Strax innan vi ska börja kommer bussen från Kolboda. Kolboda är ett asylboende, som ligger inom vårt pastorat. Vi har bjudit in barn, med medhavd förälder/-rar/vuxen, ett femtiotal personer kommer, de flesta syrianer. Solen flödar över oss, Den Fantastiska kören (dom heter så, och är naturligtvis vad dom heter :-) ) sjunger "Det är gott att vara tillsammans". Efteråt blir det ponnyridning och hoppborgshopp, och kaninhoppning!
Och det grillades, vi var beredda, så det fanns gott om kött och kyckling och korvar med och utan griskött, och det talades och satts i klungor och folk plockade äpplen i prästgårdsträdgården, och vem skulle annars ha plockat dom, tänkte jag, huset står ju tomt. Och jag tänker automatiskt i såna banor när hösten och äppelsäsongen närmar sig. Hur som helst, det blev lyckat!
Bosse var ledig och följde med. Och badkläder hade vi med oss, så efteråt blev det ett dopp i havet vid Ekenäs. Och björnbär fanns det att plocka.
Den duktiga kaninen klappas om lite |
Så åkte vi hem...och möttes av en glädjestrålande dotter...som berättade med andan i halsen att hon hade fått jobb... i DUBAI!!!
Jag tror att jag svimmade i en mikrosekund. När jag fattade att hon inte skojade.
Jag är fortfarande chockad och vet inte vad jag ska tro om det ena eller det andra.
Jag är naturligtvis glad för hennes skull! Det är jag visst det! Och jag visste ju om att hon sökte jobb runt om i världen. Jag tror att jag går och brygger lite kaffe nu. Eller ska man skåla i nåt? Eller gråta och skära tänder?
Ganska långt från Vissefjärda |
Dubai skyline |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar