måndag 21 september 2015

Varning för handkamera!

Men vad tiden går!
Känns som om jag inte haft så mycket fritid på sistone, eller så har jag bara slappat i soffan när jag väl är hemma....och då blir det inte så mycket att skriva om, hehe. Jodå, det händer saker i ett, men det mesta är jobbrelaterat och det skriver jag inte så mycket om. På den fronten händer det desto mer, och det är kanske därför jag ugglar i soffan på fritiden, eller ugglar och ugglar, dom är väl pigga framåt kvällen, ugglorna.
Och vad gör man i tv-soffan, jo, ser ett och annat program. Som Mammon t ex. Som vi såg alla avsnitten, även det sista, med hopp om att det skulle klarna och frågorna få svar.. men det svävar många frågetecken i luften än. Ibland önskar jag att jag fick en skriftlig förklaring till saker och ting.
Bosse kan i alla fall förklara en del av sina frågetecken med att han var tvungen att blunda minst halva programtiden. - Varför, VARFÖR ska dom filma med en handkamera?? stönar han, blek och nästan illamående. Han är extremt åksjuk, och tål inte skakigt filmade saker. - Dom borde sätta varningstexter på filmer! Hemma kan man ju byta kanal och se på nåt annat, fast det kan ju vara tråkigt, förstås. Särskilt om man har hunnit fastna i en historia. T ex Melancholia får jag se själv vid nåt tillfälle, vi började se den och efter tre minuter var det kört. Lars von Trier är nog den som började filma springandes med en handkamera, så han står inte högt i kurs hos alla härhemma. Men tänk dig att du har betalat 90 kronor för en biobiljett, och mår pyton efter tre minuter... Ja, det vore på sin plats med en varningstext! Varning för handkamera!

Jomenvisst! Vi var ju på fest hos goda kompisar häromkvällen, och det var mycket gott och trevligt, och mycket sång och musik...och efter x antal timmar var det mer sång och musik och ballroom blitz och stilig macarenadans med, och sen bumby ride home. Ingen blev åksjuk, vi var cyklandes, och ingen ramlade heller, fast det kunde ha hänt för jag spanade mest upp mot himlen för det var bortom gatljusen vi var, och det var så vackert med den svarta skogen och svarta himlen med sina glittrande stjärnor.
Man borde flytta ut i skogen, på riktigt, jag menar det.
Och kasta ut tv:n med. Och börja sticka eller nåt.
Ja, jag får såna ryck, såna tankar. Fast de går över. Snabbt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar