Tankar, ord, idéer

Jadå, jag lever! Och bor kvar i Vissefjärda. Och jobbar fortfarande på Idébanken. Apropå Idébanken: det har verkligen börjat blåsa nya vindar i vår källare! Från att ha ägnat oss åt våra något säregna för att inte säga nördiga intressen, har vi på kort tid blivit den mötesplats för alla åldrar som vi gärna vill vara. Också. Det vimlar av folk! Och vi drar igång den ena aktiviteten efter den andra. Tillsammans med våra besökare. Så himla kul! Så livet tuffar på. Saknar snön...kylan...solen... Det var ju en två dagar riktigt lovande kallt och härligt, men nej ack nej, den blöta och grå novemberfilten drogs över oss igen. Så jag läser mycket, slukar deckare och existentialism i en salig blandning, och kryddar det hela med exotisk arabiska. Jo, jag går och lär mig arabiska! Hör och häpna! Jag häpnar själv när jag hör mig, inte trodde jag att min stela finska tunga kunde vrickas på det sättet! Men det går, faktiskt. Det tar ju enormt lång tid att få någonting att fastna, det gör det, ...

Vi hade ordnat en insamling, en massa säckar med kläder och saker stod i trädgården. När jag tittade ut, såg jag att säckarna slets i vinden, och HEMSKT! det ena äppelträdet hade fallit! - Bosse! ropade jag, skräckslagen... och väckte mig själv. Det blåste fortfarande hårt, det var ingen dröm, men några säckar fanns inte i trädgården, och äppelträden från drömmen står vid barndomshemmet hundra mil härifrån. Och står kvar, ringde till min syster som bor i huset. Visserligen hade en silverpil fallit i förra stormen. Silverpilar, ja, de är väldigt vanliga träd i finska trädgårdar. Det står en och annan här i Emmaboda, ni vet vilka jag menar? I Finland finns dom överallt. Dom växer snabbt, och är rätt snygga. Få se om jag kan bifoga en bild.. Japp, det gick. Den här bilden snodde jag...ehh...valde jag att exponera här, och den kommer från Tönnersjöns plantskolans hemsida. Dom kan bli stora och ståtliga. Vi har stora och ståtliga björkar runtom huset här i Vissefjärda. Jag låg och ...

En höstsöndagskväll, med vintertid, och, som det brukar vara, är man lite vilse i tid och rum inledningsvis. Katterna vill enträget ha sin middagsmat en timme tidigare än vad vintertidsklockan säger, och mörkret faller helt överraskande när man är inställd på skymningsljus. Dagen har varit fin, likaså gårdagen, med spännande föreläsningar och funderingar kring Big Bang och Skapelsen med Tryggve Mettinger, en kunnig och klok professor som talade om kvarkar och strängar och astrofysik och fick hjärncellerna försöka sträcka på sig och greppa och begripa. Hjärngympa med stretch och tänjningar! Vädret har ju också varit underbart, det blev en promenad runt Långasjö-sjön efter gudstjänst, lunch och föredrag och sen till Emmaboda och köpa lördagens DN. Och jo, vi har ju en helgprenumeration, men vi städade igår, och jag kan vara väldigt rask rapp och grundlig, så jag hade lyckats sopsortera köra iväg och kasta dagens tidning... och det var ju så många fina artiklar och LÖRDAGSKORSORDET va...

Att ha eller inte ha. Eller leta. Eller veta vad man ska leta. Det är mina funderingar idag. Läser Haruki Murakamis 1Q85 (vilket jag läste som IQ85, vilket ju inte är särskilt mycket) men boken, böckerna, det är tre, som sympatiskt nog heter just första, andra och tredje boken, handlar inte om IQ, men en annan verklighet, om Tengo, som fick i uppdrag att skriva om ett manus som Fukaeri, en förtegen 17 årig tjej skrivit. Och Aomame, som åtar sig ganska speciella uppdrag... Jag har precis börjat läsa den andra boken. Mycket mystiska saker händer, Little people..vad/vilka är de egentligen? Och två månar...hur hänger det ihop med någonting? Hmm, den som läser får veta. Lyssnar till Lost frequences. Vill beställa Jonas Hassen Khemiris "Saker jag glömt" och undrar vad som ligger och pyr - eller gror, kanske - inombords.  - Förrvirringstillstånd, inte heeelt ovanligt, muttrar min Vän av ordningen. -Saker du glömt, det är nog en hel del... Förvisso är det nog så, men begrunda de...

