En zeppelinare

Vi har tapetserat trappan till källarvåningen med diverse bilder och affischer. Gamla Led Zeppelin-affischen sitter precis där trappan går ner.. Om vår nedervåning kan jämföras med himlen är ju diskutabelt, det finns i och för sig en bastu där.. :-)
Häromdagen blev jag stående i trappan, och läste texten som finns i affischen, du ser den i bilden ovan, och blev slagen av häpnad. Jag har visserligen lyssnat på bandet, åtminstone nån gång länge sen, i min rebelliska hårdrocks-ungdom, men aldrig lyssnat på riktigt. Det är ju en fantastisk text! Helt underbar, och väldigt jungiansk, enligt mina försök till tolkning av Jungs teorier och begrepp, som ligger mig nära hjärtat och stämmer väldigt bra överens med hur jag ser på människans djupa -och höga! - psykologiska lager. 

 ”Jungs analytiska psykologi är en teori där människolivets mål psykologiskt sett är individuation, dvs den livslånga psykologiska processen där en person utvecklar en unik, separat identitet och integrerar sitt medvetna och omedvetna psyke. Den handlar om att utforska sitt inre – inklusive dolda eller bortträngda delar av personligheten – och integrera dessa för att uppnå inre harmoni.” 
 Wikipedia 

 Jung lanserade också begreppet ”skuggan” dvs våra omedvetna sidor, som vi ofta producerar på andra människor. Det kan vara positiva sidor, som vi inte riktigt vågar eller kan se i oss själva, eller negativa. ”Det onda” ligger utanför oss själva och projiceras till andra människor och/eller grupper. Alltså samma tanke som uttrycks i Bibeln ”Varför ser du flisan i din broders öga, men inte bjälken i ditt egna?” 

”Our shadows taller than our souls”.. Det väcker I mig tanken att vi bär inom oss någonting större än vi är medvetna om (det var nog Jungs tanke också, huruvida låtskrivaren hade den tanken är förstås inte helt klart, men så är det med konsten, den ska inte alltid förklaras, den ska väcka någonting i våra tankar..) Skuggan i oss är större än vi är medvetna om. I individuationsprocessen integreras våra olika delar, de omedvetna och de medvetna, vi lär känna oss själva på ett djupare plan, och blir ”helare” människor. I bästa fall. Mer medvetna, kanske mer ödmjuka och accepterande, både mot oss själva och andra. 

 Jag stannar här, den här gången, men har en känsla att jag återkommer till detta.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen

Bild
Augustimånen har krympt till en halva, och andra halvan av augusti tuggas sakteliga mot slutet.. Lördag, dagen då vi brukar städa och sånt, men ska man hålla på med innesysslor när solen skiner som varmast och inte ett moln skymmer siktet..? Vi bestämde oss för en utflykt till Garpens fyr. Lagom nära och lagom lång båtfärd. - Det är faktiskt näst sista dagen att besöka fyren, innan de stänger för säsongen. Vi fick plats på den näst sista turen till ön. Sagt och gjort, vi for iväg, efter att faktiskt ha hunnit med en runda med dammsugaren och golvmoppen också. Det var en liten skara som väntade på båten i Bergkvara Småbåtshamn, men båten blev fullsatt, större än så var den inte. Färden över tog en kvart. Vi körde förbi en märklig ö, eller skär egentligen, som såg riktigt kusligt ut. Vita träd, dekorerade med stora fågelbon, svarta fåglar på döda grenar. Det är tydligen skarvar som bygger bon där och deras spillning tar dör på växtligheten. Vi anlände till ön och konstaterade att...
Läs mer

Var är myggen?

Sköna sommardagar i Vissefjärda. Jag avgick med pension från Nacka församling 25 maj, och sedan dess har jag varit leeedig. Njutit av livet på landet utan en tanke på morgondagen. Det blommar så vackert, enorma pionblommor vajar i vinden, vi har fått stötta dom med olika former av stöd för att de inte skulle gå av. Blåser gör det, dagligen och mycket. Är det vindarna som blåst bort myggen? Eller torkan på försommaren som ja, torkat ut dom? Inte en enda har jag behövt smälla ihjäl den här sommaren. Det som brukar kallas mygghelvetet har helt enkelt uteblivit.  Förutom myggorna saknar vi kråkorna. Eller, saknar och saknar.. Men var är dom? Det är helt tyst i Vissefjärda. Så här års brukar dom ju skutta runt på gräsmattan, en utmattad förälder före och en lika stor unge efter, pipande och kraxande efter föda. Inte ett enda vingpar syns.   I går var vi med på en härlig konfirmationshögtid, Bosses barnbarn konfirmerades. De tågade in till YMCA och ut till Dancing Queen. Red...
Läs mer

Utsikter

 Hej! Det var länge sen! Riktigt länge sen. Minns inte ens var jag var senast jag skrev ett blogginlägg, varken lägesmässigt eller mentalt. Men laptopen är den samma. Den har varit med i många år och still going strong, vågar jag nästan inte skriva...ta i pepparpeppar och i trä för att den ska hålla ett tag till.  Just nu sitter jag i alla fall och blickar över Årstaviken, nyss var jag på bryggan och satt och mediterade. Inget bad den här gången, fast jag brukar säga lite kärvt att det är nu min badsäsong börjar, i september då vattnet sakta kyls ner och doppet blir just bara ett dopp med några korta simtag och upp kvickt som attan och det mäktiga endorfinruset fyller kroppen... Ska jag gå tillbaka..? Nä, i morgon. Kanske.  Så här är mitt liv, det kan gå år och många dagar mellan olika steg. Livet är som en dans, brukar jag säga, det går fram och tillbaka, några snurr och så fram och tillbaka. Ibland förs jag och ibland gungar jag själv, ibland är jag dancer in the dark o...
Läs mer