Pyjamasförmiddag, kaffemuggen inom räckhåll.
Igår var en dag med extra allt; städning, tvätt - vi hängde vittvätten ute i solskenet! bara en sån sak är livskvalitet med vårkänslor i kubik. Och när jag säger vi menar jag den här gången mig och min dotter; Bosse for till fjälls med sitt lejongäng häromdagen.
Sängläge beror delvis på lättja, delvis på ett träningspass med stationer som A konstruerade och det var effektivt, mycket effektivt, musklerna krampar skrämda ihop än.
I dag är det Maria-dagen, Jungfru Marie bebådelsedag.
Mika Waltari har skrivit en underbar bok, Fyra solnedgångar, och i den sker det många viktiga saker just Marie Bebådelsedag. Huvudpersonen irrar i en främmande stad, letandes efter en speciell tavla, möter en kvinna med rökblå ögon och ett klart och ogrumligt hjärta, glömmer sitt eget vilt och dåraktigt hjärta under hennes kudde, en kudde som hon med osynlig skrift skrivit "I drömmen den enda lyckan"på. Boken är så mycket årstiden VÅR; rökblå skymningar, den märkliga längtan och han, huvudpersonen, har en berättelse som förföljer honom i Sinuhe, egyptierns gestalt, och nog kan man känna igen sig i det och mitt eget hjärta tar små lyckliga skutt med tanken på att ljuset återigen har vunnit. Annars är mitt hjärta litet av ett bekymmersämne och det på grund av att det inte riktigt kan hålla klaffen; en av klaffarna är inte helt i takt med flödet, och det har nyligen upptäckts och är ingen stor sak, kanske, men inte helt något att vifta bort heller och det är väldigt typiskt mig att gömma sånt i rökridåer av berättelser om annat, men hur ska man annars säga det? Men det är helt ok att leva på som man gör, och träning är bara bra, så det ska vi ägna oss åt. Jag och mitt obändiga, inte helt taktfasta hjärta.
Jungfru Marie Bebådelsedag (du får ALDRIG höra mig säga Marie beb som dom kyrkliga säger vant och bekvämt, aldrig, det låter så fult!) är även våffeldagen. Väl? Det finns ju två bebådelsedagar den här och den andra som bara heter Marie bebådelsedag, och alltid firas 25.3 och när kommer tranan? Är det också idag? Jag har aldrig lärt mig det, och stackars min dotter har aldrig kunnat berätta något om trangodis och sånt, för den kunskapen och traditionen har aldrig lyckat få fäste i denna modern. Men våfflor, det kan vi ju laga idag.
Jag står och vacklar i kosthållningens dilemman; kött har jag inte ätit i år och kommer inte att äta heller, ingen saknad, ingen uppoffring. Vegan vill jag nog inte bli, det finns alltför mycket gott icke-veganskt; ska dock lära mig mer om veganism + laga mat tillsammans med andra av ämnet intresserade på onsdagkvällar, och det slår mig här och nu att jag kommer att missa första tillfället som är nu på onsdagkväll eftersom jag är bortrest då och förmodligen sitter och smörjer kråset med mina söner i Sthlm just den kvällen den tiden. Men gången efter är jag med!
Så: ha en underbar bebådelsedag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar