Idébanken + The Glass Factory = sant.
Ok, vi håller till i bistron, i två månader, så det där är väl liiiite och ta i... så ta det med en nypa salt, och... och så en stor skopa kärlek! Det är så roligt alltihop!
Det kommer turister och det kommer "infödingar", och det skopas glass och tampas espresso och smoothiemixern surrar.
Nästa vecka kommer våra feriepraktikanter, och klippan A är tillbaka, men nu på lördag är det familjen som får rycka in. Annars skulle jag stå där med tampern och skopan rätt slätt..
I dag var det ju väldigt väldigt varmt, luften darrade på andra sidan fönsterrutan, och gästerna slök tacksamma sina kylda drycker.
Det kom en man och satte sig vid den gamla glasugnen - vi är ju inne i den gamla hyttan - och berättade att han hade jobbat hela sitt liv vid ett av våra glasbruk i kommunen, tills ugnen släcktes. Det var med blandade känslor han satt där han satt i dag, vid den släckta ugnen. Han smakade vår utmärkta älgkorv, och berättade att han hade varit jägare. I över tjugo år hade han vid varje älgjakt suttit och spanat i ett älgtorn, utan att fälla en endaste älg, tills för tre år sen. Då såg han en älg och då sköt han älgen, och efter det slutade han jaga. - Nä, jag kan tänka mig att sitta i älgtornet igen, det är det som är grejen, vara ute i skogen, men nu skulle jag nog ta med mig en kamera istället, sa han. - Men himla god korv!
Vi kunde bara hålla med om det ena och det andra. Fint att vara i skogen, med eller utan kamera. Och himla god korv!
Att ugnar släcks och hyttor inreds till bistron och sånt, det kan kännas sorgligt, mycket sorgligt, men allting förändras alltid och hela tiden. Och man kan känna sorg över det som inte längre finns, absolut, men inte fastna där, nej, det ska man inte, man kan ju plocka fram sin kamera och rikta den lite grann åt ett annat håll, och få helt nya bilder... typ lite symboliskt, då.
 |
| Bild med konstigt perspektiv... :-) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar