Syfte

Så det blåser! Det blåser som om det var natt och man låg under täcket och vaknade då och då av ljudet och tänkte: björkarna vid huset? Ska de stå kvar eller ska man vara beredd på en brakande björk rätt genom huset?
Fast nu är det dag. Björkar faller inte dagtid, det är min övertygelse.
Vårstorm. Aprilblåst.
Söndag.
Jag har mest suttit, legat och läst.
Fast i morse var jag ute en runda, och faktiskt lunkade lite. Typ en kilometer. Jepp! Jag insåg nämligen att en cykeltur inte skulle bli särskilt kul, eller den halvan i medvind, då, kanske. Fast... medvind, motvind...det verkar blåsa från alla håll samtidigt.

I går såg vi Turisten. Och diskuterade filmen länge och väl efteråt. Mansroll, kvinnoroll, hjälteroll, och hade de arrangerat räddningsaktionen i vita snöstormsdimman, mamman och pappan, i syfte att återupprätta "hjältepappan" inför barnen? Eller? Mycket symbolik, laviner som rasade ute och inombords. En bra film, en film som lämnar avtryck.

I dag har jag varit uppslukad av Caitlin Morans Konsten att skapa en tjej, och den lämnar avtryck, helt klart! Så rolig och bubblande och gud vilka dråpliga repliker! Är så glad att jag har en tredjedel kvar att läsa.

Upptäcker vartefter mer och mer av Vissefjärda, detta lilla tågstopp på karlskronabanan, som tillsynes består av en golfbana, kyrka, Ica, café i ett vackert hus, några till hus, ja, rätt många, en camping med helt godkänd badstrand och faktiskt ett gäng trevliga människor, infödingar och turister. Turister, det är dom som cyklar. Vissefjärdaborna cyklar inte.  Det finns ingenting insmickrande här, ingenting som bjuder in på något sätt, man liksom bara är här, i ett eller annat syfte.

Mitt syfte just nu är att gå och fråga min man om han vill att jag hjälper till med middagen. Ja, det vill jag.