Jante under cover

Jag älskar facebook!Foton på igelkottar som pinnar över vägen, för att inte tala om alla katt- och hund-filmklipp på Youtube, som jag älskar att titta! Vertikala odlingar och soluppgångar och nedgångar och blommor.. och mattallrikar och sommarlediga fötter i solskenet och och hundar och ja, hundar, det sa jag ju redan.
Det är kul att se vad folk man känner - eller inte känner, också för all del..- har för sig. Och dom som delar med sig och fotar och skriver och lagar mat och delar med sig av sina kunskaper i olika ämnen, de GÖR någonting.
Och bjuder på sig själva.

Någon sa till mig häromdagen någonting om att " det är märkligt att folk har sånt bekräftelsebehov att de lägger ut vad som helst".
Men... alla har vi väl "bekräftelsebehov", eller vad man nu skulle välja att kalla det. Utan det skulle inte mycket bli gjort. Inga böcker skrivna eller foton tagna eller sånger sjungna eller pjäser spelade! All mänsklig kultur bygger på det faktum, att vi vill förmedla oss, våra upplevelser, känslor, kommunicera med varandra på olika sätt - och dela upplevelser med varandra. Det är genuint mänskligt.
Sedan kan vi alltid bemöta varandra på olika sätt: vi kan applådera, vissla, bua eller gilla. Eller inte titta, inte se, inte höra, inte mötas. Valfritt, alltihop.

Jag hörde också nån gång en person säga att vem som helst kan skriva lika bra, eller bättre än Liza Marklund. Kan ju vara så, vad vet jag, men Liza Marklund GÖR.
Det är lätt att muttra och kunna bäst i sin kammare...

Nämen, är det inte en match igen?
De där fotbollsspelarna, de kan minsann! Både spela fantastiskt och ibland filma och skådespela också!

Deadline

Sitter vid datorn och funderar. I år är det ca 12 år som jag har ganska regelbundet hållit radioandakter. Och nu är det slut. Sveriges radio ersätter vårt Pyhäaamun mietteet (söndagsmorgonens funderingar) med musik. Dessa funderingar sändes klockan 7 på söndagsmorgonen, och man kan ju förstå att folk vill ha musik istället för bibliska ord och tankar, den tiden den dagen. Om de ens har vaknat och satt på radion. Eller, vad vet jag?
Nå, hur som helst, pressen som jag kände: att ha någonting överhuvudtaget att säga vid dessa tillfällen, gjorde ganska gott, eftersom jag kan vara tidsorealistisk person, och fungerar allra bäst när piskan viner över ryggen på mig, så att säga. För man kan ju gå i sina tankar, och ibland komma på något bra att säga, men man låter tanken flyga och fara, för...det kommer ju nya. Men, om man MÅSTE prestera typ fyra minuters talavsnitt, då gäller det att tänka till - och skriva ner!"Piskan" får stå för övertygelsen att om jag nu lovat och åtagit mig, så då får det bli gjort. Även det blir i sista stunden och med andan i halsen. För det finns deadline: programmet ska vara inspelat och klart den och den dagen den och den tiden.
Jag måste ge Joakim (Johansson) och hans tekniker-kollegor i P4 Kalmar en jätteeloge, för de har alltid rott iland det hela. Världens coolaste killar/tjejer! Vill du ha lite kaffe? brukar Kim fråga med sin lugna stämma, när jag störtar in, svettig och med kollegieblocket i högsta hugg i ena handen, och pennan i den andra - för att kunna korrigera, stryka och lägga till lite, i sista stunden. Och: Nämen, det är lugnt, vi kan ta om det. Och så klipper han bort pappersprassel och harklingar och säger att det låter jättebra. Han förstår inte ett ord, men det låter bra.
Det är snällt sagt, för någon radioröst, det har jag inte.

Varför jag nu skriver om detta handlar om att deadline, det är bra att ha. Och den där piskan kan man ju, helst, smälla med själv, som sagt. Som: nu går jag ut och går en stund. Smackk!

Ha en skön söndag!

Idag och för 100 år sedan

I morse (eller det var faktiskt långt in på förmiddagen, äsch, säg som det är: klockan var halv 12!) gick jag upp och släppte in husägaren. Mat i skålen, ja tack! I vattenskålen låg en nattfjäril, stilla, med utbredda vingar. Jag tog varsamt upp den...och då smällde den ihop vingarna, skakade på dem och var ju inte alls död. Hade den somnat helt plötsligt, vid ljusets inbrott, och störtlandat i vattenskålen?

PADAMM-dag! Och i dag fick vi gårdagens saknade dn också..!

I dag är det precis 100 år sedan första världskrigets startskott, som skedde i Sarajevo. Europa delades i olika fronter: Väst-, Öst- och Balkanfronten, och hela världen drogs med.
Alla länder hade en massa anledningar, och alla hade rätt.
Kortversion: ca 10 miljoner människor dog och det byggdes en mur i Europa.
En enskild händelse vill jag dock lyfta fram ur historiens gömmor. Och jag citerar Björn Wiman i  dagens dn, som i sin tur citerar Stanley Weintraups bok "Stilla natt. När vapnen tystnade julen 1914".

Julafton 1914 stiger en fyllig tysk baryton över skyttegravarnas helvete på västfronten i en vacker psalm. Snart svarar de brittiska soldaterna med egna sånger. De unga männen kliver upp ur skyttegravarna och möts en kort stund som människor. 
Sedan börjar vansinnet igen.

Jag skriver inte mer om det. Det behövs liksom inte sägas mer.

Och sedan, eller nu, ska jag dammsuga torka golv och lyssna till random musik och tänker inte alls komma med någon förnumstig filosofisk ihopakok av drunknade nattflyn, som ser ut att vara döda, och som sedan håller på att vakna till liv..som ideologier, som borde begravas djupt och byggas tjocka murar kring och osynliga murar mellan oss och dom eller nånting sånt, utan nu säger jag bara strängt till mig själv: Städa! Damma!
Men musik, det ska jag unna mig..

Ses!

Tickande klockor och rullande bord

Vaknade med bultande hjärta: jag hade precis missat ett avgörande möte. Tidsoptimistiskt var jag och köpte brödbullar på Fenix till detta viktiga möte - och missade det hela. Du har en och en halv minut på dig, svarade en barsk kvinnoröst i luren, när jag vädjandes ville få dom att vänta. Jag hann inte, en vit Volvo for precis i väg, jag såg bara baklyktorna försvinna mot korsningen Nygatan-Torggatan.
Så konstigt man kan drömma.
Faktum är att jag har ett viktigt möte i dag...
I går hade jag också ett viktigt möte. Jag ringde på dörrklockan, och möttes av en charmant man med pigga och glada ögon. Vi kallar honom Allan. 94 år. Jag satte mig vid köksbordet, han satte på kaffevatten. Jag lutade mina armbågar mot bordet, eller tänkte göra det, men då for bordet iväg! Allan hade satt hjul på bordet. Det blir lättare att städa, menade han. Det gick jättebra att luta armbågarna på bordet, om båda gjorde det samtidigt, på var sin sida. Blomsterhälsningen lyste i vasen, vi drack kaffe, och jag fick en livsberättelse som gåva.
Därefter for jag runt på diverse, och på hemvägen handlade jag ägg i Solmarka gårdsbutik. Man kan se producenterna picka och kackla ute på ängen vid gården, och leva ett gott hönsliv, som det ser ut.
Jag tänkte på Allan där jag for på de slingrande vägarna. Han berättade bland annat att han träffade en god vän varje vecka, en bestämd dag, och de fikade och pratade och spelade spel och nu, dessa tider, var det ju hur mycket som helst att bena ut kring fotbollshändelser!
Allting har sin tid, tänkte jag filosofiskt, där jag for under mörkmuskiga moln, som slungade iväg en och annan blixt. Livet kan bli långt eller kort eller svårt, men det levs en dag i taget, fortsatte jag mina funderingar. Ibland skulle man kanske vilja vara en höna på ängen och lyssna på blåklockornas tickande. Nämen, nu är du ju helt ute och cyklar, säger Vän av ordningen irriterat: blåklockorna tickar ju inte alls, de bara svajar, ju.
Just det.
Och snart är det semester...

