat med sig som kunde förstärka ljudet av syrsors läten. De heter nåt annat, egentligen, de som spelar. Man säger att det är syrsor, men det är gräshoppor och vårtbitare som låter. Fast det låter ju bra mycket trevligare med syrsa. Torgny B, med sina känsliga musikeröron, led..."De spelar ju falskt", kommenterade han! Underbart! Jag fick en bild av en syrsaorkester, och T som kapellmästare..: "Nejnejnej, nu tar vi om det där!" Kan inte tänka mig bättre vädermässiga förhållanden för en festival (Emmabodafestivalen pågår som bäst) Varmt och skönt och nästintill myggfritt. Fast de är rätt slaka, ungdomarna, som kollapsar i högar, där det finns skugga. Jag kolla...

Rasslefestivalsvecka. Eller Emmabodafestivalen, heter det väl, nuförtiden. Hur som helst, det är bråda dagar på Idébanken. Jag är så stolt och glad över ungdomarnas entusiasm, glädje och hårt arbete för DERAS Idébanken! Smoothies lagas, med väldigt fina ingredienser - ekologiskt, fairtrade, supergott och nyttigt. Och toasts smöras och cappucinos skummas  och energibollar flyger i luften! Pannkakor finns, men eftersom vi inte vill utlösa brandlarmet, gräddas de utomhus. Och det är inte riktigt samma sak, på något sätt. Nå, allting har sin tid, och nu blåser nya vindar. Jag såg en rolig grej på internet. Om finska språket. Det är inte så att jag ofta tänker på alla möjliga och omöjliga böjningsformer som existerar, och språkklasser och kasus... en har ju ett inifrånperspektiv till det språket, fast visst fick vi slita med allt detta på finskalektionerna. Men jag har det i mig, i hjärtat och i själen. Det är inte alltid så enkelt med de inre bilderna, de har liksom olika skärpedjup...

Idag har vi varit riktigt effektiva. Bosses första semesterdag,  så han har nog inte riktigt kommit i semestermood ännu. Jag vet att man inte skriver så, mode skriver man, men då börjar man kanske tänka på khaki-shorts eller så. Semesterstämning är väl rätta, svenska ordet. Hur eller hur så har vi tömt i källaren och kört bort till Miljöstationen, och skaffat ett extra kylskåp och gläder oss åt att sölvesborgsgänget kommer imorgon! Då blir det livat härhemma! Annars har det varit otroligt lugnt och tyst i Vissefjärda, man har inte hört en kotte. Men för 17, man kan väl inte höra KOTTAR nån gång fräser Vän av ordningen irriterat. Nej, visst nej, man har inte hört en FÅGEL ens. Helt otroligt! Vi satt på altanen och blev nästan oroliga. Tyst. Så tyst. Är det månne åska på G, undrade Bosse? Det kan ju fåglarna känna av, då är dom tysta. Men ingen åska. Det där med fåglar och känsla för kommande väder, i gårdagens dn stod det nånting häpnadsväckande. Det är Peter Wiking som skriver. H...

Hemmadagar. Pysslat med diverse, bl a städat och röjt i källaren. Det blev rent och rätt fint, tycker jag. Annars är det mörkt och... nu skriker Bosse! Antar att det blev mål. Redan?? Det har ju varit såna ökenmatcher, med verkligen måltorka ända in till förlängning och straffar. Förutom Brasilien-Tyskland, då. Där blev det många mål! Lite synd är det om brassarna. Få se hur det går..! Mörkt ute, och mulet. Annars ska det ju vara supermåne.  Jag kom hem i går, från yttersta havsbandet i Blekinge skärgård. Världens vackraste!  Nå, yttersta havsbandet är kanske och ta i, men det låter häftigt. Jag hade med mig lite havsvatten - i örat! Och håret var saltstärkt och extra sommarblont och rätt brun hade jag blivit. Tänk, såna som jag fick inte vistas däromkring förrän efter 1997 - det var ju militärt område där i närheten av Karlskrona. Tur att det är tillåtet nu, tänkte jag och hoppade på ett ben och försökte skaka ut vattendroppen. Tänk att jag som kommer från inlandet...