Det var med en hel del pirr i magen jag gjorde det. Sa upp mig. Just det: jag sa upp mig från en fast anställning. Med förkortad uppsägningstid.  Dumt eller inte, jag gjorde det. Anledningar finns det, först och främst att jag fått nog av bilpendlandet, nästan 10 mil/dag. För en halvtidstjänst. Men, men... en fast tjänst! kvider min (inombords) Vän av ordning. Ja, just det! säger jag bestämt. Nu har jag fattat beslutet, nu är det gjort och så får det bli. Ska ägna mig åt Projektet, dvs Idébanken, helhjärtat, den tiden som är kvar,  och sen får vi se. Det finns diakontjänster. Det kommer att ordna sig. Det gör det. Samtidigt finns det en del av mig (representerad av min Vän av ordning, som kanske står för förnuftets och försiktighetens röst inom mig)som är skräckslagen... men jag säger som jag brukar: livet är för kort för att göra vissa saker bara för att man är rädd för förändring. För att det är tryggt. Ingenting i livet kommer med några garantier ändå, allt förändras, oc...

Men vad tiden går! Känns som om jag inte haft så mycket fritid på sistone, eller så har jag bara slappat i soffan när jag väl är hemma....och då blir det inte så mycket att skriva om, hehe. Jodå, det händer saker i ett, men det mesta är jobbrelaterat och det skriver jag inte så mycket om. På den fronten händer det desto mer, och det är kanske därför jag ugglar i soffan på fritiden, eller ugglar och ugglar, dom är väl pigga framåt kvällen, ugglorna. Och vad gör man i tv-soffan, jo, ser ett och annat program. Som Mammon t ex. Som vi såg alla avsnitten, även det sista, med hopp om att det skulle klarna och frågorna få svar.. men det svävar många frågetecken i luften än. Ibland önskar jag att jag fick en skriftlig förklaring till saker och ting. Bosse kan i alla fall förklara en del av sina frågetecken med att han var tvungen att blunda minst halva programtiden. - Varför, VARFÖR ska dom filma med en handkamera?? stönar han, blek och nästan illamående. Han är extremt åksjuk, och tål inte...

Sunnuntai-iltapäivä. Lepoiltapäivä. Aamupäivällä teimme pikasiivouksen, kun ei ole aikaisemmin ehtinyt. Olimme nimittäin liikkeellä koko lauantain. Oli Emmabodan markkinat, mutta markkinahumuista en saanut sen suurempaa kokemusta, kunhan käväisin tekemässä kierroksen, ja ostin markkinakarkkia kuten asiaan kuuluu - pitkiä lakritsapötkyjä. Sitten ajelimme laina-autolla Kalmariin mieheni autoa saneeraamaan. Olin nimittäin onnistunut erittäin lahjakkaasti saamaan punkan kahteen renkaaseen yhdellä kertaa, plus kaatamaan termoskannullisen kahvia takaluukkuun. Älkää kysykö mitään... Niin, oma autoni on myös verstaalla. Älkää kysykö siitäkään.. Vaikka se ei kyllä ollut minun vikani! Renkaat vaihdetaan korjaamolla, mutta kahvit saimme siivota itse. Voihan lauantain niinkin viettää! Että noista autoista ei ole kuin harmia! Ja hyötyä myös, ei täällä maalla ilman niitä pärjää, eteenkin kun työmatkaa päivittäin on lähemmäs sata kilometriä, ja jos yleisillä kulkuneuvoilla yrittäisin kulkea, veisi ...

Känns som om jag befunnit mig i en centrifug en tid. Lyckades kravla mig ut en stund, och sitter här och flämtar. Visst, jag gillar ju när det snurrar på i bra fart, det är inte det, men liten andhämtningspaus...här...och nu... Ser hur sommaren slungas runt runt:  Tak och tapeter och hantverkare och skrämda katter och Romresa! Thank you Lord! och Bodabutiken och turistgrupper och espresson ångar och glasskopan gräver. Från Boda till Emmaboda, vi vinkar hejdå till idébankenungdomar som börjar plugga, Lycka till!  och ska vi ha källarlokalen eller inte? Rollspelarna återvänder. Go wild växer vilt och förgrenas: Garden of Sweden gror. Tjänstledigheten tar slut, och jag tar på mig gröna skjortan och frimärkskragen och Kolboda har blivit ett permanent asylboende. En hjärtskärande bild säger mer än tusen ord och väcker en hel värld och plötsligt är det många som vill hjälpa på något sätt, frivilliga strömmar till. Och mitt i allt detta packar min älsklingsdotter sina reskoffertar...