Jarre Jarreau Jarrett

Jo, jag kunde inte låta bli att googla lite mer på Jarre. Och så tog jag med Jarrett och Jarreau, också, för namnen rimmar så gott. Och så blandar jag alltid ihop dessa herrar, eller deras namn, i alla fall.

Jean Michel Jarre är han med pampiga, elektroniska musiken. Hans skiva Oxygéne kom ut 1977, det var hans genombrott. Han är ju känd för sina enorma utomhuskonserter. Han var den förste västerlänningen som spelade i Folkrepubliken Kina. Fem konserter. Och så är han känd för sina ljusshower, också: han gjorde ju en stor show vid invigningen av Globen 1989. Och så fruar och barn och vän med prinsessan Di.
Keith Jarrett är en fantastisk pianist och Al Jarreau pysslar med scatsång, och vad det är, det får du googla själv...
Annars har dagen varit god, och det kom inget regn heller. Och vad som återstår är att dammsuga bilen, JO, måste! och ringa till några och kolla läget helt allmänt. Och fotbollsbruset hörs i bakgrunden, och diskmaskinen brummar.
Katterna ligger loja i solstolarna, solen ligger bakom molnen och jag ligger på sängen, och går jag inte upp och gör någonting vettigt, blir jag nog liggande här. Ja, plötsligt blev jag väldigt nostalgisk och börjar sakna folk till höger och vänster så på med skypen och fram med luren och hoppas på kontakt. Och så pratar jag så länge att det vore oförskämt att börja brumma med dammsugaren och böka ute i bilen...

Magnetic fields

Vaknar väldigt tidigt. Tankarna snurrar. Tänker typ på magnetiska fält och sånt. Eller jag vet inte vad det heter, egentligen, kom bara på att Jean Michel Jarre gav ut en skiva som hette så. Eller på franska hette det Les Chants Magnetiques; typ av ordlek att kalla det Magnetic fields på engelska (les ChamPs M, då..) Han gav senare ut en skiva som hette Musique pour Supermarché, men det var en ren protest och inte alls tänkt som nån sorts hissmusik. Jo, tillbaka till magnetiska fält, och varför jag nu grubblade på sånt. Jo, jag hörde häromdagen att en möjlig anledning till att antalet bin har minskat så katastrofalt KAN bero på  att de inte hittar hem, pga att det är en massa strålning från alla trådlösa nätverk, som liksom finns i luften, då. Jag kan se det; bina surrar och flyger och jobbar superflitigt, som... bin! och samlar på en massa godsaker att ta med sig hem till kollektivet, och sen hittar dom inte hem! Dom irrflyger hit och dit, liksom förrvirrade, smått senila farbröder.

Jag steg upp, behövde snyta mig när jag  kommit så långt i tankarna. Jag smög ljudlöst som en lokatt...snubblade nog på någonting  och väckte Bosse. Här går våra skildringar av händelseförloppet isär. Han påstår att jag tassade som en hare omkring, och  väsnades. HUR tassar en hare?? Och jag VET att han började yra om elavbrott och väckning som inte skulle funka och om jag kunde sätta på en mobilväckning. Vilket jag gjorde. Tassande som en HARE! Vilket - mobilväckningsgrejandet - han hade helt glömt på morgonen, fast han absolut inte kunde somna om, efter att jag hade... ja, typ skuttat omkring. Jag hämtade Barran, och somnade sött och gott med hela prasslet över ansiktet.

Jo, jag får återkomma till Jarre, för han är lite spännande, och jag kommer ihåg att jag ÄLSKADE Oxygéne.

Nu behöver Idébanken dammsugas, det här var min kafferast, obs!, och sedan ska jag SKUTTA och köpa lite lunch. Eller så äter jag ute, typ nåt grönt.

Ha en underbar dag!

Alltså, är det tomt, eller?

