Lugnet omsluter mig på alla sidor.
Vi lagar mat, fikar, löser korsord, vilar.
En stund på altanen i månskenet, luften är klar och kylig, det är tyst på ett sätt som det bara är på landet. Inga bilar, inga tåg som skramlar förbi, inga fåglar hörs heller, de sover, de också.
- Jag undrar verkligen var och hur fåglarna sover säger Bosse. Kurar dom ihop sig tillsammans? De kanske har något system precis som när dom flyger, någon är ytterst på grenen där det är kallast, sen byter dom plats på någott sätt? - Nja, de kanske söker sig till någon tätare skugsdunge, typ granskog där det är varmare än på kala björkgrenar, funderar jag.
Jag tror att vi har rätt, båda två. Det beror på vad det är för fåglar.
Änder och svanar och gäss ligger ju med huvudet under vingen. En gång såg jag två svanar sova i Årstaviken, det hade blivit kallare under natten, det såg ut som att dom hade frusit fast i isen. En man närmade sig svanarna, gående försiktigt på isen, då kom fåglarna loss och lyfte med stela, knakande vingar från sin isvak.
Kom att tänka på en story som berättades av någon i Stekta gröna tomater (eller var det i Räddaren i nöden?), om en fågelflock som landade i en sjö. Fåglarna frös fast under den kalla natten, och när de sedan flög i väg på morgonen, tog dom sjön med sig.
Efter en lång tids läspaus -i betydelsen att jag har lyssnat på böcker istället för att läsa pappers-sådana - har jag nu botaniserat i våra bokhyllor och hittat en massa spännande läsning. Har bläddrat lite förstrött i olika. Läst här och där. Hittade ett exemplar av Willy Kyrklunds 8 variationer.
Willy Kyrklund, vem var det, egentligen? Google informerar mig om att han föddes 1921 i Helsingfors, flyttade till Sverige 1944, erhöll svenskt medborgarskap 1950.
Om hans skrivande står det "Kyrklunds skrivande präglades, redan från de första verken, av filosofiska spekulationer, av ironi och en genstörtig ovilja att inordna sig i fasta genremönster" och "Texterna ger ofta uttryck för ett slags pessimism i det att språket aldrig räcker till som uttrycksmedel och förnuftet inte förmår att restlöst förklara tillvaron".
Ja, jag håller ju med, nja, kanske inte det pessimistiska i att språket inte räcker till som uttrycksmedel... men det stämmer överens med mina tankar om hur konsten och skapandet öppnar andra dimensioner i psyket än orden. När man väl fått tillgång till dessa dimensioner kan man prata om det och bearbeta. Konstterapi, det är verkningsfullt.
Spännande fynd i bokhyllan!
Apropå Finland och medborgarskap. Det är val där idag. Jag har faktiskt röstat! För första gången i mitt liv har jag röstat i finska val. Jag har bott hela mitt vuxna liv i Sverige, och ansett att man röstar där man bor, i det landet. Som finsk medborgare kan jag inte rösta i svenska riksdagsval, så min påverkan har begränsats till landstings- och kommunalval.
Det är otroligt jämnt mellan partierna i det finska valet så det kändes viktigt att rösta.
Utvecklingen är oroväckande, i Finland så som i hela Europa. Hårda vindar blåser från alla håll egentligen. "Och vad tror du att din röst gör för skillnad?" muttrar min Vän af Ordnung. Jomen det är precis det det gör! Både i det stora hela och särskilt för mig själv. Vem blir man om man inte bryr sig, inte agerar, inte gör någonting?
Vad är det som skrivs om den här tiden, vad skriver sociologer och samhällsvetare, tolkare av tidsandan? Eller ser man det först efteråt vartåt det bar vägen, när dimmorna lättat och krutröken lagt sig?
Ja, det är inte mycket man har full koll på, suckar jag tankfullt och bekymrat.
- Det lilla du förstår det missförstår du" kommenterar Min Vän af Ordnung.
-Jag citerar bara Willy Kyrklund, säger hen skyndsamt när jag blänger ogillande.