En solig, härlig arbetsdag! Söndag, familjegudstjänst i Halltorp, ute vid prästgården. Strax innan vi ska börja kommer bussen från Kolboda. Kolboda är ett asylboende, som ligger inom vårt pastorat. Vi har bjudit in barn, med medhavd förälder/-rar/vuxen, ett femtiotal personer kommer, de flesta syrianer. Solen flödar över oss, Den Fantastiska kören (dom heter så, och är naturligtvis vad dom heter :-) ) sjunger "Det är gott att vara tillsammans". Efteråt blir det ponnyridning och hoppborgshopp, och kaninhoppning! Och det grillades, vi var beredda, så det fanns gott om kött och kyckling och korvar med och utan griskött, och det talades och satts i klungor och folk plockade äpplen i prästgårdsträdgården, och vem skulle annars ha plockat dom, tänkte jag, huset står ju tomt. Och jag tänker automatiskt i såna banor när hösten och äppelsäsongen närmar sig. Hur som helst, det blev lyckat! Bosse var ledig och följde med. Och badkläder hade vi med oss, så efteråt blev det ett dopp i ...

Underbara augusti! Varma vindar sveper runt, och kvällarna är sammetsmjuka. Allting håller på att mogna, sädesfälten och frukten, och bär har vi plockat, blåbär. Våra vinbär åt skatorna upp, de lömskingarna! De skuttar runt och dansar och kraxar på gräsmattan, fast inte just nu, nu hörs inga fåglar, inte ens det där konstiga lätet från grannens träd. Vi har varit på var sin festival i helgen! A for till Göteborg och Way out West, E till Mundekulla, och Bosse och jag besökte Emmaboda VIsfestival. Vi hade det trevligt, de andra har inte anlänt än så vi vet ännu inte. Sitter på altanen i skrivande stund, och bara älskar alltihop! Solen! Värmen! Livet! Det är sista dagen som sakerna är som dom är, i morgon förändras en hel del. Då tar nämligen min tjänstledighet slut, från Södermöre pastorat. Så hösten kommer att innebära återgång till gamla rutiner + en hel del nytt. Boda-projektet ska avrundas; det har varit lyckat så tillvida, att vi har kunnat erbjuda åtta personer sommarj...

Slutade jobbet kl 17 i går. Efter jobbet blev det blåbärsplockning, dopp i sjön, grillning och pajbakning. Och den nybakta smoothiemästaren bjöd oss på en egenkomponerad dryck, med lite inspiration från The One and Only: Ernst Kirschsteiger. Fast på ett helt eget sätt - det är det som gör en mästare till en mästare: ett eget sätt.  Det är lite Ernst över vårt liv annars också, det är nämligen ÄNTLIGEN färdigt med renoveringen!!! Och det blev så fint så fint så vi fick lust att förnya lite mer..som flytta om lamporna så att den som hängt i källaren finns nu i sovrummet, och hallampan har bytts ut och det är faktiskt lite som när barnen var små och man la undan en del leksaker en månad, när man sen tog fram dom igen kändes det som nya grejer. Prova själv! Bara byt plats med lite grejor. Budgettips för förnyelse i hemmet..!  Lite nytt har vi också skaffat, som en matta i vardagsrummet.  Passar nya halltapeten. Och färgen i nya halltapeten... "får det att brumma som en li...

På besök i Fäderneslandet. På en ö som heter Två gånger, typ, fast på finska. Bor i en gammal herrgård, rummet är stort och bekvämt och har en magnifik utsikt, och detta till vandrarhemspris! Och vad gör jag här? Joooo...hmfff...mummel...jag är på kurs.... -Men MÄNNISKA! Är du inte klok??? undrar min vän av ordningen förfärat: ska inte du ha semester! -Joooooo, försöker jag, det här är faktiskt mitt sätt att ha semester! Och det är ett väldigt BRA sätt! Hmmm... Vi har talat om inre dialoger i dag. Och det har vi ju faktiskt alla. Inre dialoger, monologer och ibland gräl också. Man kan ju vilja lite olika saker ibland, och då är det ju SUNT att resonera med sig själv. Så här är jag och språkbadar mig själv, och fräschar upp gamla kunskaper och lär mig nytt. Och njuter av att få filosofera ensam och i grupp, tillsammans med likasinnade. Ämnet är logoterapi, och jag kommer helt säkert att berätta mer om det framöver. Och det är HÄR sommaren har hållit sig gömd! Solen skiner, fast...

