Spa och bastu

Körde hem sent i kväll, från Trekanten via Nybro. Det var värsta sortens väder för kvällsbilist: regnstänk på vindrutan, blank svart asfalt, svart skog, allt svart, förutom när man mötte andra bilister, då blev man bländad.
Nå, hem kom jag och möttes i dörren av Mr and Sister Cat, och de påpekade högljutt att de absoluuuut innnte fått nån kvällsmat, nejnej och mjau vad ni människor är trögfattade! De blängde ogillande på husse som talade om att de  visst hade ätit, burkis, till och med. Nå, man kan ju alltid försöka, tycktes de tänka, när de lommade iväg, svängande på svansarna.

Det här med Champions league, det är visst inte så ofta, och Bosse är inte nån fotbollsfanatiker, som det nästan kan verka, inte alls. Fast nu är det andra kvällen i rad, och det är nog lite mer action nu, det låter så..

I morgon ska delar av Idébanken till Ödevata, tillsammans med några andra, och ägna oss åt själens välmående. Kan behövas. Ta hand om själen. Den hinner ju knappt med! Den ska man ju vänta in, emellanåt, som de gamla indianerna säger. Inte bara jäkta och jaga. Så imorgon ska själen spabadas.

Ser fram emot det; Spa för själen.
Soulsauna, kan man säga så?
Kanske inte riktigt samma sak, och sauna/bastu  låter onekligen inte lika milt och vänligt som spa. Låter mer svettigt och hett. Nä, det var inte så bra association i sammanhanget, vi får hålla fast vid spa för själen.
Annars är ju bastu bra för allt, botar allt! Det som inte blir bättre i en bastu är till döden, säger vi finnar kärvt. Så det blir nog lite bastu också, imorgon, inte bara spa.

Så här såg det ut, Spa för själen 

Prästkragar

Utbildningsdag. Hela veckan pågår utbildning i stiftet. Växjö, prästkragarnas stad! Och diakon-dito, ja, och annat kyrkligt folks.
Ibland undrar jag hur mycket icke-kyrkligt folk vet om vad allt vi gör? De ser oss vid dop, begravningar, bröllop, konfirmationer, kris- och katastrofsammanhang och sånt. Men vad GÖR vi på vardagarna? Det är faktiskt himla mycket och jag tänker då inte alls räkna upp allt, ni får googla helt enkelt.. Vad gör en diakon? Och upp ploppar en massa saker.
Den här veckan är det utbildningsveckan, som sagt. För egen del har jag fått lära mig mer om Grön Rehabilitering, och det var ju väldigt bra, för det är precis vad vi pysslar med, på Idébanken, som i och för sig inte är kyrkligt sammanhang, men vi gör himla mycket, vi också. Och grön rehabilitering, det behövs det mycket av, både i kyrkan och utanför.

Men "Tala film, tala liv" fick jag hoppa, för jag insåg att tåget ända till Vissefjärda skulle inte vänta på mig och föredragets slut, och plötsligt var jag dessutom väldigt trött, och hoppade på det sista möjliga tåget för dagen. På tåget blev jag orolig för att ha tappat bort hemnycklarna, de var inte i jackfickan, och var Bosse hemma, eller skulle jag behöva göra inbrott i mitt eget hem? Jag ringer Bosse, medan jag hoppar av i Vissefjärda, och då hör jag honom, i luren, och i tunneln! Vi hade åkt samma tåg från Emmaboda, men jag var tydligen så fokuserad på telefonen att jag inte såg honom. Oh! Vilken lättnad! Jag skulle komma in, dörrvägen.
Vi traskade i regnet och berättade om dagens upplevelser. Båda hade varit på Kronoberg (S:t Sigfrids folkhögskola i folkmun), fast Bosse reste tillbaka till Emmaboda efter lunch. Jag deltog i en annan resa, en tidsresa till 60-talet, och det var en upplevelse som väckte väldigt mycket tankar. Inte om 60-talet, jag var ett litet barn då, men om tiden, den här tiden, hur skulle vi beskriva den?
Jojo, men: andligt sett?
Det ska jag filosofera över.
Bosse kollar tydligen på Champions league- footboll, och antingen är det en lame match eller så är han trött för det är tyst därborta i tv-rummet.
Somnat har han inte gjort, nej, aldrig i soffan, säger han...
Men jag tror att jag fortsätter filosofera iklädd pyjamasen..
Men..? Vad nu?
Äntligen!! skriker Bosse, och det låter som den lama matchen har fått en önskad vändning.
Jaja, min önskade nästa vändning sker under täcket.
Gonatt! Dröm sköna drömmar, sötisar.

