Hemma

Hemmadagar. Pysslat med diverse, bl a städat och röjt i källaren. Det blev rent och rätt fint, tycker jag. Annars är det mörkt och... nu skriker Bosse! Antar att det blev mål. Redan?? Det har ju varit såna ökenmatcher, med verkligen måltorka ända in till förlängning och straffar. Förutom Brasilien-Tyskland, då. Där blev det många mål! Lite synd är det om brassarna. Få se hur det går..!

Mörkt ute, och mulet. Annars ska det ju vara supermåne. 

Jag kom hem i går, från yttersta havsbandet i Blekinge skärgård. Världens vackraste! 

Nå, yttersta havsbandet är kanske och ta i, men det låter häftigt. Jag hade med mig lite havsvatten - i örat! Och håret var saltstärkt och extra sommarblont och rätt brun hade jag blivit. Tänk, såna som jag fick inte vistas däromkring förrän efter 1997 - det var ju militärt område där i närheten av Karlskrona. Tur att det är tillåtet nu, tänkte jag och hoppade på ett ben och försökte skaka ut vattendroppen.
Tänk att jag som kommer från inlandet, det plana vidsträckta öppna Österbotten, ska vara så tokkär i havet!
I och för sig älskar jag Möreslätten, också. Det kanske är något med det öppna landskapet som får det att röra sig i hjärterötterna, funderar jag vidare. Men, nu har jag sjungit med Ulf Lundell två gånger inom bara ett par dagar! Jag har kysst havet och bekänt att jag trivs bäst i öppna landskap, och nära havet. Han var faktiskt den första svenska författaren jag läste, efter flytten till Sverige. Vinter i paradiset.

Nähä, nu ska jag göra killarna sällskap! Heja Brasilien!