Plan c d e f g a b c

Så snabbt allting kan förändras! Världen är upp och ner och gungar. I och för sig är jag inte "flat earther" utan tror på det runda klotet som färdas i en väldig hastighet genom rymden, men det är ju lika fantasifull tanke, egentligen, som att jorden är platt och upp och ner. De flesta av oss har i alla fall accepterat den tanken, alltså om det runda jordklotet. Det tog visserligen tid och krävde sina offer. Men det vetenskapligt bevisbara vann. Finns dock dom som ser konspirationer där också. Men gungar gör det, det kan nog alla hålla med om. Det som vi kallar "som vanligt" är verkligen i gungning. Fast, egentligen, ingenting har någonsin varit "som vanligt", det är bara så att vi har ett kort minne.

Men konstaterar dock med B Dylan: "Times they are a´changing", förändringen är pågående. Alltid. Det är en sak som är säker, och det är väl himla tur det. För då kan vi räkna ut att det här också blåser över.

Jag har inte varit i karantän utan tuffat på fram och tillbaka mellan Vissefjärda och Växjö. Förändringens vindar blåser dock i Vissefjärda också! Det är så att jag har sökt och fått en tjänst i Stockholm! I augusti ska jag börja. Och boendet har ordnat sig också, jag ska bo på Ersta! Nu skriver jag jag, fast vi är vi, men min käre make är ju friherre nuförtiden eller statsanställd, hur man nu vill se det, och kan fritt välja mellan hufvudstaden och Vissefjärda, och eftersom jag är en van pendlare sedan 30 år tillbaka så kommer vi nog att hitta en bra, gemensam livsrytm och -rymd.
Vi lever dock på som om ingenting skulle komma att hända, vi planerar och planterar och målar och snickrar som vanligt. Mest B, och T. Som landade här när coronastormen var i antågande, och blev fast här. Det är vi glada för! Inte att hans planer omkullkastades, men att han är här och förgyller vår vardag! Och det blir otroligt mycket gjort härhemma, han är nämligen mycket energisk och sitter inte många stunder stilla utan pysslar med det ena och det andra. Vips har han ansat och rensat och klippt hela trädgården i en elegant stil. Vips har har lagat en gourmetmiddag! Vips har han byggt på vinden och källaren är iordninggjord! Källaren har annars varit vårt ständiga sommarprojekt; vi flyttar på saker från ett hörn till ett annat och efter två veckor har allt hamnat hullerombuller på sina gamla platser och livet går vidare med det ständiga dåliga källarsamvetet. Men icke nu längre! Times, they have a´changed, minsann!

Jaha och vad menar jag med rubriken egentligen?
Det var en finstämd tanke om hur planer kan och kanske bör finnas i beredskap, inte bara a och b utan en hel radda. Och så är det faktiskt en hel oktav. Har jag nu lärt mig, och håller på att lära mig mer om musikteori och praktik. Jag fick ju ett elpiano i födelsedagspresent, och håller på att lära mig att spela det. Det går väl lite långsamt, men jag har inte bråttom heller.
Och mycket glädje, det ger det mig!

Någonting ytterligare som är nytt: jag har lagt mig till med namnet Teresa. Det kommer från samma "rot" som Terttu, så namnsdagen har inte ändrats heller. Teresa. Jag verkligen gillar det.

Summa summarum

Årets och decenniets första dag. För första gången skriver man 2020. 2020-01-01.
Numerologen i mig ser redan några vackra datum i almanackan, t ex andra och tjugonde februari i år.

Men vad vore årets första dag utan en sammanfattning, en summering; här ett litet axplock helt ur mitt eget navelperspektiv.  2019? Vad hände?

En liten baby-flicka föds, välkommen till världen Ellie!

Byte av jobb, från Skogslyckan till Universitetskyrkan och Teleborg! Ett beslut som var svårt på ett sätt, och ändå alldeles självklart när jag gett tanken tid.

Nya sammanhanget har gett nya kollegor och vänner. Det är både oerhört givande, men också krävande att arbeta med unga människor. Det är en hård värld de lever i! Det finns så många valmöjligheter. Många krav att leva upp till - inte mins de egna kraven. Så många svåra omständigheter och relationer som tar kraft. Och ändå finns hoppet och den obändiga växtkraften där, viljan att förändra! Kreativitet och glädje! Jag är glad och tacksam om jag kan spela en roll i någons liv; som ett öra, en axel, ett hjärta, en vägvisare, en förebedjare. En diakon. En medmänniska.

