Värmer mig ännu med minnet av fredagskvällens tillställning. Folkets hus, Emmaboda. Idébanken svarar för arrangemanget, tillsammans med Görel, kultursamordnaren. En afton som gick i svart och flammande rött; svärta, smärta, kärlek och glädje. Äkta känslor ligger nära varandra. De lokala poeterna var ett gäng ungdomar, barfotabarn i höga hattar och långa klänningar. Modiga, med glöden i sig från en annan källa än den som forsar emot oss från alla skärmar skyltfönster åsiktsmakare.
Rader och vers, skrivna med hjärteblod.
Ja, Bob Hansson var också där, och var...Bob Hansson! Estradpoet. Han pendlade mellan småprat och poesi och vad var vad? Han ägde scenen och man kunde bara älska honom.
Och så musikerna! Malin Björklund, vilken tjej, vilken röst!
Kvällen avslutades av Farewell my Lovely...oh, jag ryser! Klockrena toner som svingar sig upp i höjder ömsom mäktiga, ömsom lätta som ömsinta fingrar som torkar tårar... Peter Olssons sång, så känslig och kraftfull, och han balanserar på den tunna vassa eggen mellan äkta känslor och sentimentalism men faller aldrig fel, det är stor konst på hög nivå.
Bob Hansson satt längst bak i lokalen, med fötterna på bordet och - Vilket bra band!- sa han. Liksom förvånad.
Jag är bara lycklig, så lycklig över den kvällen!
------------------------------------
Nu är det söndagsmorgon.
I går var Bosse och jag i Långasjö på skördemarknaden. Handlade äpplen och päron och pirum och parum, träffade känt folk, fikade magnifikt och...Höjdpunkten: vallhunden! Jag tvingade Bosse stanna kvar ända till slutet, för det var det sista som hände, och det kunde INTE missas! Det var så FINT att se den duktiga bordercollien hålla ihop ett gäng får, en stor flock, över 130! Malin, hon som har hunden och fåren sa att utan hunden skulle hon stå sig slätt. Vilket jobb hon skulle ha att fösa ihop fåren och försöka få dom att gå som hon vill. Det skulle inte gå. Hunden sprang som en vindil runt runt, stora lov kring skocken och akta sig den som försökte avvika, då var hon genast där och Stopp och tillbaka nu!
Sån fin hund! Den jobbade klart med sitt, fåren stod i en stilig formation och hunden låg under en buske med lång tunga och flämtade efter ett väl förrättat värv och då åkte Bosse och jag hem.
Sen var det bara och peta in blomlökarna som vi inte hann med igår, och det var inte så bara, det var svettigt, och har inte dom förbaskade myggen gått och lagt sig för säsongen!!?? Nej!
Bakad potatis och en god kall öl och de flesta vedermödorna var glömda. Ett avsnitt Orange och dagen var i handsken.
Jamen, nu är det söndagsmorgon. Lite kaffe och sen packa och först till kyrkan och sen till stationen raka vägen och så järnvägen till Sthlm.
Livet är gott, alla vi som antingen skriver eller läser detta har fått en ny, alldeles NY! dag, och det är så stort och underbart, låt oss bara njuta av den! Läsa, träna, umgås vara ensamma eller tillsammans och kanske skriva lite poesi, vem vet.
Ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar