Brus

Det låter. Överallt, hela tiden. Det brummar, susar, prasslar, visslar, pustar och piper. Värst är det när det är två olika brumljud nära varandra. Som det ofta är i affärer och caféer. Det är jobbigt.

Man kan visserligen säga att jag lever i sus och dus, men det är inte så glamoröst precis. Jag lever nämligen med ett helt eget ljud, ett stilla sus, vart jag än går, för jag bär det med mig. Jag vet inte riktigt var det bor, men det låter inne i skallen. Det kallas tinnitus. Jag brukar tänka att det är lite som träd som susar i vinden. Det låter ju trevligt. Ibland får suset ett skarpare biljud, och det är då det inte längre är särskilt trevligt. Är det många ljudkällor i samma rum, som kräver min uppmärksamhet, då vill jag gå ut efter en stund och vila öronen.

Himmel o Pannkaka-tiden var otroligt rolig, för det mesta, men en hel dag i den lokalen fick mig nästan att klättra på väggarna!  Maskiner och apparater som surrade och brummade på olika tonhöjder, och det var ju en gammal bank med stenväggar och golv som förstärkte ljudet och fick det att eka. Vi möblerade med soffor och bord och stolar och gardiner, och hängde till och med tyger i taket; det såg faktiskt coolt ut, som moln på himlen. Och valvet, gamla kassavalvet som vi döpte till Himlavalvet (förstås :-)) klädde vi - eller konstnären Rikkard rättare sagt- med svarta tyger och så målade han möbler och detaljer med fluorescent färg - supersnyggt! - men ljudmiljön var ändå förödande. Någon av ungdomarna hade glömt en cd-skiva där, System of a Down, och den spelade jag vid ensamma stunder. På hög volum. Ni fattar att jag var desperat...! Men oväsendet maskerade suset. Och jag lärde mig faktiskt gilla bandet..! Ehh..det är sant!

Förra veckan bokade jag tid hos en akupunktör. Han var från Kina, eller dom, det fanns två, en äldre och en yngre. Den äldre ställde några frågor och den yngre skrev ner mina svar med kinesiska, väldigt vackra, tecken. Sedan fick jag lägga mig på en brits och den yngre stack ett tiotal nålar i mig, på noga utvalda punkter. Jag somnade på britsen, blickstilla, utan att röra mig det minsta. Efter en stund kom den yngre och började med akupressur. Han tryckte på punkter i huvudet och käklinjen. Det gjorde ont; ingen mysmassage precis! -Vänd, sa han, och tryckte sedan på punkter utmed ryggraden. - Klart, sa han. Helt i min stil och smak, inget chitchat. Nästa morgon när jag vaknade var suset borta...en stund. Sedan kom det tillbaka, kom och gick som vanligt. Nästa behandling efter några dagar, nästan samma procedur, lite fler nålar, på lite olika ställen. Huvudpress. -Klart. 

Jag fick ont i halsen efter behandlingen. Förmodligen sattes lymfsystemet i gång på  högtryck.

Har nästa tid i övermorgon. 

Suset finns där, men det har kanske ändrat karaktär lite. 

Det finns en del saker man kan göra själv. Bland annat finns det på Youtube och annanstans inspelat vitt brus. Väldigt skönt! Det är väldigt, väldigt avslappnande, när bruset har en yttre källa, för en gångs skull. Märkligt. Vissa sorters brus är väldigt störande, vissa avslappnande! Förresten, "vitt brus" -ljud rekommenderas när bebisar har svårt att somna. Tips! 

I dag upptäckte jag en väldigt rolig sak! Nu när våren har kommit snabbt och allt började blomma på en timme, har också björkarna fått små blad....och....: suset av björkar funkar som vitt brus! Faktiskt! Otroligt skönt och avslappnande! 

Det kanske är björksus jag har saknat så intensivt att jag skapat ett eget sus i huvudet?? 

Björkbristsjukdom! 

Förresten, jag tror att bebisar också trivs bättre i lövträdssus, än med konstgjort brus. (Fast det är ändå ett bra tips, man kanske inte vill BO utomhus hela tiden).