Ja, nu är den här: semessssstern! Nu ska jag ta felician och försvinna, jag tar mig till havet, och så lägger jag kinden mot en saltstänkt, solvarm klippa, och hör måsarna skrika... och tänker på ... ingenting alls! Ha det bäst! Ses om några dagar.. Jag kan ju inte missa grande finale!! (obs, fotboll, då)

Hemmapysslardag. Tvättat, fyllt och tömt diskmaskin, möblerat om på altanen, ställt ut bord och ett par stolar på gräsmattan, eftermiddagssol där, ju. Lagat och ätit torsk i citronsås. Läst några sidor i sommardeckaren - hittade en trave på Miljöstationen, har hunnit börja på en, mordhistoria som utspelar sig i Växjö. Nedräkning pågår, kroppen håller på att ställa in sig på semesterläge. Så det är lite äsch och mañana och kanske. Idébanken, ja. Vi har många roliga uttryck för oss. Ett är: ...eller? Lätt höjda ögonbryn. Det sägs helst efter ett tvärsäkert, självklart påstående. Ja, till synes självklart, för med ...eller? lyckas man ifrågasätta allt, och lägga till en mystisk, konspiratorisk ton. Lite som när jag anno dazumal var på konfaläger, som konfirmand då, så  det var ett tag sen. Vi hade en ung, djärv präst, som införde kritiskt tänkande i våra liv. "Varför det?" blev typ av motto på lägret. Och det har jag nog haft med mig sen dess. Det är en rätt bra sak att ha ...

Skatorna dansar utanför, de skuttar upp i luften, bröst mot bröst. Det är rysligt tidigt, men jag jag är uppe. För jag vaknade med en massa bekymmerstankar, och var tvungen att skriva ner dom så fort som möjligt. Det har jag nu gjort, men fortsätter lite till, här. Och så tänker jag på sånt som hur väldigt många tjejer tror att deras outfit för dagen är det mest intressanta för hela världen. Hallooo! Jag är INTE så jätteintresserad. Skriv vad du tänker och tycker om världsläget.. eller typ om skator som dansar... hehe.. Nämen, på allvar: Dom som bloggar, som Blondinbella - ursäkta att jag använder henne som exempel, men det nog hon som startade hysterin- dom får ju betalt för att göra reklam. Ok, det var fel, vi kallar den imaginära bloggerskan för Bimbobella, då. Det är hennes JOBB. Och då tror alla andra, från fjorton och uppåt att bloggen måste se ut på det där sättet, en massa bilder på kläder skor grejer som man köpt. Hallooo, Bimbobella kanske bara SKRIVER att hon har köpt det...

Jag har fått lära mig mycket om fotboll de senaste veckorna, och en hel del om spelet kring fotbollen, eller FIFA och UEFA och såna storheter. Faktum är att det spelet som spelas bakom kulisserna mer liknar politiska maktkamper, och till och med krig. Jag återkommer till detta när jag läst på lite mer. Mitt syfte med detta inlägg är, egentligen, att testa om jag lyckats med designen, dvs: fått bort den enorma bilden på mitt ansikte som brer ut sig så fort jag publicerar inlägg. Men, för att det ska vara värt besväret att ändå ha klickat fram inlägget berättar jag en rolig grej jag läste i en bok i dag: Frank Zappa (googla, please, om du inte vet vem han är/var..) skulle intervjuas i amerikanskt tv av den ökända talkshowvärden Jim Payne. Jim, som för övrigt hade ett träben efter en amputation, inledde intervjun med repliken (detta var på 60-talet, 1960, för att vara mer exakt): - I guess your long hair makes you a girl. Zappas svar lät inte vänta på sig: - I guess your wooden le...

