Orosmoln

Fick världens hjärtsnurr, sonen långt borta behövde uppsöka sjukhuset, och då är man inte så tuff, där man sitter på andra sidan jordklotet och inte kan vara hos honom! Nå, det var inget alarmerande, som tur är! Men oroskänslorna sitter kvar, solen är inte lika varm längre och en massa moln tornar upp på min himmel. Man är aldrig så sårbar som när det gäller ens barn och en sådan här händelse kan röra upp en massa inom en.

Jag tänker på hur lite vi människor egentligen vet om varandra, man kan aldrig veta om vilka sorger och bekymmer kan döljas bakom en fasad. Jag delar ibland vidare tänkvärda citat på facebook, ett sådant handlar just om att vi aldrig kan veta vilka saker någon annan kämpar med, så var god mot andra. Tänkte skriva snäll, men är det rätta ordet? Jo, kanske.

En fråga: HUR visar man på bästa sätt att man bryr sig? För det syns ju inte heller på utsidan, det måste gestaltas i ord och handling. Ja, jag vet, man kan ringa och höra av sig och fråga hur det är, eller knacka på eller göra någonting.. Men ibland kan man bara gå in i sin kammare och be en tyst bön, och lita på att den tas emot. Bäst är förstås att man gör alltihop ovannämnt. Goda tankar kan gestaltas med snälla ord.

Det brinner i världens oroshärdar och här i Sverige har vi aldrig sett en sådan skogsbrand som den som pågår nu i Västmanland. Det fälls bomber överallt i världen, här i Sverige har vi välsignelsen att bomberna fälls i ett gott syfte; det heter ju att man vattenbombar.
Jag sänder mina tankar till dem som drabbats!

Ja, idag är molnen svarta och min Vän av ordningen är puts väck borta, när man nu för en gångs skull skulle behöva hen.

Återstår: ut och gå!