Läsa..borde man. Men..

Underbara augusti!
Varma vindar sveper runt, och kvällarna är sammetsmjuka.
Allting håller på att mogna, sädesfälten och frukten, och bär har vi plockat, blåbär. Våra vinbär åt skatorna upp, de lömskingarna! De skuttar runt och dansar och kraxar på gräsmattan, fast inte just nu, nu hörs inga fåglar, inte ens det där konstiga lätet från grannens träd.

Vi har varit på var sin festival i helgen! A for till Göteborg och Way out West, E till Mundekulla, och Bosse och jag besökte Emmaboda VIsfestival. Vi hade det trevligt, de andra har inte anlänt än så vi vet ännu inte.

Sitter på altanen i skrivande stund, och bara älskar alltihop! Solen! Värmen! Livet!

Det är sista dagen som sakerna är som dom är, i morgon förändras en hel del. Då tar nämligen min tjänstledighet slut, från Södermöre pastorat. Så hösten kommer att innebära återgång till gamla rutiner + en hel del nytt.
Boda-projektet ska avrundas; det har varit lyckat så tillvida, att vi har kunnat erbjuda åtta personer sommarjobb! Av dem är 7 ungdomar, av dem är 5 ensamkommande flyktingbarn. Så duktiga, läraktiga och trevliga de alla har varit!
I fredags kom Catherine som jobbar i informationen/receptionen, som vanligt med hög peppmusik i bilstreon, parkering, glada långa kliv, och blommor hade hon i handen. Känn doften, sa hon. Och det doftade... choklad! Ja, sa hon, den heter Chokladblomman! Första gången i mitt liv jag såg en sån.

Chokladblomma!

Apropå Visfestivalen, det var någonting jag tänkte på. Allt stämde, artisterna, Hans A som visvärd (:))
var rolig och sjöng bra och vädret var ju helt strålande. Men.. jag undrar om inte man borde skippa bänkarna där framme. Jag menar, det är inte många som orkar sitta många timmar på såna bänkar ändå, och dom flesta har stolar eller filtar med sig, och då blir det så att det står tomma bänkar längst framme, och folk sitter rätt långt bort från scenen. Det blir svårare att få upp stämningen för artisterna, tror jag. Jag tyckte mig höra några av artisterna kommentera att t ex allsången inte hördes. Och det kändes som att vår sång  försvann i blåsten. Ja, lite funderingar bara.

På natten stod Bosse och jag och spanade mot himlen, och visst fanns det stjärnor, men det enda som rörde på sig var ett flygplans blinkande ljus. Inga kometer, meteoriter eller stjärnfall. Nå.

Ser fram emot morgondagen, ska bli kul att träffa gamla jobbarkompisar igen!
Men nu är nu och fortfarande söndag eftermiddag.
Ja, vad ska man hitta på?
Borde läsa... så det här är prokrastrinering så det visslar om det.
Bosse skapar nya spellistor här bredvid. Kan säga att han har bra musiksmak!
Ok, läsa var det.