Jo, jag kunde inte låta bli att googla lite mer på Jarre. Och så tog jag med Jarrett och Jarreau, också, för namnen rimmar så gott. Och så blandar jag alltid ihop dessa herrar, eller deras namn, i alla fall.
Jean Michel Jarre är han med pampiga, elektroniska musiken. Hans skiva Oxygéne kom ut 1977, det var hans genombrott. Han är ju känd för sina enorma utomhuskonserter. Han var den förste västerlänningen som spelade i Folkrepubliken Kina. Fem konserter. Och så är han känd för sina ljusshower, också: han gjorde ju en stor show vid invigningen av Globen 1989. Och så fruar och barn och vän med prinsessan Di.
Keith Jarrett är en fantastisk pianist och Al Jarreau pysslar med scatsång, och vad det är, det får du googla själv...
Annars har dagen varit god, och det kom inget regn heller. Och vad som återstår är att dammsuga bilen, JO, måste! och ringa till några och kolla läget helt allmänt. Och fotbollsbruset hörs i bakgrunden, och diskmaskinen brummar.
Katterna ligger loja i solstolarna, solen ligger bakom molnen och jag ligger på sängen, och går jag inte upp och gör någonting vettigt, blir jag nog liggande här. Ja, plötsligt blev jag väldigt nostalgisk och börjar sakna folk till höger och vänster så på med skypen och fram med luren och hoppas på kontakt. Och så pratar jag så länge att det vore oförskämt att börja brumma med dammsugaren och böka ute i bilen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar