Tecken i skyn, på marken och däremellan

Lördagförmiddag!
Ingen vanlig sådan! Idag är huset fyllt av resväskor och högar av kläder och grejer: våra två yngsta har landat här med buller och bång! De kommer från norr och syd. Lite Youth hostel-känsla; det bor en ungdom i varje rum. Och det pratas och skrattas och berättas historier och det är liv och rörelse och helt underbart är det!
Min dotter kom, brun och fin släpande på sina TUNGA koffertar och vågar vi tro att hon stannar ett tag.. Hoppas på det! Och T kom i tjock jacka och snowboard under armen, och han mellanlandar; planer på nästa resa är redan färdigsmidda.

Bosse försvann till att viga ett ungt par, jag har fixat med lördagsbestyren och det ska handlas och lagas GOD mat: det är ju en stjärnkock vi har fått på besök...!

Ute kvittrar det och det flygs och fejas i träd och buskar. På nätterna hörs det tunga vingslag och mäktigt trumpetande och på dagarna tecknas vårens segertecken i skyn! Vintern kan ju försöka komma igen, men den är besegrad, nu har ljuset återvänt och det blir varmare, det gör det! På baksidan av huset har snödropparna trollats fram och idag hörde jag att blåsippor setts i en skogsdunge!

Vårens segertecken!

På tal om träd. Jag har fotat lite. Kameran i min mobil är kass, så bilderna blir därefter, säger jag, det är kamerans fel,  och jag vet att mina Idébankenungdomar skulle skratta rätt rått åt detta... min fotokonst är ett ständigt ämne för.. hm diskussioner. Så fort  jag plockar fram kameran börjar dom prata om autofokus och saker. Ehh.. vi gick ju faktiskt en fotokurs tillsammans, men jag är mest intresserad av VAD man vill förmedla med bilden, inte HUR man gör det, tekniskt sätt. Fast man får ju inte fram vad man vill förmedla, om man inte besitter viss teknik, och det är väl därför det finns autofokus, eller hur, så att man har en schysst chans att få fram någon sorts bilder muttrar min Vän af Ordnung, som för en gångs skull håller med mig.

Häromkvällen fotograferade jag i Emmaboda, träd som beskurits i centrum, och tydligen ska man lämna en uppåtstickande gren i toppen, och det ser rätt roligt ut. Sedan, i skymningen tog jag bilder på träd, fulla med kajor. Jag tycker att det låter så himla mysigt när de sitter tätt på grenarna och kacklar; som om de berättade gonatthistorier för varandra.

Vår granne har ett märkligt träd i sin trädgård, det ser verkligen ut som om det växte uppochner. Grenarna hänger liksom neråt. Nu har det börjat växa grenar uppåt också, och i mitten bildas det typ av plattform, och där har jag sett kråkor flaxa in med byggmaterial. Blir nog ett finfint bo där!

Emmaboda, beskärning pågår. 

Bosse har förresten kontaktat en arborist. Vi ska ta ner tre björkar i trädgården... Jag är -motvilligt- med på det, det behöver göras, men, usch vad jobbigt...

Trädkramaren i mig ryser!

Emmaboda i skymningen, träd fulla med kajor

Grannens jättespeciella träd