Rask och rapp, ibland

En höstsöndagskväll, med vintertid, och, som det brukar vara, är man lite vilse i tid och rum inledningsvis. Katterna vill enträget ha sin middagsmat en timme tidigare än vad vintertidsklockan säger, och mörkret faller helt överraskande när man är inställd på skymningsljus.

Dagen har varit fin, likaså gårdagen, med spännande föreläsningar och funderingar kring Big Bang och Skapelsen med Tryggve Mettinger, en kunnig och klok professor som talade om kvarkar och strängar och astrofysik och fick hjärncellerna försöka sträcka på sig och greppa och begripa. Hjärngympa med stretch och tänjningar!

Vädret har ju också varit underbart, det blev en promenad runt Långasjö-sjön efter gudstjänst, lunch och föredrag och sen till Emmaboda och köpa lördagens DN. Och jo, vi har ju en helgprenumeration, men vi städade igår, och jag kan vara väldigt rask rapp och grundlig, så jag hade lyckats sopsortera köra iväg och kasta dagens tidning... och det var ju så många fina artiklar och LÖRDAGSKORSORDET var olöst... så det var bara att köpa en ny tidning, och som tur är hade TIME kvar gårdagens tidningar. Puh! Och vi slog faktiskt vårt tidigare rekord och löste korsordet på typ under en timme.
Annars har vi gottat oss med god mat och prat, massor med prat och idag eldade jag i brasan, iskall som jag var. Förkylning? Ja, det brukar bli så när spänningen släpper, inte kan jag bara slappna av, jag behöver gå ner i feberdimmor och vältra, sen brukar det gå över, och livet hamnar på en lugnare nivå,
och vad är det för gåtor du nu lägger fram, muttrar min Vän av ordning ogillande. Jo, jag har slutat som diakon - eller nej, det gör man inte, det är nåt man ÄR, men jag har slutat min tjänst och det känns både skräckfyllt och lugnt i en salig blandning. Jag antar att jag behöver feberdimmorna för att ta en ny riktning, först snurra runt i mörkret för att ta sats och börja på ny kula. Fast det är ju en gammal "kula", ett välbekant ställe, Idébanken, ju! Och nu ska jag bara vara där ända till the end, och låt oss göra det riktigt bra. Men det är bara ett halvår kvar, nog behöver jag en plan..

Saker och ting är på ett bra sätt just nu, jag är trots allt nöjd med mina beslut och vägval. Dock känner jag som nya utmaningar stryker runt i dimmorna.
Det klarnar. Förr eller senare visar sig vägen och uppdraget.