Deadline

Sitter vid datorn och funderar. I år är det ca 12 år som jag har ganska regelbundet hållit radioandakter. Och nu är det slut. Sveriges radio ersätter vårt Pyhäaamun mietteet (söndagsmorgonens funderingar) med musik. Dessa funderingar sändes klockan 7 på söndagsmorgonen, och man kan ju förstå att folk vill ha musik istället för bibliska ord och tankar, den tiden den dagen. Om de ens har vaknat och satt på radion. Eller, vad vet jag?
Nå, hur som helst, pressen som jag kände: att ha någonting överhuvudtaget att säga vid dessa tillfällen, gjorde ganska gott, eftersom jag kan vara tidsorealistisk person, och fungerar allra bäst när piskan viner över ryggen på mig, så att säga. För man kan ju gå i sina tankar, och ibland komma på något bra att säga, men man låter tanken flyga och fara, för...det kommer ju nya. Men, om man MÅSTE prestera typ fyra minuters talavsnitt, då gäller det att tänka till - och skriva ner!"Piskan" får stå för övertygelsen att om jag nu lovat och åtagit mig, så då får det bli gjort. Även det blir i sista stunden och med andan i halsen. För det finns deadline: programmet ska vara inspelat och klart den och den dagen den och den tiden.
Jag måste ge Joakim (Johansson) och hans tekniker-kollegor i P4 Kalmar en jätteeloge, för de har alltid rott iland det hela. Världens coolaste killar/tjejer! Vill du ha lite kaffe? brukar Kim fråga med sin lugna stämma, när jag störtar in, svettig och med kollegieblocket i högsta hugg i ena handen, och pennan i den andra - för att kunna korrigera, stryka och lägga till lite, i sista stunden. Och: Nämen, det är lugnt, vi kan ta om det. Och så klipper han bort pappersprassel och harklingar och säger att det låter jättebra. Han förstår inte ett ord, men det låter bra.
Det är snällt sagt, för någon radioröst, det har jag inte.

Varför jag nu skriver om detta handlar om att deadline, det är bra att ha. Och den där piskan kan man ju, helst, smälla med själv, som sagt. Som: nu går jag ut och går en stund. Smackk!

Ha en skön söndag!