Tankar, ord, idéer

Körde hem sent i kväll, från Trekanten via Nybro. Det var värsta sortens väder för kvällsbilist: regnstänk på vindrutan, blank svart asfalt, svart skog, allt svart, förutom när man mötte andra bilister, då blev man bländad. Nå, hem kom jag och möttes i dörren av Mr and Sister Cat, och de påpekade högljutt att de absoluuuut innnte fått nån kvällsmat, nejnej och mjau vad ni människor är trögfattade! De blängde ogillande på husse som talade om att de  visst hade ätit, burkis, till och med. Nå, man kan ju alltid försöka, tycktes de tänka, när de lommade iväg, svängande på svansarna. Det här med Champions league, det är visst inte så ofta, och Bosse är inte nån fotbollsfanatiker, som det nästan kan verka, inte alls. Fast nu är det andra kvällen i rad, och det är nog lite mer action nu, det låter så.. I morgon ska delar av Idébanken till Ödevata, tillsammans med några andra, och ägna oss åt själens välmående. Kan behövas. Ta hand om själen. Den hinner ju knappt med! Den ska man ju v...

Utbildningsdag. Hela veckan pågår utbildning i stiftet. Växjö, prästkragarnas stad! Och diakon-dito, ja, och annat kyrkligt folks. Ibland undrar jag hur mycket icke-kyrkligt folk vet om vad allt vi gör? De ser oss vid dop, begravningar, bröllop, konfirmationer, kris- och katastrofsammanhang och sånt. Men vad GÖR vi på vardagarna? Det är faktiskt himla mycket och jag tänker då inte alls räkna upp allt, ni får googla helt enkelt.. Vad gör en diakon? Och upp ploppar en massa saker. Den här veckan är det utbildningsveckan, som sagt. För egen del har jag fått lära mig mer om Grön Rehabilitering, och det var ju väldigt bra, för det är precis vad vi pysslar med, på Idébanken, som i och för sig inte är kyrkligt sammanhang, men vi gör himla mycket, vi också. Och grön rehabilitering, det behövs det mycket av, både i kyrkan och utanför. Men "Tala film, tala liv" fick jag hoppa, för jag insåg att tåget ända till Vissefjärda skulle inte vänta på mig och föredragets slut, och plötslig...

Pyjamasdag! Äntligen. Så underbart! DN-läsning under flufftäcket. Långfrukost. Det är varmt och mysigt inne - ut har jag inte brytt mig om att sticka näsan ens ännu, fast en promenad nämndes för en halvtimme sen, eller så. Senare. Kanske. Random brainmusik-lista på spotify, sitter i soffan och slögooglar om salukis. Varför? Jo, musiklistan, för att den är så oförutsägbar. Salukis för att om jag nån gång skulle få för mig att skaffa en hund (igen) skulle det vara en saluki. Vilket aldrig kommer att hända, förmodligen. Salukis är extremt vackra hundar, och lite mystiska. Sen såg jag ätt älsklingsdottern var online, och -äntligen!- hittade vi tid att skypa. Sa hej till värdmamman och -pappan också. Så gott att prata med Bamba!!! Det blir inte så ofta. Det blev en promenad också. Vi gick i mörkret och blåsten och pratade om dittan och dattan och skolan, Bosse och jag. Det, skolan, är ju ett ämne som engagerar alla. Vi är så otroligt lyckligt lottade* här i norden och gäller no...

Kom hem igår kväll, rätt sent. Tågstrul; ersättningsbuss. Stupade i säng, med huvudet fullt av lösningsfokus. I dag har vi fokuserat på organisationsutveckling på Idébanken. Anja och jag tog lite walk-and-talk -planering, några varv runt ER-sjön. Det går inte att sitta så mycket inomhus, jag vissnar! I Buffé-tidningen var det en artikel om en tjej, Karoline Jönsson, som är bonde, typ. Av det moderna slaget. Litet hus ute i bushen någonstans, odlingar i trädgården. Och så bloggar hon. Jag kollade på nån annans blogg, alltså någon annan tjej som hade flyttat ut i skogen och odlade getter och mosade morötter och bloggade. Gick in på hennes sida. Det var väldigt svårt att hitta inläggen ens, man fick verkligen leta mellan reklamrutorna och -filmklippen. Ytterst irriterande. Men tydligen är det tillräckligt många som klickar in sig där, och klickar på reklamrutorna också och kanske till och med handlar något som marknadsförs med hjälp av hennes blogg och folks intresse av liv i skogen, så...

Så nu sitter jag här i Hufvudstaden och smälter hotellfrukost. Det lät lite..som en boaorm..fick jag bilden av, och lite så känns det. Fast jag åt ju inte sååå speciellt mycket.. Snart dags att bege mig till kurslokalen, jag går en utbildning i lösningsfokus, och den sitter som en hand i handsken för mig. Se möjligheter. Inget hipphipphurraa-superpositivt tänkande, nej, men att lära sig lyfta fram - hur små som helst- fragment att bygga livet vidare på. Som alternativ till rasering och ruiner och ... meningslöshet. Ja, det är en stor och svår konst att kunna förmedla, jag hoppas lära mig någonting, och här får man med sig lite verktyg. Jag ser fram emot dagen! Och alldeles speciellt ser jag fram emot kvällen: då ska jag träffa mina söner!! Och nu får dom inte säga att någonting kom i vägen och taket rasade och huset brann. Jag verkligen längtar jättemycket efter att träffa my sons, most beloved. I går kväll träffade jag stockholmsbästisen. Åt ute och pratade och pratade och skrattad...

