Jag kollade på nån annans blogg, alltså någon annan tjej som hade flyttat ut i skogen och odlade getter och mosade morötter och bloggade. Gick in på hennes sida. Det var väldigt svårt att hitta inläggen ens, man fick verkligen leta mellan reklamrutorna och -filmklippen. Ytterst irriterande. Men tydligen är det tillräckligt många som klickar in sig där, och klickar på reklamrutorna också och kanske till och med handlar något som marknadsförs med hjälp av hennes blogg och folks intresse av liv i skogen, så att hon klarar sig ekonomiskt. Det är väl helt ok, men jag kan inte låta bli att undra lite. Men visst, reklamintäkterna möjliggör livet på landet, och det är väl gott att folk får lite andra ideal och idoler än modedockor och popstjärnor, kan man tycka.
Och varför funderar jag på detta?
Syrebrist, förmodligen.
Nästa flytt står för dörren.
Vi ska flytta ut till Ödevata, alltså Idébanken då, inte hela men delar, och då får man ju vistas ute i det fria och i jorden och skogen och klappa getter och mosa morötter och basta själen, så mycket som själen tål.
Och det är ju bra!
Det ser jag fram emot.
Och, jag lovar, vi ska inte ha några reklambloggar, inte nån gång. Vi kanske slänger datorerna och mobilerna också, vem vet, och blir vildmarksfolk ute på nån Ödevatsö.
Hmmm, tål att tänka på.
Nu är det snart dags för kvällens Orange, och dom stackars tjejerna, dom har inget val, dom sitter där dom sitter; inte ute på nån ö men inne, och isolerade från allt reklambrus, det är dom, och från allt annat också.
Och efter det: en god natt.
To you too.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar