Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Utsikter

 Hej! Det var länge sen! Riktigt länge sen. Minns inte ens var jag var senast jag skrev ett blogginlägg, varken lägesmässigt eller mentalt. Men laptopen är den samma. Den har varit med i många år och still going strong, vågar jag nästan inte skriva...ta i pepparpeppar och i trä för att den ska hålla ett tag till.  Just nu sitter jag i alla fall och blickar över Årstaviken, nyss var jag på bryggan och satt och mediterade. Inget bad den här gången, fast jag brukar säga lite kärvt att det är nu min badsäsong börjar, i september då vattnet sakta kyls ner och doppet blir just bara ett dopp med några korta simtag och upp kvickt som attan och det mäktiga endorfinruset fyller kroppen... Ska jag gå tillbaka..? Nä, i morgon. Kanske.  Så här är mitt liv, det kan gå år och många dagar mellan olika steg. Livet är som en dans, brukar jag säga, det går fram och tillbaka, några snurr och så fram och tillbaka. Ibland förs jag och ibland gungar jag själv, ibland är jag dancer in the dark o...
Läs mer

Näst sista dagen

Bild
Augustimånen har krympt till en halva, och andra halvan av augusti tuggas sakteliga mot slutet.. Lördag, dagen då vi brukar städa och sånt, men ska man hålla på med innesysslor när solen skiner som varmast och inte ett moln skymmer siktet..? Vi bestämde oss för en utflykt till Garpens fyr. Lagom nära och lagom lång båtfärd. - Det är faktiskt näst sista dagen att besöka fyren, innan de stänger för säsongen. Vi fick plats på den näst sista turen till ön. Sagt och gjort, vi for iväg, efter att faktiskt ha hunnit med en runda med dammsugaren och golvmoppen också. Det var en liten skara som väntade på båten i Bergkvara Småbåtshamn, men båten blev fullsatt, större än så var den inte. Färden över tog en kvart. Vi körde förbi en märklig ö, eller skär egentligen, som såg riktigt kusligt ut. Vita träd, dekorerade med stora fågelbon, svarta fåglar på döda grenar. Det är tydligen skarvar som bygger bon där och deras spillning tar dör på växtligheten. Vi anlände till ön och konstaterade att...
Läs mer

Var är myggen?

Sköna sommardagar i Vissefjärda. Jag avgick med pension från Nacka församling 25 maj, och sedan dess har jag varit leeedig. Njutit av livet på landet utan en tanke på morgondagen. Det blommar så vackert, enorma pionblommor vajar i vinden, vi har fått stötta dom med olika former av stöd för att de inte skulle gå av. Blåser gör det, dagligen och mycket. Är det vindarna som blåst bort myggen? Eller torkan på försommaren som ja, torkat ut dom? Inte en enda har jag behövt smälla ihjäl den här sommaren. Det som brukar kallas mygghelvetet har helt enkelt uteblivit. Förutom myggorna saknar vi kråkorna. Eller, saknar och saknar.. Men var är dom? Det är helt tyst i Vissefjärda. Så här års brukar dom ju skutta runt på gräsmattan, en utmattad förälder före och en lika stor unge efter, pipande och kraxande efter föda. Inte ett enda vingpar syns. I går var vi med på en härlig konfirmationshögtid, Bosses barnbarn konfirmerades. De tågade in till YMCA och ut till Dancing Queen. Redovisningen sked...
Läs mer