Tankar, ord, idéer

Good-Goodbye 2016! Ett år med avslut och omstart, liv och död, sorg och glädje. Minnen virvlar runt, en del stoppar jag undan i en ask, annat stör jag ut för vindarna att blåsa bort, en del skimrar som diamanter i skyn! Jag har rensat och sorterat, kastat bort, dammat av och upptäckt på nytt. Jag har gått många, många steg, jag har rest och befunnit mig i olika verkligheter, mött nya människor, fått nya vänner, förlorat några som tagit åt ett annat håll i vägkorsningar. Här sitter jag nu, det är varmt och gott och jag trivs med min ensamhet. Ljusen brinner och katterna sträcker sig långa i soffan, omkring mig svävar små drömmar och stora drömmar, önskningar för det nya året. Snart  kommer Bosse hem, vi byter om och cyklar till vänner som väntar. Vakar in det nya året. Welcome 2017! Önskar er alla ett gott år med mycket nytt, nya mål, nya vägar, nya vänner, gamla vänner som förblir vänner, kärlek, fred och frid. Peace and love! Kärlek och fred. Rauhaa ja rakkautta. SUO...

En veckas ledighet bakom mig, en endaste kväll kvar, och sedan är det dags att dra på arbetsskjortan och plocka fram pendelkortet, som har en väntande period fixad och klar för aktivering. Veckan har inneburit stillhet och vila  varvat med lite julförberedelser. I mycket fin balans, måste jag säga. Vi har firat födelsedag och bröllopsdag, dessa kan kombineras till ett paket eftersom det är två dagar efter varandra. I år firades paketet i Växjö, vi tog in på ett hotell, åt gott på Kafé de Luxe (jag är medlem och blir därmed bjuden på valfri varmrätt på min födelsedag= mycket sympatiskt!) Musikunderhållning med en sydafrikansk singer and songwriter, mycket fint och med några exotiska klickljud á la Miriam Makeba! Dagen efter Middagsbön i Växjö Domkyrka, sedan lite rundvandringar i olika shoppingtempel plus en god lunch och sedan hemfärd. Väl hemma kom och gick dagarna i faktiskt väldigt behaglig hastighet på livet. Flexibla väckningstider, lite hemmafix och  Netflix om kväl...

Adventsstjärnorna tindrar i novembermörkret. Jag håller på att vakna till liv igen, lite försiktigt. Det kommer alltid att vara en tomhet inom mig, det får jag försöka leva med. Minnen, bilderna, tankarna gör ont, det hugger till när jag tänker på min storasyster som nu är borta, bortom den här världens tid och rum. Att hon är borta, för alltid. Allt det som kunnat bli, och som inte blev och kommer aldrig att bli. Allt det som nu är ett aldrig mer. Så tacksam över alla varma famnar och trygga axlar jag fått gömma mig i och vila emot. Alla medkännande blickar. All värme i den vackra begravningen och minnesstunden, släkt, vänner och grannar som fanns där och bar mig och min syster genom den svåraste tiden. För alltid tacksam över omsorgen och gemenskapen. Jag har blivit påmind om det som är viktigt på riktigt. Ta vara på tiden, stanna upp. Vi vet aldrig vilket möte kommer att vara det sista, vilka ord som är de sista. Jag fick ett bra samtal med min syster några dagar innan h...

Vackra gudstjänster i Skogslyckans kyrka. Kyrkogården belyst av fladdrande eldslågor, mörk himmel över oss, snöblandat regn. Vi sjunger Härlig är jorden. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Vi, insatta i tiden, här och nu, här och nu står vi utanför kyrkan och sjunger, och snöblandat regn faller och mörker omger oss. "Det är bara en fråga om tid", sa Ola-präst, "när vi som nu saknar är dom som saknas" (han formulerade det mycket mer elegant). Det finns ingenting dystert i det; det ger perspektiv. Livsrymden vi finns och är till, nu. Tidevarv som varit, de som vi saknar och tänker på särskilt mycket den här tiden på året, Allhelgona. Inne i kyrkan värme och gemenskap inför Kristusgestaltens allvisa, eviga blick. Där stod vi, med våra små flämtande ljus och tänkte på dom, någonstans bortom tid och rum. Lyckliga minnen, svåra minnen, längtan och saknad. Kom hem vi 21-tiden. Katterna sprang högljutt skrikande till mig, hungriga som tigra...

