Framtiden, iförrgår

Söndagsmiddagslugnt i Vissefjärda.
Landade sent igår kväll, stod inte ut med Stockholm en dag till. Jag är djupt chockad! Jag som älskar Stockholm! Eller ska jag byta tempus..? Älskade? Har älskat? Kommer säkert att älska igen, det här är en svacka, bara. Men det var VARMT, och när det är varmt i en asfaltsdjungel, kan det bli nästintill olidligt.
Kvällen innan tillbringade jag i skärgården, på Grinda, och det var lantligt och ljuvligt, och fullt av unga vuxna med visioner och idéer. Goda samtal, många samtal, samtal långt in på natten, och jag var glad och överraskad över samtalstonen. Den var positiv. Och tog inte ens mark vid någon sorts gnällkritik över sakernas nuvarande tillstånd, utan svingade sig glatt förbi och rätt ut i framtiden. Oh, har inte någon skrivit dikter och oden om ungdomars entusiasm? Säkert, och skulle jag kunna så skulle jag göra! Jag vaggades i sköna ljusa drömmar om kommande tider...hoppfull...en ny värld är möjlig! Och vad gjorde det att samtalen fortsatte långt in på natten, till morgontimmarna. Ingenting!
Fast, dagen efter var jag dagen efter, utan att ens ha druckit starkt. Och det var då jag for tillbaka till Stockholm, klev av vid Strömkajen, och hamnade mitt i Kulturfestivalen. Men nu var jag redan så uppfylld av gårdagens intryck, så det fanns inte plats för fler. Jag traskade runt på stan och hade väl tänkt stanna en natt till men då kom det över mig: hemlängtan. Till Vissefjärda. Och värmen och sorlet och myllret - allt som jag brukar älska...Det ville jag lämna bakom mig fort som möjligt! Så jag hoppade på första bästa tåg - som var det sista för dagen, och tackade Gud att jag hann!

Vad är detta? Ålderstecken?

Allra först i Stockholm träffade jag mina söner, och mellanpojken var blek trots månader i solen, och hade gått ner 12 kilo och hade ont i kroppen. Men var på bättringsväg, viktigast av allt! Och det var äldste sonens födelsedag, och vart tog åren vägen?? Vi åt och drack och pratade och pratade och drack och åt, och jag blev visst lite tipsy och fick för mig att bästa sättet att bli klar i knoppen är en långpromenad. Så jag gick och gick, från Kungsholmen över Västerbron till south side. Tog tåget från Hornstull till Hötorget och stupade i min vandrarhemssäng. Visst att jag hade sett byggställningarna, men tänkte inte på vad det innebar... Så klockan 6 på morgonen satte det igång med brummande smällande och borrande. VARFÖR ska alla byggarbetare börja så tidigt? Det finns säkert en bra förklaring, men just nu tänker jag bara på att det beror på att man ska bestraffa alla inblandade på något moralpekfingerviftande sätt, typ early bird och så.
Och nu har jag berättat hela stockholmsbesöket helt bakochfram och uppochner i tiden, ingen ordning på mina tempus någonstans. Och  hemkommen, landade inte jag mitt i en partaj? Jo, och det var hur trevligt som helst, men... nu är det typ tre nätter som har varit halvt sömnlösa, och det bådar inte så gott för den här dagen. Eller så kryper jag bara i säng igen... Och tänker på resten och framtiden imorgon...