I saknadens tecken

Vackra gudstjänster i Skogslyckans kyrka. Kyrkogården belyst av fladdrande eldslågor, mörk himmel över oss, snöblandat regn. Vi sjunger Härlig är jorden. Tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släktens gång. Vi, insatta i tiden, här och nu, här och nu står vi utanför kyrkan och sjunger, och snöblandat regn faller och mörker omger oss. "Det är bara en fråga om tid", sa Ola-präst, "när vi som nu saknar är dom som saknas" (han formulerade det mycket mer elegant). Det finns ingenting dystert i det; det ger perspektiv. Livsrymden vi finns och är till, nu. Tidevarv som varit, de som vi saknar och tänker på särskilt mycket den här tiden på året, Allhelgona. Inne i kyrkan värme och gemenskap inför Kristusgestaltens allvisa, eviga blick.

Där stod vi, med våra små flämtande ljus och tänkte på dom, någonstans bortom tid och rum. Lyckliga minnen, svåra minnen, längtan och saknad.

Kom hem vi 21-tiden. Katterna sprang högljutt skrikande till mig, hungriga som tigrar! De är inte alls nöjda med mig, de kastar sneda gula blickar på mig, även om jag låter dom sova i gästsängen och soffan. Mjau, du är ALDRIG hemma, och vad har du gjort med husse 1 och husse 2? Vi vill ha dom tillbaka! De svänger med svansarna, slukar den extragoda maten och lägger sig i soffan och gästsängen.

Jag eldar i den öppna spisen. Värmen sprider sig, skuggorna dansar. Det är lugnt, det är tyst.

Bosse ringde. De har det bra i Taizé. "Du påminner väl Stefan om vinterdäcken?" Ja, det gör jag.
Den kära rösten i telefonen mot mitt öra. Han finns! Fast han är så långt borta!

Det är tyst i huset. Tv:n är avstängd; den funkar inte heller som den ska, det är nåt med fiberkontakten som inte funkar. Av någon anledning är Youtube det enda som jag får fram på skärmen. Så jag har sett Coldplay-konserter om kvällarna.

"Lights will guide you home" sjunger Chris sidenochsammet-röst Martin, Coldplay.
"Lights will guide you home".

Ibland, när jag vet att det blir extrasent tar jag bilen, annars åker jag tåg mellan Vissefjärda och Växjö. Härom sena kvällen körde jag hem från Skogslyckan, The Forrest of Happiness på googleengelska!
Skogen på båda sidorna var svart, oj vad svart det var! Jag blev varse om att någonting var fel med min bil, eftersom de mötande blinkade med sina ljus. Ja, bilen var enögd. Svängde in på macken i Lessebo, köpte en lampa och bytte med köldstela fingrar. Det blev mycket bättre. Tur att det inte var halt, för vinterdäcken är inte på än.

Släcker alla levande ljusen, glöden i spisen får svalna, gnistskyddet är på, det är ingen fara.
Jag puttar undan Misha från gästsängen, jag sover här i natt. Hon svänger med svansen, men hoppar sedan upp och lägger sig vid mina fötter. Spinner lite.

Önskar dig kärleksfull och ljus Allhelgonatid