Timing

En ny morgon har grytt, solig, men med molnslöjor. Jag kan inte spå väder nåt vidare, så det får visa sig, helt enkelt, om det kan bli utevistelse, eller hemmapyssel. Man kan ju förstås kolla i väderleksappen...
Hur som helst, jag har funderat mycket på det här med timing, eller att göra saker i rätt tid.
Det står i Bibeln att "när tiden var inne" hände det och det. Hur vet man när tiden är inne?
Ibland kan man känna det i magen. Gå på magkänsla. Och blir det rätt, då var väl tiden inne. Blir det fel så var det dålig timing. Då kanske man tolkade tecknen fel. Eller inte tänkte efter före.
I naturen sker det mesta i rättan tid. Djuren verkar ha en instinkt för saker och tider, tänker jag, naturromantiker som jag är. Som det där med stararna, hur de fattar om det är läge för kull nummer två för sommaren, eller inte.
Vissa växters frön behöver skogsbrand för att kunna gro och blomma: brandnävans och svedjenävans frön, t ex, kan ligga mycket länge i marken och vänta på att det ska brinna: de kan bara gro och bilda blommor efter en brand.
Ingen är väl glad över en skogsbrand, men ur askan kan det iallafall komma nytt liv.
Myten om fågel Fenix är ju en sån hoppingivande myt.
Det är andra augusti, och augusti är ju en sommarmånad, så sommaren är ingalunda slut. Men ledigheten håller jag på att avrunda. Det mesta har gjorts, som jag ville göra den här semestern, det återstår lite bärplockning, och regnar det inte i dag beger jag mig i skogen på spaning, med ett spann. Man kan ju hoppas att det har varit goda förhållanden för blåbären...
Bosse och jag har fastnat i Rome, serien som handlar om Romarriket och Julius Cesar och Lucius Vorenus och Titus Pullo, och människor, öden och äventyr kring dessa. Historien börjar år 52 fKr, och det är intriger och förbannelser till höger och vänster och blodigt och grymt och var människor grymmare på den tiden, tänker jag? Nej, det var de inte, man behöver bara höra på nyheterna så fattar man genast att det är lika illa nu som då.
Till lördagsmorgonen hör Melodikrysset och dn:s lördagskorsord, och jaja, det är lite pensionärsvarning över det hela, men det är gott med vissa rutiner. I dag var det mycket Ted Gärdestad i krysset, till och med två låtar från den helt underbara hyllningsskivan För kärlekens skull. Den är så fin att vi köpte cd:n till och med. Fast det känns snudd på antikt i dessa streamingtider. Men eftersom jag periodvis nästintill bor i bilen, är det gott att ha ljuv musik med sig, i alla fall. Sol, vind och vatten, och Öppna din himmel och Ett stilla regn, bara det! Såna titlar! Och så den vackraste av alla: Himlen är oskyldigt blå. Den sången vill jag ska spelas sen, när jag gått ur tiden. Det hoppas jag dröjer, förstås.  Men såna tankar ska man inte tänka riktigt just nu, nä, ta vara på dagen och tiden, vetja!