Inte många tankar i huvudet just nu, och idéerna vilar, de med.
Dags för semester nuuuuu..! Men men, det dröjer rätt många dagar till.
Jamen, det är ju så roligt också, jag har världens bästa jobb, och så vidare...
Nu hör jag något lands nationalsång från tv-rummet, det är dags för nästa match mellan någon och någon annan.
Full koll där!
Äsch och jaja, jag har faktiskt följt med lite.

Holken i björken mittemot ser oroväckande tom ut, inga hit o ditpilande fågelföräldrar. Visst, de kanske sover helt utmattade.? Eller har fågelungarna redan blivit flygfärdiga och hela familjen checkat ut?
Eller... hemska tanke... Jag har ju sett skatorna patrullera nedanför holken och kasta sluga blickar...!

Tvätten hänger rakt ner på linan, det är svalt, nästan så man fryser, och nu kryper jag under tjocka täcket och boken, den ligger där redan och väntar.

Goood...gäsp...natt!

Trippelt!

Nyss hemkommen från en trippelfest i Sölvesborg: 25-årsfirande, examen och en ny bebis! Grattis Viola, till allt detta! Det var sång och lek och tal och gott och trevligt alltihop.
På hemvägen var det ömsom regn ömsom sol, och en ståtlig regnbåge spände sig över hela himlen med sprakande färger. Regnbågens ände skimrade precis över vägen, och den körde vi rätt in i! Måste betyda tur!
Katten Maxi, som äger huset där vi bor, mötte oss lite stelbent; han är en äldre gentleman. Vi fick en sval gul blick och han pekade på den tomma matskålen. Visst, middagen blev hela två timmar försenad för honom och systern Misha, så det fick bli lite extra gott.
Nu blir det väl fotboll hela kvällen lång, för någon av oss i alla fall...
Och den andra har visst en eller två böcker på gång.
That´s about it för den här dagen. Och i morgon är det... nämen, det tänker vi på imorgon.

Ha en trevlig kväll!

Kanon

Funderar på svenska ordet kanon. Det kan ju betyda olika saker, beroende på betoning och sammanhang. Drar man på a:t i uttalet, blir det ju kaaanon, alltså när flera sjunger samma sång, men börjar lite olika. Sen har vi kanon!! som när någonting är toppen. Och så har vi kanon som kan skjuta ut kulor.

För lite drygt ett år sen var jag på pilgrimsvandring med ett gäng blivande diakoner, i Vadstena. Det var vackra vårdagar, vi gick långa sträckor under tystnad. Vi gick i skogskatedralen med blått himmelstak och skir grönska runtom, allt var pånyttfött och rentvättat efter den långa vintern, vindarna var ljumma och bar ljuvliga dofter, och ... mystiskt muller. Vad är det som dånar sådant? undrade jag. Jo, man provskjuter kanoner, var det någon som visste. Hon visste också att varje "kanonkula" kostar typ 250000 kronor. Ja, jag säger kula, fast jag vet att det inte alls är fråga om någon sorts järnkulor, utan typ av målsökande robotar med stridsspetsar och andra moderna "finesser".
En kanonkula kostar en kvarts miljon kronor. Och det är väl inget land som köper bara en kanonkula, man ska nog ha fler och själva kanonen också. Och förmodligen lite andra vapen också.
Man får rätt mycket mat och mediciner och skolmaterial och brunnar och plantor till priset av ett par kanonkulor, tänkte jag, där jag gick, som en pilgrim med allt jag behövde för ett par dagars vandring i ryggsäcken. Och så tänkte jag på dom flyktingar jag träffat, som fått med sig typ en ryggsäcksfull med saker, när de flydde från krig och katastrofer och målsökande robotar och exploderande minor och brinnande infernon

Det blev svårt för mig att fokusera på en inre fördjupning på den pilgrimsfärden, kontrasten mellan vår fredliga vandring och ljudet av provskjutningarna var alltför stor.

På vår färd besökte vi Mariadöttrarnas kloster, Heliga Hjärtats Kloster, en oas av frid och kärleksfull gemenskap. Systrarna arbetar i tjänst för gemenskapets dagliga liv; de har grönsaksodlingar, rosenträdgård, ljusverkstad, bokbinderi, de syr kyrkliga textilier och tar emot gäster som söker sig till klostret för stillhet och vila, samtal och reträtt (retreat).
Det var vilsamt, enkelt och glädjefyllt.

Kan man stoppa krig och elände i världen? Hur?
Men för att inte alldeles tappa bort sin inre frid och drabbas av missmod, kan man försöka arbeta för freden på något sätt. Mariadöttrarna gör det på sitt sätt, genom att erbjuda en viloplats, genom påpeka ett annorlunda sätt att leva, som faktiskt liknar pilgrimens!
Pilgrimens nyckelord är ju: frihet, enkelhet, långsamhet, tystnad, bekymmerslöshet, delande och andlighet.
Visst, det är en proteströrelse, en pilgrims-proteströrelse!
Och: Nej, man behöver inte gå i kloster.

1+1 = ?

Hörde uttrycket idag. 1 +1 = 1/2
Ett plus ett är en halv. Har du hört det förut? Och vad menar man med det?
Jo, såhär: när det är många människor som ska göra någonting tillsammans, kan det bli som så att man förlitar sig på de andra och uteblir. Gör något annat. För det finns ju så många andra...
Visst, men om ALLA tänker likadant...
Det behöver ju inte alls vara i något särskilt sammanhang, det är nog allmänmänskligt.
Fast det gäller inte i fotbollssammanhang, där ska det verkligen vara teamwork, alla behövs, var och en och alla tillsammans. Skriver jag, och följer med öronen i matchen som pågår på tv. Och höjer blicken från ena skärmen till den större när jubelbrölet stiger i decibel.

Mer fotboll, på ett sätt. I går var Idébanken på plats i Johansfors. Vi har jobbat och slitit och tillverkat en...ja, vad ska man kalla det? Torgstånd, är det inte. Fast liknar. Det är en Idébanksbyggnad!
Härligt svart och röd och mobil, med viss (stor) möda. Andreas menar att den är cykelburen, men den cykeln - och cyklisten! - skulle jag vilja se! Hur som helst, vad gör vi med skapelsen, vad gjorde vi i Johansfors, frågar du säkert nyfiket. Jo, vi stod där och erbjöd burk-omkullkastning åt folket. Du har säkert sett det på tivolin och liknande ställen: man betalar en slant och så får man försöka kasta boll på burkar och försöka få ner så många som möjligt. Inte hos oss! Eller jo, men istället för pengar betalar man med idéer! Och kastar med gosedjur. Vi fick in en MASSA  finfina idéer i vår tombola, och ett stort gäng ungar och några vuxna, också, hade superkul! Idébanken - lite roligare! Myntade Erik. Annars har vi kört med: Idébanken City liv (när vi höll till i gamla City-livs), Idébanken goes underground (när vi flyttade till Folkets hus-källaren). Idébanken goes wild! (när vi drog ut i skogen). Idébanken goes trädgårdsodling, har vi aldrig sagt. Fast vi håller till på Duvemåla trädgårdscenter och pysslar med hatthylleodling på tvären, eller höjden, då. Vertikalodling. Jag la ut bilden på våra tomatburksodlingar, upphängda på en hatthylla, på Vertical Veg:s sida, och -hör och häpna!- hittills har 2745 personer gillat, och 1081 delat bilden! Så roligt!
Vi är ju ett Arvsfonden-projekt, och finns till för hela Emmaboda, så fram med idéer, gott folk, för ett roligare Emmaboda!
Och så får vi se till att 1+1 blir...mycket mer!

God bless, typ..