Jag har nu senaste dagarna skjutsat folk åt olika håll. I går var det älsklingsdottern som skulle tillbaka till Stockholm, men bara för att mellanlanda. Hon har högtflygande planer som dessvärre innebär att hon ska långt bort och länge dessutom... Det är väldigt spännande! Platsen hon ska till är faktiskt känd som bland de säkraste och tryggaste i världen. På grund av att lagarna är stränga, och styret hårt - inte på grund av peace, love and understanding. Det är dock där hon kan uppfylla sin dröm, och då ska man göra det, go for it, girl! som amerikanarna säger. Men...långt borta, och länge! De andra, boende i hushållet, skjutsade jag till Emmaboda station med vidare färd till Taize. Taize ligger i Frankrike, och är en kommunitet som startades som ett fredsprojekt - tiden var efter andra världskriget då man chockad insåg att man definitivt svikit alla kristna värden som fred, försoning och kärlek till sin nästa, i och med 1900-talets två världskrig. Broder Roger som startade kommu...

En underbar och ljuvlig, helt vanlig lördag! Löven yr runt i trädgården, sidensvansarna kvittrar och äpplen dunsar ner i det långa blöta gräset. Gräset är långt för att vi inte klippt det och eftersom det är blött så kan vi inte klippa det i dag heller. Manjana, eller nej, på måndag. Om någon av oss är hemma. Jo, Bosse är, då kommer nämligen dom som ska dra höghastighetskablar av fibertyp, genom huset och koppla upp oss ännu snabbare och starkare med omvärlden out there in space och jorden runt. Det blir bra. En vanlig lördag innefattar städ och plock fast vi började dagen med en ovanlig förstafrukost: kaffe, salta jordnötter och banan. Testa! Det är jättegott! Sött, salt, mjukt och krispigt och starkt KAFFE. Förra veckan var jag i Västerås, Sverigefinska inspirationsdagar, inom Svenska kyrkan. Härligt och trevligt att träffa andra finländare i förskingringen. Det är många av oss som har samma story: man skulle bara sommarjobba, eller stanna ett tag; trettio år senare är man kvar. ...

Av olika praktiska anledningar har jag kört bil rätt mycket på sistone. När jag kör bil lyssnar jag på radio. Så jag är väldigt uppdaterad just nu. Det är ju den tiden på året då nobelpristagare i olika ämnesområden tillkännages. Hittills har jag hört om fysik- och kemipriserna, och det är tre herrar var som delar på dessa två. Kemipristagarna, Jean-Pierre Sauvage, Sir J. Fraser Stoddart och Bernard L. Feringa  har fått priset för " design och syntes av molekylära maskiner" Fysikpristagarna får priset för sina teoretiska upptäckter kring topologiska fasövergångar och materiefaser.  Thouless, Haldane och Kosterlitz har studerat supraledare, supravätskor och tunna magnetiska filmer och har ”med avancerade matematiska metoder gett förklaringar till flera märkliga fenomen hos ovanliga materiefaser” och ”öppnat portar till en okänd värld av materia som försätts i märkliga tillstånd”, skriver KVA i sin motivering.  Jag förstår inte särskilt mycket om detta, men tycker att för...

Jahapp. Nu var det dags. Och därför blir det ett blogginlägg mitt i veckan! Det hinner jag ju annars inte med. Fast idag hinner jag, jag har inte bråttom någonstans. Ja, jag har inte ens lämnat sängen. Förkylningen slog till hastigt igår, plötsligt hesnade halsen, näsan började droppa och yr och febrig kröp jag under täcket och där är jag kvar. Inte kul. Alls. Dessa rader lyckades jag prestera under den första hemmadagen. Sedan gick jag ner ner ner till ett vegetativt stadium med feberyrsel och hackhosta under flufftäcket. Nu är jag på andra sidan och börjar se ljuset. Halva huvudet värker dock, och.... och det räcker nu med ditt ojande! fräser Min Vän af Ordnung. Ja, jag ser solen! Och aldrig är livet så gott som efter en rejäl förkylning. Det är väl därför de behövs, förkylningarna. Rensar ut baciller och påminner om att man har det så himla bra när man är frisk! Nu när förkylningsspöket tagit fönstervägen ut och in dansar höstsolstrålar och krispig luft med äppeldoft! Jag läs...

Pustar ut lite, fredagkväll. En, för årstiden, normal temperatur i dag, efter sen sommarvärme, ja, jag skrev faktiskt sen sommarvärme, jag menade sensommarvärme, men denna gången är särskrivningen inte helt fel, vid närmare eftertanke. Varmt har det ju varit, varmare i september än i juli! I går hade vi en mycket trevlig personalfest med mordgåta som byggdes upp och löstes, ledtråd för ledtråd av entusiastiska medarbetare aka begåvade amatörskådespelare! Vad GOTT det var att få skratta och skoja lite tillsammans! Särskilt nu. Nu är jag hemma och tackar alla goda krafter i tillvaron, från hela mitt hjärta! Skulle inte dessa finnas skulle man knappt orka vistas i den här världen. Såg en inbjudan till "3 mil i Universum, en gala för världens barn", som några varmhjärtade entusiaster här i Emmaboda ordnar 27/9, i Åfors Folkets hus och i Bromboda bygdegård - tre mil mellan platserna, därav namnet. Tre mil i Universum. Och så mycket MER! En hoppets bro till framtiden! Människ...

Hösten smyger runt knutarna, stryker tjocka dimsjok över landskapet om nätterna så man får försöka hitta sin väg med hjälp av minnesbilder, i morgonbrådskan. Men dagarna är sommarvarma! Allehanda kryp söker sig inomhus. Förutom källarspindlarna hittade vi häromdagen en förtorkad ödla på dörrmattan. Vad den nu där skulle göra. Bosse föste den ömsint i transportburken och förpassade in i fuktiga buskagen, där den förhoppningsvis återhämtade sig.  Katterna funderar också på att flytta inomhus, men, näää, tills regnen kommer. Häromdagen, i söndags, var det världens mest mystiska åskväder! Det sa bara blixt och PANG och modemet rök! Inget mer hände, men vi satt storögda med håret på ända en bra stund. Jag var dock på väg, väskan packad och biljetten klar i mobilen, så det var bara att bege sig till stationen - och konstatera att det inte skulle komma nåt tåg. Vissefjärdabanan är drabbad av elstrul redan som det är, och nu var det dessutom blixtnedslag så det blev till att trampa på gase...

En augustivärmebölja! Sommaren revisited! Vaknar tidigt, utan väckarklocka. Ett par ögonkast i morgontidningen, smoothiefrukost. Den gör jag iordning kvällen innan, vill inte väcka huset med mixerbuller. Solstrålarna sträcker sig mot mig, lovar stanna hela dan. De leker lite med daggdropparna i spindelnäten som några flitiga vävare spänt lite överallt. Vackra små konstverk! Det är spindlarnas årstid. I badkaret i källaren satt en riktig bamse, den var stor som en krabba...nå, nästan, i alla fall. Jag brukar slänga repstege till de stackarna som hamnat på det hala, eller lägga en handduk över kanten så de kan rädda sig, men "tänk efter nu", sa Bosse, "den kan ju ta sig vart som helst och.. och.. några av oss är inte så glada i såna där, såna där.. saker." Så han fick fånga varelsen i en burk och ta ut. Stora spindlar väver väl inga nät. Vad gör dom, egentligen? De jagar utan nät. Huh, jag är inte rädd för spindlar och kryp, men tanken är inte helt behaglig. Kom ...

Nu är jag där igen... Prokrastrinering är mitt mellannamn... Jag BORDE skriva på uppsatsen, men men... lite senare :-) Jaha och vad är det då för uppsats, tänker du kanske. Ja, jo, det som ska bli en uppsats alldeles, alldeles snart (jadå, jag har redan skrivit en hel del) handlar om lösningsfokus och själavård. Själavård är ju ett så vackert ord. Vårda själ. Det är faktiskt vad diakoni väldigt mycket går ut på. Ordet själ ligger ju väldigt nära ordet säl, och faktiskt det vackra namnet Själskär betyder egentligen sälskär. Själskär finns det på flera ställen; i Stockholms skärgård, i Ålands- och Åbo skärgård. Antar att det kommer av att det finns många sälar däromkring. Det finns en norsk författare, Frithjof Saelen (!), som skrivit en sedelärande bok om sälar, där huvudfiguren, Snorre Säl håller på att råka illa ut p g a några quislingmåsar, och den boken var skriven i skuggan av Andra världkriget och skulle lära barn om motstånd och nationalism, och så har man alltid gjort i fablern...