Värmer mig ännu med minnet av fredagskvällens tillställning. Folkets hus, Emmaboda. Idébanken svarar för arrangemanget, tillsammans med Görel, kultursamordnaren. En afton som gick i svart och flammande rött; svärta, smärta, kärlek och glädje. Äkta känslor ligger nära varandra. De lokala poeterna var ett gäng ungdomar, barfotabarn i höga hattar och långa klänningar. Modiga, med glöden i sig från en annan källa än den som forsar emot oss från alla skärmar skyltfönster åsiktsmakare. Rader och vers, skrivna med hjärteblod. Ja, Bob Hansson var också där, och var...Bob Hansson! Estradpoet. Han pendlade mellan småprat och poesi och vad var vad? Han ägde scenen och man kunde bara älska honom. Och så musikerna! Malin Björklund, vilken tjej, vilken röst! Kvällen avslutades av Farewell my Lovely...oh, jag ryser! Klockrena toner som svingar sig upp i höjder ömsom mäktiga, ömsom lätta som ömsinta fingrar som torkar tårar... Peter Olssons sång, så känslig och kraftfull, och han balanserar på den...

Fredag förmiddag, och jag sitter hemma. Ska börja jobba efter lunch. Det är ju POESIAFTON i kväll, på Folkets hus i Emmaboda, Dackesalen med början kl 19! Jag tror att det blir fint. Bob Hansson kommer, sa jag det? Inte? Jo: Bob Hansson kommer! Och om du inte vet vem det är, googla, och du får fram estradpoet...poetryslam..vinnare av... ja, kolla själv! Och Farewell my Lovely spelar, och Peter Lejon (FmL) varskodde att man behövde en bunt näsdukar med sig... Annars har jag mest skrivit verksamhetsplaner och skissat på vårt Prehab (jo, vi har myntat ett nytt begrepp!) och seminarium och planering hit och dit. Apropå seminarium, jag upplevde någonting riktigt spännande! Jo, det var så att jag skulle vara med på ett seminarium i Stockholm på onsdag, men insåg att det skulle bli dyrt och ta mycket tid och energi, och dessutom ska jag dit på söndag, och så mycket älskar jag inte tågåkande att jag vill tuffa hundratals mil  var och varannan dag. Så jag frågade om jag kunde delta via S...

Hjulen rullar fortfortfort.. möte här och möte där och har jag verkligen skickat vidare all mängd med information som åligger mig att vidarebefordra?? Och bokat och avbokat och ombokat? Och vet alla att det är av-, om- och bokat? Nämen, det är ju inte klokt att sitta klockan snart elva på kvällen och försöka hålla ordning på alla skuttande tankarna! Nä, kudden nästa! Snart. I morgon möte/föredrag via Skype. Denna välsignelse till mänskligheten! Har handledningen också via skype nuförtiden. Underbart!Handledaren sitter i Stockholm, så tänk vad mycket tid och pengar man sparar på det här sättet!Fast nästa resa upp är redan bokad och snart är jag där igen. Annars har jag faktiskt varit på gymmet idag! Japp! Och det var inte första utan ANDRA gången!  Oktober är en månad då jag ändrar mina sommarvanor till vinter -sådana. Någonting ska bort och då ska någonting läggas till. Det hänger ihop med sidensvansarna, och om ni tror att mina tankar nu har skuttat helt ut på villovägar,...

Solen skiner! Lördag, jobbdag. Det börjar bli liiite väl många arbetsdagar på raken. Men: har man två jobb + pluggar, blir man lätt rätt mätt på det, nämen, rimmet rullade bara iväg, jag skulle skriva att det blir mycket. Helt enkelt. Men alltihop är självvalt, och väldigt roligt! I dag var det loppis i Ljungbyholm: Kyrkans unga i AHHV sålde egenhändigt tillverkade armband till förmån för Världens barn. Mycket folk, mest barnkläder- och grejer på säljborden, och som vanligt kunde man skänka det osålda till Lettlands vänner - eller till flyktingarbetet i Söderåkra. Det var valfritt, men folk tyckte att det viktigaste var att sakerna hamnade hos behövande. Det blev ett stort lass. Jag blir rörd av all godhet och givmildhet! En god dag, en underbar arbetsdag! Så imorgon också. Och så rullar den nya arbetsveckan igång och på. Kan sakna nån pyjamasdag, morgontoffeldag, ligga-kvar-och-läsa-tidningen-halva-dan-dag. Gnäll? Lite. Men, som sagt: självvalt. Senare: Sett ett avsn...