Det var med en hel del pirr i magen jag gjorde det. Sa upp mig. Just det: jag sa upp mig från en fast anställning. Med förkortad uppsägningstid. Dumt eller inte, jag gjorde det. Anledningar finns det, först och främst att jag fått nog av bilpendlandet, nästan 10 mil/dag. För en halvtidstjänst.
Men, men... en fast tjänst! kvider min (inombords) Vän av ordning. Ja, just det! säger jag bestämt. Nu har jag fattat beslutet, nu är det gjort och så får det bli. Ska ägna mig åt Projektet, dvs Idébanken, helhjärtat, den tiden som är kvar, och sen får vi se. Det finns diakontjänster. Det kommer att ordna sig. Det gör det.
Samtidigt finns det en del av mig (representerad av min Vän av ordning, som kanske står för förnuftets och försiktighetens röst inom mig)som är skräckslagen... men jag säger som jag brukar: livet är för kort för att göra vissa saker bara för att man är rädd för förändring. För att det är tryggt.
Ingenting i livet kommer med några garantier ändå, allt förändras, och vissa saker får man se till att förändra själv. Så det så.
Har kastat en hastig blick på året hittills. Ett märkligt år. Ett år med både sol- och månförmörkelse.
Det stormar i världen, och en våg av kärlek och välvilja sätts i rörelse. En godhetens revansch, var det någon som skrev.
Gatubilden i Emmaboda har förändrats: det är mer liv och rörelse därute! Nya ansikten. Nya bekantskaper. Kanske har några bara mellanlandat, kanske kommer några att stanna. Kanske kommer det nya människor, på flykt från skräck och fasor. Vi vet inte. Vad vi vet är att det gäller att förhålla sig till det som är NU. Framtiden kommer, en dag i sänder.
Varför oroa sig?
Life goes on.
Annars har vi tvättat husfasaden. Och krattat löv. Jag läser Haruko Murakamis 1Q84 om kvällarna (en halv sida, sedan somnar jag med boken över näsan), det går långsamt, men är väldigt bra bok, kan rekommendera! Katterna kommer och går, fast trivs bättre och bättre i värmen inne: ett säkert hösttecken. Älsklingsdottern trivs också väldigt bra i värmen där hon är, på andra sidan jorden. En stockholmsresa är bokad och ses fram emot! Bosse och jag har sett ett antal mystiska filmer, så vi har att fundera och analysera. Vi har också sett några filmer som vi helst förtränger, "måndagsfilmer" kallar vi dom. Som några kända skådespelare gjort, förmodligen, mellan sina bra filmer.
Jahapp, och den här måndagen är .. inte alls slut, vi ska nog se en film, faktiskt, när Bosse kommer från kören.
Ha det! som norrmännen säger. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar