Så nu sitter jag här i Hufvudstaden och smälter hotellfrukost. Det lät lite..som en boaorm..fick jag bilden av, och lite så känns det. Fast jag åt ju inte sååå speciellt mycket..
Snart dags att bege mig till kurslokalen, jag går en utbildning i lösningsfokus, och den sitter som en hand i handsken för mig. Se möjligheter. Inget hipphipphurraa-superpositivt tänkande, nej, men att lära sig lyfta fram - hur små som helst- fragment att bygga livet vidare på. Som alternativ till rasering och ruiner och ... meningslöshet. Ja, det är en stor och svår konst att kunna förmedla, jag hoppas lära mig någonting, och här får man med sig lite verktyg. Jag ser fram emot dagen! Och alldeles speciellt ser jag fram emot kvällen: då ska jag träffa mina söner!! Och nu får dom inte säga att någonting kom i vägen och taket rasade och huset brann. Jag verkligen längtar jättemycket efter att träffa my sons, most beloved.
I går kväll träffade jag stockholmsbästisen. Åt ute och pratade och pratade och skrattade och... kanske inte grät, men blev berörd. Gick vidare till nästa ställe, drack latte och pratade och....kände mig hemma. För hemma är där hjärtat är. Sägs det. Och då är hemma här och i Vissefjärda och Emmaboda och... nämen, det är ju det det handlar om! Hemma är där man är. Med sitt hjärta, då.
Ha en god dag, alla ni goda människor!
Ps jag brukar sätta rubriken efter att texten är klar, och då slänger jag ihop något och idag blev det hjärtsmart, och.... vad är det? Hmmm, kanske när man liksom låter hjärtat styra. Och vad är det då, frågar min Vän av ordningen, som tydligen liftat med hit. Jooo... att man försöker se liksom goda intentioner, för de kommer från hjärtat, och det är ju inte alltid så speciellt SMART just, men vem säger att smart är det vi först och främst ska vara... Eller..? Nånting åt det hållet.
Men nu har jag verkligen inte tid att sitta här och gagg-filosofera! Ut! Nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar