Allting har sin tid..

I dag har jag letat bland buskar och grenar och grönska. Jag har letat efter blomklasar: syrener.
På kvällspromenaden gick B och jag runt här i Vissefjärda på jakt. Inga doftspår. Busken vid församlingshemmet hade några förtorkade blomrester kvar. Vid kyrkan då? Vi närmar oss kyrkan, rundar av: där finns den praktfulla syrenbusken, vid vattnet. Grön och frodig, väldigt grön. Inte en blomma! Eller..jo! Lite blygt gömd bakom gröna blad finns sommarens sista lilla syrenklase.. Och så det doftar! Oh, jag missade inte syrenblomningen helt! Glad och tacksam traskar jag hemåt, med syrendoftminnet i sinnet.

Årshjulet snurrar fortare och fortare.. vinter, vår, sommar, höst, barndom, ungdom, the vuxenlife
( ;-)), och så vidare..  äldre.
Och syrenerna blommar så kort tid.

Allting har sin tid.
Jag läste i Predikaren. Sån årtusendegammal visdom. Evig visdom.

Syrenerna har sin tid. Och jag vill inte gärna missa den.