Det har varit träffar med släktingar och vänner. En värdig och fin begravning av den sista av de sju bröderna Ventilä, farbror Martti. Detta föranledde en resa till Österbotten där mina rötter än står fast i myllan under den stora himlen, där horisonten är långt borta åt alla håll och höladorna hukar som grå monument över en svunnen tid på de vidsträckta åkrarna.

Den andra släktträffen var födelsedagsfirande - av undertecknad! Det firades i dagarna tre, och det berodde mest på att min kära dotter inte kunde delta i firandet på böljan blå eftersom hon inte fick ledigt, och därför satte upp ett eget kalas för mig med ballonger skumpa presenter matlagning tårta skönsång you name it. Allt mycket trevligt! Firandet på "böljan blå" skedde på en finlandsfärja, svenska sidan klev på på fredagkvällen och jag blev bjuden på god mat och dryck och trivsamheter av sönerna m fl. Morgonen därpå klev den finska sidan ombord, och vi fortsatte med gemensam frukost och hade hyrt ett konferensrum där det skålades och talades och hurrades och det var så fint så fint!

Jag är inte så mycket för att fira mina egna födelsedagar - kaffe på sängen med sång är uppskattat ja bra och fint och gott och nog. Denna gången blev det mer.

Jag är så tacksam och rörd! Så oerhört glad av alla möten, att mina närmaste på båda sidorna om Bottenviken träffades - och det under glada förtecken!

Året har inneburit många resor fram och tillbaka över landsgränsen mellan mina hemländer. Jag går ju en evighetsutbildning (ehh...i teorin är den på 4,5 år) i Åbo. Fortsätter detta året också, ända fram till juni: då är jag färdig, och kan titulera mig Logoterapeutti LIF®/ Logotherapeut FLP-EU® Kan man tro att det besannas?
Jag började utbildningen förra millenniet, i slutet av 1990-talet! Snacka om långsam studietakt!

En fin sak var också att jag fick en gåva av min allra bästa vän, barndomskompisen Suppe.
Hon är ikonmålare, och har målat en underbar och unik ikon till mig. Ikonen föreställer Kristus sittande i mor Marias famn, med två änglar på var sin sida. Kristus håller en tråd i sina händer. Livstråd. På ena sidan har tråden knutar, men på den andra sidan har knutarna lösts upp. Symboliskt handlar det om hur vi kan lämna våra livsknutar i Kristi händer, han hjälper oss att lösa dom.
"Ikonen är som en stege som leder oss till Himmelen, men som också tar ner Himmelen till jorden."  Den vackra ikonen lyser upp rummet. Den är ett fönster mot himlen. 

Ikonen ska helst välsignas i en ceremoni som innefattar vigvatten från Trettondedagen, örter och en ortodox präst. Vad skulle då vara finare än att göra det just på Trettondedagen, i en ortodox kyrka? Det har vi nu förberett och planerat, ceremonin ska ske den 6.1 i Malmö... MEN kommer det att bli av? Vi har nämligen drabbats av märkliga virusattacker och då talar jag inte om datorvirus utan mänskliga sådana, som verkligen inte vill släppa taget om oss! Virus eller bakterier eller vad det nu är för sorter. Hela december har vi hostat i olika tonhöjder och breddgrader, från torrhalshosta till djupaste källarrosslingar, och tillbringat hela julen - när så var socialt möjligt - i liggläge under tjocktäcken.

Måtte det vända nu!

Vill härmed önska en god och fin och välsignad början på året 2020!
Måtte dina önskningar slå in och  drömmar besannas, planer bli smidda och omsatta i handling, måtte änglarna vaka över dig och breda sina vida vingar över dig, solen gå upp och gå ner och regnen komma i sinom tid.
Vill också sända en bön för den här världen, för alla oroshärdarna och krigsdrabbade områden. Alla människor och djur som lider. För våra skogar och hav, för luften och för alla som bekämpar bränderna. Det finns så mycket som har blivit fruktansvärt fel. Mycket finns också som ger hopp och mod att gå vidare. Det väcker tacksamhet. 

Hoppas att det här året blir ett gott år för oss alla, när och fjärran.