På Facebook finns det en mängd roliga tester, ja, ni vet, såna som man gör som tidsfördriv på resor eller när man egentligen borde göra någonting annat. Jag har kommit fram till massor med intressanta fakta om mig själv! Ofta handlar det om djur; vilken sorts hund man är, till exempel. Senast var jag att likna vid en husky. Ja, varför inte, jag gillar huskies, de har många egenskaper som jag gärna skulle vilja besitta! De verkar vara trevliga, precis som de flesta hundarna är.  Väl omhändertagna hundar, vill säga. När jag nu konstaterat denna intressanta kuriosa om mig själv, enligt  facebook... poppade betydligt mer obehagliga tankar upp i medvetandet. Nämligen hur en del människor anser sig ha rätten att behandla sina hundar precis som ägodelar. Stänga in dem i små utrymmen t ex. Långa tider. Sånt gör mig fruktansvärt upprörd! Levande varelser som behandlas illa, sånt väcker en tiger i mig! Märklig företeelse, alltså, att en del anser sig äga rätten att stänga in någon annan...

Vad minns jag bäst från Kreta? Det blåa HAVET solsolsol, goa grannar på hotellet, sommardeckarna, alla trevliga människorna! De färska, friterade anjovisarna! Solmogna tomater och syrlig ost, timjanshonung och grekiska gitarrtoner i sammetsnatten. Jag blir nog ingen reseskildrade för that´s it, och nu är vi hemma! Icke en bild får ni heller, sorry, tog några visserligen, men vi ser ut som stoppljus i dom bilderna, eller som  prickar på en bergsvägg vid en uråldrig fästningsruin, eller två par fötter med sand mellan tårna, lojt utsträckta under en parasoll och i havet kunde jag ju inte ta kort eller filma, men det var höjdpunkten; att snorkla flyta simma eller bara lyssna på h a v e t! Och det var medelshavsblått med skummande vågor. Och hade inte vågorna skummat hade det bara varit helt blått, alltihop. Inga moln. Alls! Det är första gången sedan 2006, tror jag, som jag inte är engagerad i Emmabodafestivalen på något sätt! Det här året åkte vi bort istället. Inte som någon...

Liten uppdatering från hängmattan...kan jag ju inte skriva. Här hängs ingenting! Längre. Bosses semester har precis börjat, och han är full med energi! Så vi har donat och grejat och plockat bär och frostat av frysen och en massa annat. - Och så kan vi slipa trösklarna och källaren behöver ju röjas och... bubblar han entusiastiskt. Och jag som precis hunnit sjunka ner i skön semesterlunk: hämta tidningen halv elva iklädd morgonrock. Läsa tidningen i två timmar, iklädd morgonrock, eventuellt. Dricka kaffe. Äta glass. Fundera på om man ska börja med nästa sommardeckare. Eller vänta till imorgon. Och så rycker han upp en med en bärkorg i handen och tusen och en planer! Och oj vad vi har tvättat, stora sommaröverkastet bykade vi i badkaret i källaren och hängde i trädgården över två strykbrädor, och tvättmaskinen går i ett och tvätten fladdrar på linor och kan det inte vara lite mer fotboll på tv, please! Jag tror faktiskt att han har jobbtempot på, än! Nästa vecka åker vi bort! Min ...

I am sailing, I am sailing... Nåja, kanske rättare sagt befinner jag mig på en motorväg över havet till Finland. Det är soligt och vattnet glittrar, Blå pärlan får vila en stund på bildäck och jag vilar mig i hytten. Ska ut på däck och njuta av solstrålarna; hörde just att det regnar i Österbotten. Ska ladda solenergi så färden genom natten uppåt fäderneslandet klaras av..i regn och rusk. Hu. Men vad gör väl det, egentligen! För nu är det semester! Min del av rapporten (slutrapporten för projektet Idébanken, remember) är skriven och klappad och klar, och jag sammanställde en fotobok över dessa tre år också och oj vad minnen som väcktes till liv under det arbetet! Härliga, fina, underbara minnen! Men nu vill jag koppla bort och koppla av. Packade med ett tält också, för mina planer är ytterst lösa och flyktiga. Ska hälsa på mina systrar och återse den allra käraste vännen från barndomstiden! Resten får bara komma till mig och jag ska följa förliga vindar och om det så regnar småspik...

