Prästkragar

Utbildningsdag. Hela veckan pågår utbildning i stiftet. Växjö, prästkragarnas stad! Och diakon-dito, ja, och annat kyrkligt folks.
Ibland undrar jag hur mycket icke-kyrkligt folk vet om vad allt vi gör? De ser oss vid dop, begravningar, bröllop, konfirmationer, kris- och katastrofsammanhang och sånt. Men vad GÖR vi på vardagarna? Det är faktiskt himla mycket och jag tänker då inte alls räkna upp allt, ni får googla helt enkelt.. Vad gör en diakon? Och upp ploppar en massa saker.
Den här veckan är det utbildningsveckan, som sagt. För egen del har jag fått lära mig mer om Grön Rehabilitering, och det var ju väldigt bra, för det är precis vad vi pysslar med, på Idébanken, som i och för sig inte är kyrkligt sammanhang, men vi gör himla mycket, vi också. Och grön rehabilitering, det behövs det mycket av, både i kyrkan och utanför.

Men "Tala film, tala liv" fick jag hoppa, för jag insåg att tåget ända till Vissefjärda skulle inte vänta på mig och föredragets slut, och plötsligt var jag dessutom väldigt trött, och hoppade på det sista möjliga tåget för dagen. På tåget blev jag orolig för att ha tappat bort hemnycklarna, de var inte i jackfickan, och var Bosse hemma, eller skulle jag behöva göra inbrott i mitt eget hem? Jag ringer Bosse, medan jag hoppar av i Vissefjärda, och då hör jag honom, i luren, och i tunneln! Vi hade åkt samma tåg från Emmaboda, men jag var tydligen så fokuserad på telefonen att jag inte såg honom. Oh! Vilken lättnad! Jag skulle komma in, dörrvägen.
Vi traskade i regnet och berättade om dagens upplevelser. Båda hade varit på Kronoberg (S:t Sigfrids folkhögskola i folkmun), fast Bosse reste tillbaka till Emmaboda efter lunch. Jag deltog i en annan resa, en tidsresa till 60-talet, och det var en upplevelse som väckte väldigt mycket tankar. Inte om 60-talet, jag var ett litet barn då, men om tiden, den här tiden, hur skulle vi beskriva den?
Jojo, men: andligt sett?
Det ska jag filosofera över.
Bosse kollar tydligen på Champions league- footboll, och antingen är det en lame match eller så är han trött för det är tyst därborta i tv-rummet.
Somnat har han inte gjort, nej, aldrig i soffan, säger han...
Men jag tror att jag fortsätter filosofera iklädd pyjamasen..
Men..? Vad nu?
Äntligen!! skriker Bosse, och det låter som den lama matchen har fått en önskad vändning.
Jaja, min önskade nästa vändning sker under täcket.
Gonatt! Dröm sköna drömmar, sötisar.