Så mycket bättre!

Pyjamasdag! Äntligen.
Så underbart!
DN-läsning under flufftäcket. Långfrukost. Det är varmt och mysigt inne - ut har jag inte brytt mig om att sticka näsan ens ännu, fast en promenad nämndes för en halvtimme sen, eller så.
Senare. Kanske.
Random brainmusik-lista på spotify, sitter i soffan och slögooglar om salukis.
Varför?
Jo, musiklistan, för att den är så oförutsägbar.
Salukis för att om jag nån gång skulle få för mig att skaffa en hund (igen) skulle det vara en saluki.
Vilket aldrig kommer att hända, förmodligen.
Salukis är extremt vackra hundar, och lite mystiska.

Sen såg jag ätt älsklingsdottern var online, och -äntligen!- hittade vi tid att skypa. Sa hej till värdmamman och -pappan också. Så gott att prata med Bamba!!! Det blir inte så ofta.

Det blev en promenad också. Vi gick i mörkret och blåsten och pratade om dittan och dattan och skolan, Bosse och jag. Det, skolan, är ju ett ämne som engagerar alla. Vi är så otroligt lyckligt lottade* här i norden och gäller nog stora delar av Europa, nämligen att vi har chansen att skicka våra barn till skolan utan att behöva ha jättemycket pengar. Och så kan vi plugga på högskolor och universitet och folkhögskolor utan att ha föräldrar som har sparat i hela sina liv för det. Och kunskap är ju för 17 makt! Så ta makten, ungdomar!

Men, vart tog den här dagen vägen?
Det är ju snart pyjamasdags igen!
Nåt bra på tv?
Så mycket bättre!

*"lyckligt lottade" är vi, för att vi har haft förfäder och -mödrar som kämpat för dessa rättigheter! Mycket mod, blod, svett och kamp har krävts för att vi ska vara lyckligt lottade i dag!

Vildmarksfolk inne

Kom hem igår kväll, rätt sent. Tågstrul; ersättningsbuss. Stupade i säng, med huvudet fullt av lösningsfokus. I dag har vi fokuserat på organisationsutveckling på Idébanken. Anja och jag tog lite walk-and-talk -planering, några varv runt ER-sjön. Det går inte att sitta så mycket inomhus, jag vissnar! I Buffé-tidningen var det en artikel om en tjej, Karoline Jönsson, som är bonde, typ. Av det moderna slaget. Litet hus ute i bushen någonstans, odlingar i trädgården. Och så bloggar hon.

Jag kollade på nån annans blogg, alltså någon annan tjej som hade flyttat ut i skogen och odlade getter och mosade morötter och bloggade. Gick in på hennes sida. Det var väldigt svårt att hitta inläggen ens, man fick verkligen leta mellan reklamrutorna och -filmklippen. Ytterst irriterande. Men tydligen är det tillräckligt många som klickar in sig där, och klickar på reklamrutorna också och kanske till och med handlar något som marknadsförs med hjälp av hennes blogg och folks intresse av liv i skogen, så att hon klarar sig ekonomiskt. Det är väl helt ok, men jag kan inte låta bli att undra lite. Men visst, reklamintäkterna möjliggör livet på landet, och det är väl gott att folk får lite andra ideal och idoler än modedockor och popstjärnor, kan man tycka. 

