Drive-in sunday

En veckas ledighet bakom mig, en endaste kväll kvar, och sedan är det dags att dra på arbetsskjortan och plocka fram pendelkortet, som har en väntande period fixad och klar för aktivering.

Veckan har inneburit stillhet och vila  varvat med lite julförberedelser. I mycket fin balans, måste jag säga. Vi har firat födelsedag och bröllopsdag, dessa kan kombineras till ett paket eftersom det är två dagar efter varandra. I år firades paketet i Växjö, vi tog in på ett hotell, åt gott på Kafé de Luxe (jag är medlem och blir därmed bjuden på valfri varmrätt på min födelsedag= mycket sympatiskt!) Musikunderhållning med en sydafrikansk singer and songwriter, mycket fint och med några exotiska klickljud á la Miriam Makeba! Dagen efter Middagsbön i Växjö Domkyrka, sedan lite rundvandringar i olika shoppingtempel plus en god lunch och sedan hemfärd.

Väl hemma kom och gick dagarna i faktiskt väldigt behaglig hastighet på livet. Flexibla väckningstider, lite hemmafix och  Netflix om kvällarna. Vi har börjat se en serie rätt korta filmer, Black Mirror heter serien, som alltså är fristående filmer med tema Framtidsvisioner när tekniken tagit över och det är skrämmande visioner, och faktiskt känns det att vissa av filmerna visar skuggbilder av en framtid som egentligen redan är här. Eller kan anas. Att det kan bli så. Att det kan bli värre, på det där sättet.

Den här drive-in söndagen körde vi till Emmaboda, och deltog i Festmässan i E-boda kyrka: Annette Geyer som varit kyrkoherde elva och ett halvt år slutar, likaså Linnea Peterson, som varit kyrkomusiker i pastoratet. Annette går i pension, och Linnéa kommer till Växjö, så vi blir faktiskt arbetskamrater, och kommer att ses, minst en gång i veckan. Annette bor ju i Vissefjärda så henne kommer jag att träffa lite här och där; kyrkan, ICA Matboden och så.

Varför kallar jag den här söndagen Drive-in Sunday/Söndag? Ehh...det har med Bowie att göra... Han har ju skrivit Drive-in Saturday (låt), och jag bara gillar titeln så starkt! Och det är ju söndag.
Men drive-in -dag, jag tänker mig (helt min egen tolkning) att det är en dag då man liksom bara glider förbi, man deltar inte utan mest iakkttar...  Äsch, det stämmer inte alls, faktiskt, jag har varit högst närvarande i allt, det fina firandet och vemodiga avskeden med tal och blommor och presenter. Fast det vet ju ALLA (kyrkliga i alla fall) att präster inte går i pension, det finns många händer från alla håll och kanter som rycker och drar i dom, de är högst eftertraktade i en mängd sammanhang och behöver emigrera till en fjälltopp utan någon som helst kontaktmöjligheter om de ska få vara pensionärer ifred.

Njaa, lite drive-in har det varit på ett sätt, den här veckan...jag har tillbringat många timmar i Stars Hollow och eftersom det är en fiktiv stad så har jag bara glidit runt där, i mina tankar, då.  Jag har iakttagit och deltagit (genom att bli berörd, glad, arg, ledsen och jaja, det är en tv-serie! men ändå) och kopplat upp mig mot en annan verklighet. Fiktivt, ja, men verkligt ändå på ett och annat sätt. Och inte lika skrämmande som Black Mirror.