Jag älskar facebook!Foton på igelkottar som pinnar över vägen, för att inte tala om alla katt- och hund-filmklipp på Youtube, som jag älskar att titta! Vertikala odlingar och soluppgångar och nedgångar och blommor.. och mattallrikar och sommarlediga fötter i solskenet och och hundar och ja, hundar, det sa jag ju redan. Det är kul att se vad folk man känner - eller inte känner, också för all del..- har för sig. Och dom som delar med sig och fotar och skriver och lagar mat och delar med sig av sina kunskaper i olika ämnen, de GÖR någonting. Och bjuder på sig själva. Någon sa till mig häromdagen någonting om att " det är märkligt att folk har sånt bekräftelsebehov att de lägger ut vad som helst". Men... alla har vi väl "bekräftelsebehov", eller vad man nu skulle välja att kalla det. Utan det skulle inte mycket bli gjort. Inga böcker skrivna eller foton tagna eller sånger sjungna eller pjäser spelade! All mänsklig kultur bygger på det faktum, att vi vill förmedla o...

Sitter vid datorn och funderar. I år är det ca 12 år som jag har ganska regelbundet hållit radioandakter. Och nu är det slut. Sveriges radio ersätter vårt Pyhäaamun mietteet (söndagsmorgonens funderingar) med musik. Dessa funderingar sändes klockan 7 på söndagsmorgonen, och man kan ju förstå att folk vill ha musik istället för bibliska ord och tankar, den tiden den dagen. Om de ens har vaknat och satt på radion. Eller, vad vet jag? Nå, hur som helst, pressen som jag kände: att ha någonting överhuvudtaget att säga vid dessa tillfällen, gjorde ganska gott, eftersom jag kan vara tidsorealistisk person, och fungerar allra bäst när piskan viner över ryggen på mig, så att säga. För man kan ju gå i sina tankar, och ibland komma på något bra att säga, men man låter tanken flyga och fara, för...det kommer ju nya. Men, om man MÅSTE prestera typ fyra minuters talavsnitt, då gäller det att tänka till - och skriva ner!"Piskan" får stå för övertygelsen att om jag nu lovat och åtagit mig, ...

I morse (eller det var faktiskt långt in på förmiddagen, äsch, säg som det är: klockan var halv 12!) gick jag upp och släppte in husägaren. Mat i skålen, ja tack! I vattenskålen låg en nattfjäril, stilla, med utbredda vingar. Jag tog varsamt upp den...och då smällde den ihop vingarna, skakade på dem och var ju inte alls död. Hade den somnat helt plötsligt, vid ljusets inbrott, och störtlandat i vattenskålen? PADAMM-dag! Och i dag fick vi gårdagens saknade dn också..! I dag är det precis 100 år sedan första världskrigets startskott, som skedde i Sarajevo. Europa delades i olika fronter: Väst-, Öst- och Balkanfronten, och hela världen drogs med. Alla länder hade en massa anledningar, och alla hade rätt. Kortversion: ca 10 miljoner människor dog och det byggdes en mur i Europa. En enskild händelse vill jag dock lyfta fram ur historiens gömmor. Och jag citerar Björn Wiman i  dagens dn, som i sin tur citerar Stanley Weintraups bok "Stilla natt. När vapnen tystnade julen 1914...

Vaknade med bultande hjärta: jag hade precis missat ett avgörande möte. Tidsoptimistiskt var jag och köpte brödbullar på Fenix till detta viktiga möte - och missade det hela. Du har en och en halv minut på dig, svarade en barsk kvinnoröst i luren, när jag vädjandes ville få dom att vänta. Jag hann inte, en vit Volvo for precis i väg, jag såg bara baklyktorna försvinna mot korsningen Nygatan-Torggatan. Så konstigt man kan drömma. Faktum är att jag har ett viktigt möte i dag... I går hade jag också ett viktigt möte. Jag ringde på dörrklockan, och möttes av en charmant man med pigga och glada ögon. Vi kallar honom Allan. 94 år. Jag satte mig vid köksbordet, han satte på kaffevatten. Jag lutade mina armbågar mot bordet, eller tänkte göra det, men då for bordet iväg! Allan hade satt hjul på bordet. Det blir lättare att städa, menade han. Det gick jättebra att luta armbågarna på bordet, om båda gjorde det samtidigt, på var sin sida. Blomsterhälsningen lyste i vasen, vi drack kaffe, och ja...