Och varför funderar jag på detta?

Syrebrist, förmodligen.

Nästa flytt står för dörren.

Vi ska flytta ut till Ödevata, alltså Idébanken då, inte hela men delar, och då får man ju vistas ute i det fria och i jorden och skogen och klappa getter och mosa morötter och basta själen, så mycket som själen tål. 

Och det är ju bra!

Det ser jag fram emot. 

Och, jag lovar, vi ska inte ha några reklambloggar, inte nån gång. Vi kanske slänger datorerna och mobilerna också, vem vet, och blir vildmarksfolk ute på nån Ödevatsö. 

Hmmm, tål att tänka på. 

Nu är det snart dags för kvällens Orange, och dom stackars tjejerna, dom har inget val, dom sitter där dom sitter; inte ute på nån ö men inne, och isolerade från allt reklambrus, det är dom, och från allt annat också. 

Och efter det: en god natt. 

To you too.

Hjärtsmart...va, ett nytt ord?

Så nu sitter jag här i Hufvudstaden och smälter hotellfrukost. Det lät lite..som en boaorm..fick jag bilden av, och lite så känns det. Fast jag åt ju inte sååå speciellt mycket..
Snart dags att bege mig till kurslokalen, jag går en utbildning i lösningsfokus, och den sitter som en hand i handsken för mig. Se möjligheter. Inget hipphipphurraa-superpositivt tänkande, nej, men att lära sig lyfta fram - hur små som helst- fragment att bygga livet vidare på. Som alternativ till rasering och ruiner och ... meningslöshet. Ja, det är en stor och svår konst att kunna förmedla, jag hoppas lära mig någonting, och här får man med sig lite verktyg. Jag ser fram emot dagen! Och alldeles speciellt ser jag fram emot kvällen: då ska jag träffa mina söner!! Och nu får dom inte säga att någonting kom i vägen och taket rasade och huset brann. Jag verkligen längtar jättemycket efter att träffa my sons, most beloved.

I går kväll träffade jag stockholmsbästisen. Åt ute och pratade och pratade och skrattade och... kanske inte grät, men blev berörd. Gick vidare till nästa ställe, drack latte och pratade och....kände mig hemma. För hemma är där hjärtat är. Sägs det. Och då är hemma här och i Vissefjärda och Emmaboda och... nämen, det är ju det det handlar om! Hemma är där man är. Med sitt hjärta, då.

Ha en god dag, alla ni goda människor!

Ps jag brukar sätta rubriken efter att texten är klar, och då slänger jag ihop något och idag blev det hjärtsmart, och.... vad är det? Hmmm, kanske när man liksom låter hjärtat styra. Och vad är det då, frågar min Vän av ordningen, som tydligen liftat med hit. Jooo... att man försöker se liksom goda intentioner, för de kommer från hjärtat, och det är ju inte alltid så speciellt SMART just, men vem säger att smart är det vi först och främst ska vara... Eller..? Nånting åt det hållet.
Men nu har jag verkligen inte tid att sitta här och gagg-filosofera! Ut! Nu!

Rött, svart, känslosamt

Värmer mig ännu med minnet av fredagskvällens tillställning. Folkets hus, Emmaboda. Idébanken svarar för arrangemanget, tillsammans med Görel, kultursamordnaren. En afton som gick i svart och flammande rött; svärta, smärta, kärlek och glädje. Äkta känslor ligger nära varandra. De lokala poeterna var ett gäng ungdomar, barfotabarn i höga hattar och långa klänningar. Modiga, med glöden i sig från en annan källa än den som forsar emot oss från alla skärmar skyltfönster åsiktsmakare.
Rader och vers, skrivna med hjärteblod.
Ja, Bob Hansson var också där, och var...Bob Hansson! Estradpoet. Han pendlade mellan småprat och poesi och vad var vad? Han ägde scenen och man kunde bara älska honom.
Och så musikerna! Malin Björklund, vilken tjej, vilken röst!
Kvällen avslutades av Farewell my Lovely...oh, jag ryser! Klockrena toner som svingar sig upp i höjder ömsom mäktiga, ömsom lätta som ömsinta fingrar som torkar tårar... Peter Olssons sång, så känslig och kraftfull, och han balanserar på den tunna vassa eggen mellan äkta känslor och sentimentalism men faller aldrig fel, det är stor konst på hög nivå.
Bob Hansson satt längst bak i lokalen, med fötterna på bordet och - Vilket bra band!- sa han. Liksom förvånad.
Jag är bara lycklig, så lycklig över den kvällen!



