Det harklas

Rasslefestivalsvecka. Eller Emmabodafestivalen, heter det väl, nuförtiden.
Hur som helst, det är bråda dagar på Idébanken. Jag är så stolt och glad över ungdomarnas entusiasm, glädje och hårt arbete för DERAS Idébanken! Smoothies lagas, med väldigt fina ingredienser - ekologiskt, fairtrade, supergott och nyttigt. Och toasts smöras och cappucinos skummas  och energibollar flyger i luften! Pannkakor finns, men eftersom vi inte vill utlösa brandlarmet, gräddas de utomhus. Och det är inte riktigt samma sak, på något sätt.
Nå, allting har sin tid, och nu blåser nya vindar.
Jag såg en rolig grej på internet. Om finska språket. Det är inte så att jag ofta tänker på alla möjliga och omöjliga böjningsformer som existerar, och språkklasser och kasus... en har ju ett inifrånperspektiv till det språket, fast visst fick vi slita med allt detta på finskalektionerna. Men jag har det i mig, i hjärtat och i själen. Det är inte alltid så enkelt med de inre bilderna, de har liksom olika skärpedjup beroende på vilket av språken jag använder/talar/tänker på.

Men nu ska jag inte fördjupa mig i det, utan lära dig en sak på finska! Om du t ex är i Finland vid påsktiden, låt oss säga på Österbotten någonstans, för där eldar man påskeldar. Och du vill fråga om man ska elda upp HELA brasan, då säger du, med lätt höjda ögonbryn och frågande min: Koko kokkoko?
Jag lovar, det är en grammatikaliskt riktig mening! Fast det låter som man satt någonting i halsen.

Underbart språk..!

Nu behöver jag snart inta horisontalläge; vristen värker.

Jag vet inte, finns det orosmoln som håller på att torna upp?
Ingenting som jag har någon föraning om, direkt. Det bara känns konstigt...att inte behöva oroa sig hela tiden. Jag har inte vant mig. Man kanske inte ska det heller... Rätt som det är har det tagit eld i helvetet.. Nej, så säger man ju inte heller! Eld i hela brasan, då.
Nä, gå och lägg dig, människa! Säger jag till mig själv: Du bara tramsar, ju!