Tankar, ord, idéer

Ja, vi vågade skaffa hund! en alldeles bedårande storpudel-valp på 16 veckor hämtade vi för lite drygt en vecka sedan, hos uppfödaren i Järfälla. Peppe heter han, och är alldeles bedår... ja det skrev jag visst redan. Han är hos oss på prov, tanken är att om allt går väl blir vi fodervärdar åt honom. Det innebär att vi tar hand om honom som vår egen hund, men ägarkenneln sköter utställningar och avelsgrejer och sånt. Passar oss utmärkt. Det är som typ av delad vårdnad. Jag har haft så fullt upp att jag inte hunnit skriva om detta underbara, man kan säga att vi har befunnit oss i en valp-bubbla. Det är som att ha en bebis! Fast en stor och busig sådan, som -tack och lov- är rumsren, och kan rätt mycket annat som gör livet lite mer enklare än att ha en helt liten valp. T ex är han van vid att bli borstad och kammad och badad och fönad. Han finner sig tålmodigt i våra behandlingar. En pudel fäller inte päls, vilket betyder att vi slipper den dagliga damsugningen, som jag minns från mina...

Soliga dagar i Vissefjärda. Allting blommar, träden är skirt gröna, fåglarna sjunger och livet är ljuvligt just nu. Trots allt det vackra och fina kan vi inte riktigt slappna av, Bosse och jag. Vi går med djupa funderingar. Det är en stor existentiell fråga som vi lever med: kan man skaffa hund? Kan vi skaffa hund? Det är ingen ny tanke, vi har funderat säkert i flera år, men nu har situationen ändrats i och med att jag också är "långledig". - Tänk vad mysigt med en gosig valp, säger vi drömmande till varandra. - Ja, en snäll en, som inte skäller och går fint i koppel, som sitter bredvid en i soffan... Vi båda två har erfarenhet av att ha hund. Bosses erfarenheter är ljusa och trygga och bra, och jag ....mina är lite mer knepiga. Vissa minnen förknippade med min hund vill jag helst förtränga. Hon var en sån söt och fin valp, gullig och helt oemotståndlig. Sedan växte hon och växte och blev riktigt stor och stark. Min son hade bra analys av henne: det är en jakt- och va...

Igår var det första maj och årets första sommardag. Termometern visade lite över tjugofem grader! De där vårsångerna igår kväll måste ha varit kraftfulla! Våren skuttade över till sommar! Här i Sverige firar man valborgsmässoafton med majbrasa och skönsång. Finns försås många andra sätt, t ex i Uppsala och Lund, men här på landet gör vi på vårt sätt. I Vissefjärda sjöng kyrkokören och elden var begränsad till en fin Kon-Tiki-tunna. Sådana används för att tillverka biokol, och denna tunna var lånad från Ödevata, där de har tillverkat biokol i många år. Vi fick inte mycket gjort, men den dagliga promenaden blev till golfbanan. Värmen hade lugnat sig lite, vinden var mjuk och vitsipporna fyllde skugsdungarna med vacka vita mattor. – Det här är definitivt årets finaste tid, konstaterade vi enhälligt. Vi har nog blivit vårälskare med tiden. Förut var det hösten som var åtminstone min favoritårstid, men med åren njuter jag mer och mer av våren. Kyliga nätter och solens värmande strålar om ...

Augustimånen har krympt till en halva, och andra halvan av augusti tuggas sakteliga mot slutet.. Lördag, dagen då vi brukar städa och sånt, men ska man hålla på med innesysslor när solen skiner som varmast och inte ett moln skymmer siktet..? Vi bestämde oss för en utflykt till Garpens fyr. Lagom nära och lagom lång båtfärd. - Det är faktiskt näst sista dagen att besöka fyren, innan de stänger för säsongen. Vi fick plats på den näst sista turen till ön. Sagt och gjort, vi for iväg, efter att faktiskt ha hunnit med en runda med dammsugaren och golvmoppen också. Det var en liten skara som väntade på båten i Bergkvara Småbåtshamn, men båten blev fullsatt, större än så var den inte. Färden över tog en kvart. Vi körde förbi en märklig ö, eller skär egentligen, som såg riktigt kusligt ut. Vita träd, dekorerade med stora fågelbon, svarta fåglar på döda grenar. Det är tydligen skarvar som bygger bon där och deras spillning tar dör på växtligheten. Vi anlände till ön och konstaterade att...

Sköna sommardagar i Vissefjärda. Jag avgick med pension från Nacka församling 25 maj, och sedan dess har jag varit leeedig. Njutit av livet på landet utan en tanke på morgondagen. Det blommar så vackert, enorma pionblommor vajar i vinden, vi har fått stötta dom med olika former av stöd för att de inte skulle gå av. Blåser gör det, dagligen och mycket. Är det vindarna som blåst bort myggen? Eller torkan på försommaren som ja, torkat ut dom? Inte en enda har jag behövt smälla ihjäl den här sommaren. Det som brukar kallas mygghelvetet har helt enkelt uteblivit.  Förutom myggorna saknar vi kråkorna. Eller, saknar och saknar.. Men var är dom? Det är helt tyst i Vissefjärda. Så här års brukar dom ju skutta runt på gräsmattan, en utmattad förälder före och en lika stor unge efter, pipande och kraxande efter föda. Inte ett enda vingpar syns.   I går var vi med på en härlig konfirmationshögtid, Bosses barnbarn konfirmerades. De tågade in till YMCA och ut till Dancing Queen. Red...

 Hej! Det var länge sen! Riktigt länge sen. Minns inte ens var jag var senast jag skrev ett blogginlägg, varken lägesmässigt eller mentalt. Men laptopen är den samma. Den har varit med i många år och still going strong, vågar jag nästan inte skriva...ta i pepparpeppar och i trä för att den ska hålla ett tag till.  Just nu sitter jag i alla fall och blickar över Årstaviken, nyss var jag på bryggan och satt och mediterade. Inget bad den här gången, fast jag brukar säga lite kärvt att det är nu min badsäsong börjar, i september då vattnet sakta kyls ner och doppet blir just bara ett dopp med några korta simtag och upp kvickt som attan och det mäktiga endorfinruset fyller kroppen... Ska jag gå tillbaka..? Nä, i morgon. Kanske.  Så här är mitt liv, det kan gå år och många dagar mellan olika steg. Livet är som en dans, brukar jag säga, det går fram och tillbaka, några snurr och så fram och tillbaka. Ibland förs jag och ibland gungar jag själv, ibland är jag dancer in the dark o...