Lite grann i rymden

Att ha eller inte ha. Eller leta. Eller veta vad man ska leta. Det är mina funderingar idag.

Läser Haruki Murakamis 1Q85 (vilket jag läste som IQ85, vilket ju inte är särskilt mycket) men boken, böckerna, det är tre, som sympatiskt nog heter just första, andra och tredje boken, handlar inte om IQ, men en annan verklighet, om Tengo, som fick i uppdrag att skriva om ett manus som Fukaeri, en förtegen 17 årig tjej skrivit. Och Aomame, som åtar sig ganska speciella uppdrag... Jag har precis börjat läsa den andra boken. Mycket mystiska saker händer, Little people..vad/vilka är de egentligen? Och två månar...hur hänger det ihop med någonting? Hmm, den som läser får veta.

Lyssnar till Lost frequences. Vill beställa Jonas Hassen Khemiris "Saker jag glömt" och undrar vad som ligger och pyr - eller gror, kanske - inombords.  - Förrvirringstillstånd, inte heeelt ovanligt, muttrar min Vän av ordningen. -Saker du glömt, det är nog en hel del...
Förvisso är det nog så, men begrunda detta: att glömma är sunt, rent av en välsignelse, säger jag.

I somras bodde ju älsklingsdottern här. Att det var en kort mellanlandning, det visste jag inte då. Hur som helst, vi har ju förvarat hennes kläder prylar pinaler i källaren och på vinden och  där och var och jag har nog tappat kollen var allting finns; vi har en hel del själva, om man säger så.
Och hon rotade och letade och undrade VAR, VAR??? den och den grejen var, som hon prompt behövde just nu omedelbart. Visst, jag letade snällt i lådor och kartonger, men en del förblev ofunna.
- Betrakta dessa som Things we lost in the fire, sa jag till sist.
Inte för att vi drabbats av eldsvåda, men i det stora hela kan man bli av med saker på olika sätt, och hur mycket ska man fästa sig vid materiella ting ändå? Tänker jag när jag letar lite halvintresserat efter någonting. Fast det gäller ju förstås inte när jag får för mig att just det eller det behöver jag här och nu, och var i he..la friden la jag det/den/dom??
Ehh, jag menar ju naturligtvis inte att hennes saker skulle vara av halvintresse för mig att leta efter och finna, jämfört med mina pinaler. Men någonting i själva letandet får min hjärna att gå i baklås. Och att erinra sig när man sist använde den eftersökta saken, vilket är min huvudsakliga letmetod, går ju inte att använda när det gäller hennes grejer (det är ganska sällan jag använder mig av hennes saker fast det händer) och då står jag där, utan metod, och det gör det hela svårare.

Den här lördagen har varit en helt vanlig lördag, i det stora hela. Städning, matlagning och sånt.
Jag spontanshoppade en stor och skrymmande, och helt fantastiskt fin!  rumsavdelare sent i går kväll hos Gunilla på Storgatan, den släpade Bosse och jag till Idébanken i dag mitt på dan. Och stannade till på torget och det var Palestina-demonstration, det talades och en begåvad ung man hade skrivit en dikt som han deklamerade, det ropades slagord och dansades, det såg jag senare på nätet, vi var inte kvar då.

Och jag är knappt närvarande, jag befinner mig i utkanten av Murakami-historien, och ska nog återvända dit nu.