Nå, det börjar ta sig! I dag har vardagsrummet blivit färdigtapetserat, och underbart! vi har fått flytta soffan på sin plats igen! Tv:n är fortfarande i sovrummet, och... det ger ju lite av en hotellkänsla, så.. Nä, vi ska nog flytta tillbaka den, så småningom, eller nästa vecka, närmare bestämt. För i morgon jobbar vi båda två. Jag är på Idébanken nu under Emmabodafestivalen, och vi bestämde i all hast att hålla öppet i morgon också. Det ska visst regna i morgon, sägs det, och då är det nog många frusna och trötta festivalbesökare som uppskattar att kunna vara inomhus och softa i det fina Stilla rummet, som Svenska kyrkan har gjort i ordning i Hallen. Duscharna är också väldigt populära, kölistorna fylls i ett nafs. Bosse i sin tur är på området och vandrar i natt. Den allra vanligaste frågan han får är om inte han skulle kunna förrätta en vigsel akut och på momangen. Vilket ju inte går på grund av vissa formaliteter, och det är nog väldigt bra att det är så... Man kanske skulle ansö...

Denna märkliga sommar... Sommaren som liksom... inte kom, eller kom av sig, eller... är på väg? HITÅT, huhuuu!! Nå, jag jobbar ju, och inomhus också, så för mig gör det inte så mycket vad det är för väder, men tycker synd om alla semesterlediga barn -särskilt- som skulle verkligen behöva få lite sol och bad och varma sköna dagar. Men: det är som det är. Och: det är bara och gilla läget, som dom kloka säger. Möbelhög i vardagsrummet Här hemma sker det saker i sakta mak. Lite för sakta. Jag vill verkligen ha det klart, nu! Tapeter och tak och kunna ha en normal möblering igen, och inte alla sakerna hopfösta mitt på golvet eller i nåt hörn, och omlokaliserade i källaren och blommorna får vi ha på altanen, och de ser molokna och slokande ut, och jag orkar inte riktigt bry mig. Jag vill ha min vardagsbas i ordning! Men för all det, det blir fräscht och fint. Så småningom.               Snart sätter vi upp klockan på väggen igen, bara listerna...

Fläktarna brummar härhemma. En fläkt blåser in luft upp på vinden och pyser luftpustar genom ett plaströr hela vägen från vardagsrummet till köket, väggarna är uppbrutna upptill, för plaströrets skull. Så ska det vara i tre veckor... Vattenskadorna ska torka. Fast som det är i dag, VARMT, så bör nog all fuktighet försvinna väldigt kvickt. Och så luftvärmepumpen på cool och bordfläkten som surrar i sovrummet. I vardagsrummet  Köket Vi går lättklädda, äter lätt och är allmänt slöa. Katterna syns inte till, de ligger nog under någon tät buske och drar. Ljuvliga sommar, ljuvliga lediga dag! Det är väldigt roligt i Boda, det kommer en och annan turist, och vill svalka sig med glass och smoothies, eller pigga upp sig med kaffe av olika slag. Men idag är jag tacksam för att kunna vara hemma... Vi har pusslat med scheman och fått ihop det väldigt bra... jag kommer att vara ledig i en vecka framöver! Det ser visst ut att bli typ regn, men who cares. Finns saker att göra, finn...

Yes, det har blivit riktigt bra! Idébanken + The Glass Factory = sant. Ok, vi håller till i bistron, i två månader, så det där är väl liiiite och ta i... så ta det med en nypa salt, och... och så en stor skopa kärlek! Det är så roligt alltihop! Det kommer turister och det kommer "infödingar", och det skopas glass och tampas espresso och smoothiemixern surrar. Nästa vecka kommer våra feriepraktikanter, och klippan A är tillbaka, men nu på lördag är det familjen som får rycka in. Annars skulle jag stå där med tampern och skopan rätt slätt.. I dag var det ju väldigt väldigt varmt, luften darrade på andra sidan fönsterrutan, och gästerna slök tacksamma sina kylda drycker. Det kom en man och satte sig vid den gamla glasugnen - vi är ju inne i den gamla hyttan - och berättade att han hade jobbat hela sitt liv vid ett av våra glasbruk i kommunen, tills ugnen släcktes. Det var med blandade känslor han satt där han satt i dag, vid den släckta ugnen. Han smakade vår utmärkta äl...

Lördaaaag, ljuva lördag... sovmorgon, ligger och myser under täcket, tills... PANG!!! Ja, det är pang i bygget, i dag med. Suck. Dubbelsuck. Men, det föreligger risk för skurar, enligt väderleksrapporten, och byggfirman vill inte riskera mer vattenskador så vi är bara tacksamma. Det är vi. Absolut. Katterna försvann som två svarta streck under buskagen längst bort. De ogillar oordning, STARKT, och kommer in om kvällarna, smygande längs väggarna med låg profil och hoppar till vid minsta skrammel. De är ytterst konservativa och ser på oss med förebrående blickar. Ska detta vara nödvändigt, det var väl bra som det var? Nej, det var inte bra som det var, det insåg vi när byggarna avlägsnade takpannorna och konstaterade att det definitivt var på tiden att åtgärda taket. Sen att det blev regnstorm som drog och slet i presenningarna och släppte in vatten genom hela huset, det hade man inte tagit med i beräkningen. Nå, inget ont som inte har något gott med sig: vi får nya innertak och tape...

Sådärja! Semestern avklarad, då. Och back in business, från och med i dag. Ja, vad säger man? Kort och intensivt. Som en god kopp espresso. Jag ska inte säga att det känns ok, jag säger att jag inte ens hunnit känna efter.. :-) Men, jag har faktiskt bara mig själv att skylla, så jag säger ingenting...men ger mig själv en stor, rund blick, med höjda ögonbryn (symboliskt, då, sitter inte vid en spegel) Nå: nya tag! Nu är det vår (Idébankens) satsning i Boda Glasbruk som gäller. Ska bli spännande! På hemmaplan är det byggstrul, takläggningsproblem, vattenskador och sånt. Ehh... Önskar god natt.

Nej! Jag stod inte ut!!! Satt på altanen i ett moln an knott och mygg, under byggställningar och prasslande presenningar och räknade kvarvarande semesterdagar med en snickarhands fingrar. Fram med datorn och bankboken, och vips hade vi bokat en första bästa resa. Visst, det blir till och äta havregryn resten av sommaren..hehe. Men det blev ROM, och vi landade igår eftermiddag. Vi har en historia med Italien...eller rättare sagt: vi har bojkottat Italien ända sen...den ödesdigra Melodifestivalen, där Loréen sjöng sin Euforia, underbart!, och fick 0, NOLL poäng!!! av Italien! (ni som inte känner mig så väl..: jag är inte heeeelt allvarlig. Men nästan ;) ) Vad är det första man gör när man kommer till Italien? Dricker en dubbel espresso!! Detta ljuvliga kaffeland! Ljuvliga varma vindar och trottoarserveringar med dragspelsmusik och maten...och kaffet... Jag säger inget mer, men det är himmelskt alltihop. Och rummet är svalt och skönt, och inga byggubbar bankar på taket i ottan o...

Det var en kort men intensiv frånvaro hemifrån. Närvaro i nuet var väl meningen, något slags "tömma-hjärnan" -grej. Det funkade, faktiskt, rätt bra. Jag packade ryggsäcken och tog tåg + buss + buss till Hagaby vandrarhem i Löttorp på Öland. Jag är väldigt förtjust i vandrarhemsboende, det är en skön blandning av enskildhet och gemenskap - man väljer. Nu var det ju lågsäsong också, så det var inte många gäster där. Jag hann knappt sätta foten innanför grinden förrän den här godingen kom och hälsade mig välkommen! En snäll vandrarhemshund. Och bastu hade dom också, och en cykel att hyra. Dvs allt som man kan önska sig! Nästa dag drog jag iväg med Linnéa och trampade till Böda hamn. Tog en kaffe och trampade vidare till Böda sand. En del av sträckan cyklade jag i skogen, och det var otroligt mycket blåbärsris och grönt och lummigt, och Linnéa var hur stabil som helst på vilket underlag som helst. Linnéa och jag vid havet, Böda sand Hade en vag tanke...

Självaste Sveriges nationaldag idag! Det har vi firat med: snabbstäd och grillpremiär x 2, lite mera städ av kladdig brygd som stänktes runt om i hela huset av ... en av oss... ingen nämnd, men h-n skulle ut på en hastigt uppkommen fest och det gick lite turbulent till, kan man säga. Vi andra åkte till Långasjö och firade med femkamp med hästskokastning och gissning av tio sommarblommor och fiskesorter och högtidligt mottagande av nya medborgare, och Lindås musikkår, och lådbilsrally och namngivvning åt två klasatorpsgrisar och det var hur trivsamt och trevligt som helst och solen var med oss hela dan! Bara det! Varmt och gott och ljuvlig syrendoft blandades med grillos, grillpremiär för nya grillen med temperaturmätare och finesser och premiär var det för grillsäsongen också. Så nu ligger jag och pöser efter godsakerna, och dom andra, dom som är hemma, och inte på blixtfesten, försvann precis blixtsnabbt ner i biokällaren och det är visst nån championsleaguegrej, jätteviktigt! och ja...