Flyter på sköna vågor, efterdyningar av helgens firande. Så mycket lycka, glädje och kärlek! Äldste sonens bröllop i stämningsfulla Salems kyrka. En enkel och vacker vigselceremoni, sommarpsalmer och skira blommor, den vackra bruden och stolte och lycklige sonen. Bilder att gömma i hjärtat! Efterföljande festen hölls på Villa Talliden. Släkt och vänner från när och fjärran, en härlig skara människor, tal hölls, tårar fälldes, det skålades, skrattades och dansades till långt in på natten. Vi hade bokat boende på Rönninge Gård, som ligger på promenadavstånd. Vandrade dit genom ett mjukt skymningsljus. Natten doftade nytvättat, pioner, jasminer och rosor i trädgårdarna sträckte sig mot det välsignade regnet. Tacksam, så tacksam! Önskar de nygifta Guds välsignelse på den nya vägsträckan! Dagen efter ett besök på Fotografiska. Bästa barndomsvännens son har en utställning där, han blev utnämnd till årets unga nordiska fotograf 2015! Talande bilder, svart och vitt, stramt och lyhört. V...

Inga blogginlägg på ett tag. Det har varit turbulenta tider, nu pustar jag ut lite. Har tagit tjänstledigt från Växjö för att avrunda projektet Idébanken, och skriva en avslutande sammanfattning.  Efter vår sommarfest, som var superlyckad och fin på alla sätt, infann sig en plötslig tomhet.  Den där centrifug-känslan.. när allt har gått runtruntrunt i väldig fart, och så - nästan - stannar farten... Så mycket som har hänt! Så otroligt mycket, de senaste åren. Det känns tomt nu när jag inte gasar på för fullt. Jag kan dock ana något befriande bortom horisonten. Jag behöver inte brådska dit.  Det kommer att bli en rapport, det gör det, det känns bara mödosamt och trögt just nu. Det är inte konstigt, säger jag till mig själv, det har varit riktigt mycket jobb de senaste tre åren. Det har slitit på mig, jag inser det nu, nu när farten gått ner på lågvarv.  Försöker fundera på riktlinjer för livet framåt... Men nej. De där riktlinjerna får vänta, jag...

Omtumlande, vackert, sorgligt, glädjefyllt... Det blev så fint, en underbar avslutningsfest för projektet Idébanken. I tre år har vi hållit på. Vi har byggt upp en mötesplats för människor som inga andra mötesplatser har, och det har kommit många, det har uppstått MÖTEN människor emellan, hjärta mot hjärta. Vi har kramats, skrattat och gråtit tillsammans, lekt, skojat, dansat, busat, lagat mat tillsammans. Lärt oss göra upp eld, bygga vindskydd...och det har behövts. Det behövs värmande eld när samhället blir kallare, det behövs vindskydd när samhällets skyddsnät har fått större och större hål och hårda vindar blåser. Till beslutsfattarna: Säg mig att ni ångrar er, att ni ändrar er! Inte för Idébankens skull, men för dessa människors skull som hittat sin viloplats, sin återhämtningsplats, kärlek, värme och acceptans hos oss. Place of Peace. Vi har startat och byggt upp någonting viktigt och värdefullt. Nu är det upp till er att ta vid, att fortsätta, att möjliggöra en fortsättning. ...

Det låter. Överallt, hela tiden. Det brummar, susar, prasslar, visslar, pustar och piper. Värst är det när det är två olika brumljud nära varandra. Som det ofta är i affärer och caféer. Det är jobbigt. Man kan visserligen säga att jag lever i sus och dus, men det är inte så glamoröst precis. Jag lever nämligen med ett helt eget ljud, ett stilla sus, vart jag än går, för jag bär det med mig. Jag vet inte riktigt var det bor, men det låter inne i skallen. Det kallas tinnitus. Jag brukar tänka att det är lite som träd som susar i vinden. Det låter ju trevligt. Ibland får suset ett skarpare biljud, och det är då det inte längre är särskilt trevligt. Är det många ljudkällor i samma rum, som kräver min uppmärksamhet, då vill jag gå ut efter en stund och vila öronen. Himmel o Pannkaka-tiden var otroligt rolig, för det mesta, men en hel dag i den lokalen fick mig nästan att klättra på väggarna!  Maskiner och apparater som surrade och brummade på olika tonhöjder, och det var ju en gam...

Strålande Kristi Himmelsfärds Dag (Nej, jag kallar inte den här dagen Kristi him, och inte Kristi Flygare heller..:-) ) Värmen är här, vinden mild och bummullstussmoln vandrar över himlen, speglar sig i Ödevats-sjön. Första metaredag. Jag fiskar inte, inte i dag (och väldigt sällan annars också). Jag funderade på en kajaktur, medan jag satt på en bänk och vinden  bar  krabbelur- och kokkaffedoft, mumsandes på just dessa godsaker och kokkaffe, det är det bästa kaffet som finns! Nej, jag gick istället en liten skogsvandring, kan man ju inte säga; jag gick ett par meter in i skogen, satte mig på en mossig sten och lät tankarna vandra. Förra året så gott som bodde vi här i skogen, vi "vilda" från Idébanken (Go wild), och våra naturguider, Andreas och Indiana, förmedlade så mycket kärlek till naturen och det enkla livet att det grep tag i mig. Jag drömmer om att göra en "solo quest" (eller solokvist, som Bosse kallar det..), dvs att stanna i skogen ett par dygn, utan n...

Lördagsstädet avklarat, dags att slappa lite. Den här veckan försvann vips ut i det som kallas det förflutna. Saker och ting blev utförda, ja, faktiskt, allt som jag hade planerat. Eller så har jag bara glömt en del... Det händer:  en ny liten prins är född, grattis till Alexander! och så har The One and Only Prince gått hädan och blivit en del av rockhistorien som fick en punkt efter ett starkt kapitel. Ett minne: mina söner var små, de satt i badkaret tillsammans, det var en kvällsritual, med starwars-gubbar och badskumsbubblor och vi lyssnade på radio, det spelades Purple rain, och jag pressade ut vatten ur en badsvamp, som om det regnade, och regnet var lila, sa vi. Det lät vackert. Vi funderade bara på hur det kunde se ut när regnet skiftar i purpurfärger. Denna veckan fick min dotter sina vingar. Visserligen är hon änglalik, men dessa vingar som hon fick betyder att hon nu är flygfärdig flygvärdinna! Jag är fortfarande slagen av häpnad, det gick så himla fort från besl...

Hej! Hälsningar från favoritsoffan! Sitter här och funderar på ett och annat. Söndagens mässa firades i Vissefjärda, och Bosse for precis iväg till Långasjö för sin andra gudstjänst. Huset är nästintill tyst; lite knaprande hörs från köket där Maxi intar mellanmål. Luftvärmepumpen surrar hemtrevligt och utifrån hörs kvittrande och kraxande. En liten spekulant finns för boendet i holken som vi flyttade igår från en björk till en annan; träd ska ner nu i veckan, inte bara ett utan tre och det skulle ju varit taskigt att sabotera för en bobyggare som kommit igång bra och sen bara såga ner trädet med holken.  Nog skulle vi behöva göra ett och annat mer i trädgården, men den tiden kommer. Lite senare. Det känns som jag har börjat komma in i arbetet där jag är nu. Det känns gott och roligt och nog finns det utmaningar och uppdragen kommer en till mötes. Många möten med människor i olika livssituationer, många samtal och en del trådar att nysta i. Jag trivs, vad bra jag trivs! Idéba...

Det pågår en ständig rörelse här i huset. Det packas, packas upp, bärs upp grejer och ner och upp och ner och flyttas runt runt. Älsklingsdottern bidrar med mycket spänning i tillvaron! Hon kom som en tidig flyttfågel från sydliga nejder, mellanlandade ett par veckor, och nu är hon på väg norrut. Nytt jobb på G! Och det jobbet innebär att hon verkligen får nytta av sina kunskaper och erfarenheter av att flyga och fara och packa och flytta... - Jag har faktiskt flyttat tolv gånger i mitt liv, räknade hon fram. Räknar jag alla mina flytt blir jag nästan lite snurrig. Bosse tog på sig pilgrimshatten, packade bilen full med grejer för ett konfaläger, och fick med sig en son också. Jag vinkade hejdå och for till löpspåret, det blev ett par sköna rundor. Bara jag fick ordning på flåset - och hjärtat mitt.. Sånt är livet, det står inte stilla, det pågår en ständig rörelse, inte bara härhemma, överallt. Solen stiger upp och går ner och månen skiftar faser, vår blir till sommar, barnen b...