En sak har jag  funderat rätt mycket på.
Det hände igen på Sweden rock.
Vi bodde i en lånad husbil ute på en av campingarna. I grannhusbilen bodde ett glatt gäng göteborgare, goa gubbar i sina bästa år. Vi blev omedelbart bjudna över till dom, det var fest och festivalstämning, musiken dånade från alla håll. En av killarna plockade fram en gitarr och började spela och alla stämde in i sången, med hjärtats lust. Vad var det för sång vi sjöng?
Nej, det var inte Keep on rockin´in the free world. Det var ...trumvirvel...PÄRLEPORTEN!
ALLA sjöng med! Alla kunde texten, eller åtminstone rader här och var.
Och det var varken Bosse, eller jag som föreslog den...
Och så är det ofta. Pärleporten verkar vara den mest kända sången, ever!
Hårdrockarkillar sjöng om Jesu blod och sårad hjort och härlig gudomskälla med liv och lust!
Jag blev varm om hjärtat, det blev jag.
Och sen sjöng vi Keep on rockin´ , också.
På kvällen, sen, Black Sabbath. Ozzy svepte runt på scenen och rev av den ena tunga låten efter den andra. The Prince of Darkness. Han avslutar med att tacka publiken, och: God bless you all!
Och det känns fint. Det är ok, det är godkänt, Yeah! God bless!
Det är godkänt, det är ok: det är Ozzy...
Är det för att han säger det på engelska? Gud välsigne er, det låter.. vaddå, mer allvarligt, eller?
Som om man faktiskt menar någonting ANNAT med det, eller?

Så går mina söndagsmorgontankar.
En stor kopp kaffe, utanför skuttar två skator runt på den nyklippta gräsmattan, och luften är fylld av fläderblomsdoft.
Life is good, life is live.
Bless us all.
Ha en fin dag. Hoppas att du får må bra och saker och ting i ditt liv ordnar sig till det bästa. Hoppas också att dina nära och kära har det bra. Hoppas att du får uppleva kärlek och värme från människor runt omkring dig, och att du, i din tur, kan se och förstå när din hjälp behövs. Jag önskar dig att livet känns meningsfullt och gott. Jag önskar dig Guds välsignelse, helt enkelt.

Allting har sin tid..

I dag har jag letat bland buskar och grenar och grönska. Jag har letat efter blomklasar: syrener.
På kvällspromenaden gick B och jag runt här i Vissefjärda på jakt. Inga doftspår. Busken vid församlingshemmet hade några förtorkade blomrester kvar. Vid kyrkan då? Vi närmar oss kyrkan, rundar av: där finns den praktfulla syrenbusken, vid vattnet. Grön och frodig, väldigt grön. Inte en blomma! Eller..jo! Lite blygt gömd bakom gröna blad finns sommarens sista lilla syrenklase.. Och så det doftar! Oh, jag missade inte syrenblomningen helt! Glad och tacksam traskar jag hemåt, med syrendoftminnet i sinnet.

Årshjulet snurrar fortare och fortare.. vinter, vår, sommar, höst, barndom, ungdom, the vuxenlife
( ;-)), och så vidare..  äldre.
Och syrenerna blommar så kort tid.

Allting har sin tid.
Jag läste i Predikaren. Sån årtusendegammal visdom. Evig visdom.

Syrenerna har sin tid. Och jag vill inte gärna missa den.

Long time...

Volbeat på hög volym..
Ja, det hände något på Sweden Rock Festival, någon sorts smitta.. eller bara vibbarna från förr, länge sen, vaknade till liv? Jag, en hårdrockare?? Jamen, det har jag varit en gång i tiden.. innan jag blev punkare..
Nuförtiden kallar jag mig för allätare när det gäller musik, men det stämmer inte riktigt, det finns musik som får mig att vilja kasta upp istället..(typ menlöst gnissel: hissmusik etc)

SRF är en UPPLEVELSE för alla sinnen!
Ja, jag skulle kanske aldrig ha kommit på idén att åka dit, men min käre make är rockare till själ och hjärta, så jag skyller på honom. Eller, skyller inte, utan tackar!

Det var länge sen jag träffade så många goa, härliga, trevliga människor på samma gång. Iofs länge sen jag SÅG så många människor på samma gång, typ 30 000. Och inga sura miner, bara glada leenden, spontankramar och cowboys och indianer headbangande sida vid sida, typ.
Det känns HOPPFULLT!

Annars har det varit ljuvliga dagar, inne och ute.
I morgon ska jag jobba med vertikalodling i Duvemåla trädgård. En oas, sannerligen!

Nu ökar jag volymen...