Kom hem på kvällen. En promenad från stationen i Vissefjärda till det som är Hemma. Ljumma vinden fylld av syren och liljekonvalj. Fåglarna berättar godnattsagor för sina små, nästan viskande. Bakom mig besök i det som var Hemma i tjugo år, där jag än har rötter, söner, vänner och där vinden är friskt havsdoftande, kryddat med varm asfalt och röster och skratt från uteserveringarna, långt in på natten. Jag går på en vidareutbildning/handledning, i lösningsfokuserad korttidsterapi, och denna gången hade vi långa diskussioner kring tiden... eller rättare sagt att händelser alltid föregås av någonting. Vill man att någonting ska hända, ska man se på det som behöver hända INNAN. Det blir liksom långa kedjor av små händelser, som föregår det som man vill ska hända. Om man vill göra någonting, t ex, börja träna, behövs det många små beslut, innan. Man ska ta reda på vad det är man vill träna. Var kan man göra det? Vad behöver man veta, t ex öppettider, vad det kostar, behöver man köpa nya ...

Pingsten firad, födelsedagskalas gånger två, och även annars har det varit buller och bång, på ett härligt storfamiljsmyllervis. Hänryckt har jag blivit, mest för att allt är så vackert just nu, och allra mest för att det svävar syrendoft överallt. Ljuvligt! Gånger 100! Förra året missade jag nästan syrenblomningen, minns hur jag drog omkring som en jakthund efter sena blomklasar. Då var jag på långresa till långtbort. Nu är jag hemma. Förutom att jag åker en sväng till hufvudstaden, men det räknas nästan inte längre. Eller joooo, det räknas. Men det är typ bara fram och tillbaka och ...hemskt! ... jag känner mig så trött så trött. Är det någon sorts ålderstecken...? Att inte skutta glatt vid tanken på sthlmsresa? Eller är det dags för semester, kanske...? Jo, ja tror det. Ja, semester, den närmar sig. Det innebär bl a takomläggning. Nä, nu tänker jag på lite andra saker! I söndagens DN fanns en artikel som jag verkligen rekommenderar att läsa. "Den förflutna tidens närvaro...

Dottern har landat hos oss i Vissefjärda, stora amerikakoffertar ligger utslagna; alla säsongers jackor tröjor kjolar skor ligger huller om buller i högar. Hon själv tillbringar långa tider skypandes och det är mycket miss you all i hennes rum. Åh, vad jag har saknat henne!  Nu är hon här. Eller nästan i alla fall. Fortfarande lite jetlaggad. Min älsklingsdotter. Jag hör henne skratta, och allting blir ljust och glatt i hela huset! Hon har en ny skärpa i blicken. Hon skriver mindmaps över framtiden. Framtiden kommer dig till mötes, tro mig, en dag i sänder. Först landa. Få fatt i tiden här och nu. I måndags åkte vi, A, P och jag till Öland. Vi hade stämt träff med finaste Anna.  Hon bjöd på ljuvliga smoothies till välkomstdrink, kaffe och mackor och medan vi åt strök hon ljusa och skira plagg och packade ner i sin stockholmsväska. Hon pendlar än.  Som vanligt böljade samtalet från smått till stort, vardagsprat och djupa funderingar. Hon har ett sätt a...

En solig dag i Ödevata. 10- årsjubileum för Malins och Magnus fina fiskecamp, som är så mycket mer än fiske!  Det kom mycket folk, vuxna och barn och höno r hade några med sig: hönsbytardag var det också, ju. Två stadiga ardennerhästar drog tålmodigt runt med små och stora människor i vagn, och en pytteponny, i storleksordningen större hund, hade också selats för en vagn, med plats för två mellanstora barn.  Vi från Idébanken hade hand om båtar och kanoter, och trampbåtarna var dom mest populära. På eftermiddagen gick jag och hörde “gösdrottningen” - Cecilia Grönbergs, föredrag, där hon berättade med ord, bilder och filmklipp om sina väldigt spännande fiskeäventyr.  En dröm för gösfiskare är att dra upp en gös på över tio kilo - och det hade hon gjort, tre gånger! Finns tre i Sverige som har det på sin meritlista! Annars spelar hon fiol och är musiklärare, och då gäller det att passa sig för att inte få några fingrar avbitna av en förbannad gös! Ja, d...

Sådärja. På väg igen! På rätt spår. Norrut. Första morgontåget. Gäspar över dagens första pappersmugg kaffe.  Har nog aldrig rest med såhär lätt bagage: en axelremsväska.  På väg till intressant föredrag och info OCH middagsträff med sönerna!!! Hinner träffa stockholmsbästisen också, så livet känns GOTT! Gårdagen innebar mycket intressanta möten: info om Emmaboda kommuns integrationsarbete och på kvällen möte på Boda ang sommarens aktiviteter i och kring The Glass Factory. Vi på Idébanken kommer att finnas där med en "gårdsbutik" med närodlat. Ska bli så spännande! The Glass Factory finns i Boda glasbruk: samhället heter så och inget annat, fick vi lära oss i går, Dennis från Boda Samhällsförening betonade detta å det bestämdaste. Boda finns ju på många ställen i Sverige, man kan google-vägbeskriva sig vart som helst om inte glasbruket är med. Ann-Christine näringslivsutvecklare var där, likaså Veronica turismansvarig mm, och paret som driver restaurang Kantarel...

En kylig Valborg. Jag i soffan, datorn i knät, en gryta puttrar på spisen i köket, resten av huset i viloläge. Katten Maxi, The King of The Ringroad, sover hopkurad på filten bredvid mig. Vi tog oss till Centrumtorget i god tid innan 11, nåddes av informationen att tal sång och appeller var inställda pga vädret (= regn i stor mängd), men det fanns ändock en skara unga eldsjälar på plats, och tal hölls och ropen skallade, några på spanska och några handlade om miljön och  framtiden -några av oss i skaran var ju mer gröna än röda, men allt som togs upp i talen kunde vi stå enade bakom: oron för den tilltagande rasismen, insikten om att man kan och bör påverka förhållanden i skolan och arbetslivet. Det finns ju firande på Folkets hus, senare i dag, men vi for hem, och åtminstone jag var nöjd med det som blev. Framför mig har jag en bok av Åsa Larsson, Solstorm. Har precis läst hennes Svart stig, och den är väl en senare bok i samma serie, men det gör inget att det blir fel tidsord...

Söndageftermiddag. Klockan tickar, det är helg och vilodag. Igår var det annat än vila, det var städning från tak till golv och lakansbyte och maskinerna gick varma i hela huset. På kvällen ett sjuhejdundrande storkalas med bästa gänget, så vila är liksom befogat av flera anledningar. Så pass mycket kan jag berätta att det sjöngs och dansades, och det gjorde jag också, virvlade och snurrade och skuttade och det var väldigt roligt och nog blev jag lite tipsy och yr, men inte värre än att det gick bra att cykla hem i mörkret (jadå, hjälmen var på och reflexvästen likaså). Var till Långasjö kyrka på förmiddagen, och det är ju både vila och näring för själen att delta i en gudstjänst - i det här fallet mässa. Innan mässan gick jag ett varv runt sjön i sakta mak och stannade titt som tätt för att fota knoppar blommor blad. Det regnade ju i natt, och det fanns droppar på bladen, vackra mönster och pärlband hade bildats och luften var ren och doftade nytvättar och vår och jord. Så underbar...

I dag en utflykt österut. Hemlig trädgård... Låter mystiskt och det är det. Mitt ute i nowhere, en riktigt minutiöst skött trädgård, stort område grävt, plöjt och planterat, med buskar, blommor, fladdrande fjärilar och surrande bin. Och sånglärkor. Och soligt och vackert och omsorgsfullt formade bänkar att sitta på. Vårt gäng, bestående av fyra skogsmullar och en fyrbent, glatt hit och dit skuttande varelse, mötte en bil på vår väg mot trädgården, två äldre farbröder hälsade vänligt leende på oss. Det är nog dom som sköter trädgården... eller så är det älvor och skogsvarelser som gör det... Ja, jag är nog lite påverkad av Jordskott, har precis sett nionde avsnittet och vi suckar och pustar lite, för det är mystiskt alltihop. Och dog han, Wass, eller? Jag undrar, frågar inte, för vi vill se det tionde och sista avsnittet någon av de närmaste dagarna. Det är väl inte den bästa serien jag sett, men..annorlunda. Och jag gillar att det finns mysterier och oklarheter, och allt är inte logi...

Sådärja! Mat på G i ugnen. Jag utsträckt på sängen. Funderar på helgen. Himla pappersarbetet avklarat. Själva skrivandet är piece of cake, men man måste ju TÄNKA rätt mycket innan. Projektår tre har härmed planerats och planen och pengakalkylen har skrivits ner by myself och A, vår ekonom. En total klippa! Sen får vi bita på naglarna till mitten av juni... Jag har förresten upptäckt några naturlagar. 1. Om det finns två bilar och en cyklist på en väg, kommer bilarna med största sannolikhet att passera varandra vid cyklisten. Alltid  vid cyklisten. Är det två lastbilar är det jäv.. väldigt läskigt, för cyklisten i alla fall. Naturlag 2: det blåser ALLTID motvind när man cyklar. Eller är det fartvinden man känner?.. Hehe Så, maten hann bli klar, och är nu uppäten också, och det var gott, och nu ligger jag utsträckt på sägen igen, mätt och nöjd. Att man bör vila lite efter en god middag, det hör till naturlagarna också... Ha en god söndagskväll!

trampandes, tänkte jag, nynnade jag. Många andra tankar flödade in i min cykelhjälmsskyddade hjärna i dag, då jag resolut gränslade racern och styrde mot Emmaboda. Det är rätt skönt att cykla, det är det! Och, som sagt, en massa tankar -  och låtar! - genomforsar tankebanorna och minnesspåren, när man trampar. "Bicykle race" med The Queen, oh, Eddie Mercury forever! Fast videon är ju rätt...skum.. med en massa nakna damer. Det verkar ju så OBEKVÄMT, att cykla naken. "Performance", that´s the name of the game, en cykellåt, det med.  "Get dirty" is the new black... "Who let the dogs out," poppade fram, och väckte minnen från soliga sommardagar, badutflykter, cyklandes, till kratersjön Lappajärvi på det finska Österbotten, där jag tillbringade barndomens somrar. Vintrar också, jag bodde ju där för 17. Hur som helst, rätt nära sjön fanns ett hus där det bodde ett gäng hundar, äsch, dom som bodde där hade hundar skulle jag skriva, och dom hundarn...

Så det blåser! Det blåser som om det var natt och man låg under täcket och vaknade då och då av ljudet och tänkte: björkarna vid huset? Ska de stå kvar eller ska man vara beredd på en brakande björk rätt genom huset? Fast nu är det dag. Björkar faller inte dagtid, det är min övertygelse. Vårstorm. Aprilblåst. Söndag. Jag har mest suttit, legat och läst. Fast i morse var jag ute en runda, och faktiskt lunkade lite. Typ en kilometer. Jepp! Jag insåg nämligen att en cykeltur inte skulle bli särskilt kul, eller den halvan i medvind, då, kanske. Fast... medvind, motvind...det verkar blåsa från alla håll samtidigt. I går såg vi Turisten. Och diskuterade filmen länge och väl efteråt. Mansroll, kvinnoroll, hjälteroll, och hade de arrangerat räddningsaktionen i vita snöstormsdimman, mamman och pappan, i syfte att återupprätta "hjältepappan" inför barnen? Eller? Mycket symbolik, laviner som rasade ute och inombords. En bra film, en film som lämnar avtryck. I dag har jag varit ...

Sitter här i min sköna soffa och väntar på att True detective ska börja. Sista avsnittet. Visst, finns säkert annat att göra än bara vänta, men det får...vänta. True detective.. Vilken serie! Den går i riktigt mörka toner. Det är tydligen så att en filosof, Eugene Thacker, har varit inspirationskälla till serien. I hans "In the dust of this planet", som utkom 2011, finns meningen som Rust Cohle, den till synes, cyniske, desillusionerade detektiven, uttalar i filosofiskt svårmod: "Jag tror att det mänskliga medvetandet är ett tragiskt snedsteg i evolutionen". Hmmm. Vore onekligen lättare att traska runt utan ett jobbigt medvetande ibland. Men Rust Cohle...han gör det inte lätt för sig. Han vägrar att ge upp, han ska lösa fallet. Summerar dagen. Sätter ett bokslut över den: en bra dag. En arbetsdag. Knutit ihop några trådar och kastat några bollar i luften. Besökt ett ställe där vi - förmodligen - kommer att ha verksamhet under sommaren. Suttit i vår lilla mötesp...