Påsken kom. Björkarna står invirade i dimmiga slöjor, tunna sorgeflor vilar över landskapet. Igår kväll hjälptes vi åt att klä av altaret. Vaka och bed sjöng vi, prästen blåste ut ljusen, ett efter ett. Vi bar ut nattvardskalken, blommorna, krucifixet, lämnade altaret tomt och naket. I kyrkan fanns en kvinna som jag aldrig sett förut. Tårarna rann nerför hennes kinder när hon bar ut altarblommorna. Efteråt fick jag tillfälle att prata med henne. Hon var på genomresa, på tillfälligt besök hos oss. En kristen kvinna från Syrien. "Vi har lidit så mycket, förlorat många nära" sa hon. Vi stod utanför kyrkan, det var mörkt, det blåste. "När jag hörde om det som hände i Bryssel kände jag sån vrede, sådan vanmakt och... ja, hat! Det är från dom vi har flytt, dom som sprider terror och död! Och när jag satt i kyrkan, skämdes jag så, jag skämdes för mitt hat, jag kunde knappt ta mig till nattvarden, vågade inte titta upp. För mig utgiven, för mig utgjutet.... Hur kan jag hata?...

I går ringde en journalist till mig. Trodde att det skulle handla om vad jag ansåg om/ tycker är viktigt kring a. situationen i världen, b. situationen i Växjö, c. påsken (varför nu någon skulle få för sig att fråga mig om det ena eller tredje) Hur som helst: C var rätt. Fast liksom lite annan vinkling än vad jag hade tänkt mig... Det var nämligen några frågor om min påsk, typ hur jag pyntar hemma och så. Trevligt! Det är alltför sällan man får såna frågor! Ojojoj, vad svarar man...! Ehh, jomen blommor ska vi ha, tulpaner! Just det, tulpaner! Färg? Jomen lila är fint och passar påsken, och gult. Favoritpsalmen, ja, där finns ingen tvekan: 38b. Den sjöng vi på morgonen, och det är inte ofta den sjungs överhuvudtaget. Den kanske anses dyster, eller? Det är den inte, den är väldigt fin! Och husdjur? Javisst, där fick Maxi och Misha en chans att bli nämnda i en tidning! Vad säger du om det, Maxi? Han ligger bredvid mig i soffan och kunde inte bry sig mindre, ser det ut som.  Av ...

Sovmorgon, ljuvlig söndagssovmorgon. Pyjamasförmiddag, kaffemuggen inom räckhåll. Igår var en dag med extra allt; städning, tvätt - vi hängde vittvätten ute i solskenet! bara en sån sak är livskvalitet med vårkänslor i kubik. Och när jag säger vi menar jag den här gången mig och min dotter; Bosse for till fjälls med sitt lejongäng häromdagen. Sängläge beror delvis på lättja, delvis på ett träningspass med stationer som A konstruerade och det var effektivt, mycket effektivt, musklerna krampar skrämda ihop än. I dag är det Maria-dagen, Jungfru Marie bebådelsedag. Mika Waltari har skrivit en underbar bok, Fyra solnedgångar, och i den sker det många viktiga saker just Marie Bebådelsedag. Huvudpersonen irrar i en främmande stad, letandes efter en speciell tavla, möter en kvinna med rökblå ögon och ett klart och ogrumligt hjärta, glömmer sitt eget vilt och dåraktigt hjärta under hennes kudde, en kudde som hon med osynlig skrift skrivit "I drömmen den enda lyckan"på. Boken är ...

Lördagförmiddag! Ingen vanlig sådan! Idag är huset fyllt av resväskor och högar av kläder och grejer: våra två yngsta har landat här med buller och bång! De kommer från norr och syd. Lite Youth hostel-känsla; det bor en ungdom i varje rum. Och det pratas och skrattas och berättas historier och det är liv och rörelse och helt underbart är det! Min dotter kom, brun och fin släpande på sina TUNGA koffertar och vågar vi tro att hon stannar ett tag.. Hoppas på det! Och T kom i tjock jacka och snowboard under armen, och han mellanlandar; planer på nästa resa är redan färdigsmidda. Bosse försvann till att viga ett ungt par, jag har fixat med lördagsbestyren och det ska handlas och lagas GOD mat: det är ju en stjärnkock vi har fått på besök...! Ute kvittrar det och det flygs och fejas i träd och buskar. På nätterna hörs det tunga vingslag och mäktigt trumpetande och på dagarna tecknas vårens segertecken i skyn! Vintern kan ju försöka komma igen, men den är besegrad, nu har ljuset återvän...