------------------------------------

Nu är det söndagsmorgon.
I går var Bosse och jag i Långasjö på skördemarknaden. Handlade äpplen och päron och pirum och parum, träffade känt folk, fikade magnifikt och...Höjdpunkten: vallhunden! Jag tvingade Bosse stanna kvar ända till slutet, för det var det sista som hände, och det kunde INTE missas! Det var så FINT att se den duktiga bordercollien hålla ihop ett gäng får, en stor flock, över 130! Malin, hon som har hunden och fåren sa att utan hunden skulle hon stå sig slätt. Vilket jobb hon skulle ha att fösa ihop fåren och försöka få dom att gå som hon vill. Det skulle inte gå. Hunden sprang som en vindil runt runt, stora lov kring skocken och akta sig den som försökte avvika, då var hon genast där och Stopp och tillbaka nu!
Sån fin hund! Den jobbade klart med sitt, fåren stod i en stilig formation och hunden låg under en buske med lång tunga och flämtade efter ett väl förrättat värv och då åkte Bosse och jag hem.
Sen var det bara och peta in blomlökarna som vi inte hann med igår, och det var inte så bara, det var svettigt, och har inte dom förbaskade myggen gått och lagt sig för säsongen!!?? Nej!
Bakad potatis och en god kall öl och de flesta vedermödorna var glömda. Ett avsnitt Orange och dagen var i handsken.

Jamen, nu är det söndagsmorgon. Lite kaffe och sen packa och först till kyrkan och sen till stationen raka vägen och så järnvägen till Sthlm.

Livet är gott, alla vi som antingen skriver eller läser detta har fått en ny, alldeles NY! dag, och det är så stort och underbart, låt oss bara njuta av den! Läsa, träna, umgås vara ensamma eller tillsammans och kanske skriva lite poesi, vem vet.

Ses!

Flugan i taket

Fredag förmiddag, och jag sitter hemma. Ska börja jobba efter lunch. Det är ju POESIAFTON i kväll, på Folkets hus i Emmaboda, Dackesalen med början kl 19! Jag tror att det blir fint. Bob Hansson kommer, sa jag det? Inte? Jo: Bob Hansson kommer! Och om du inte vet vem det är, googla, och du får fram estradpoet...poetryslam..vinnare av... ja, kolla själv!
Och Farewell my Lovely spelar, och Peter Lejon (FmL) varskodde att man behövde en bunt näsdukar med sig...

Annars har jag mest skrivit verksamhetsplaner och skissat på vårt Prehab (jo, vi har myntat ett nytt begrepp!) och seminarium och planering hit och dit. Apropå seminarium, jag upplevde någonting riktigt spännande! Jo, det var så att jag skulle vara med på ett seminarium i Stockholm på onsdag, men insåg att det skulle bli dyrt och ta mycket tid och energi, och dessutom ska jag dit på söndag, och så mycket älskar jag inte tågåkande att jag vill tuffa hundratals mil  var och varannan dag. Så jag frågade om jag kunde delta via Skype. Och: det fick jag! Så, där satt jag i Vissefjärda - och deltog i ett seminarium i Stockholm. Oh, underbara teknik! Och plötsligt slog det mig, jag blev totalt PAFF! Jag har fått en superkraft jag önskat mig i tester på facebook, ni vet, när man ska ta reda på vilken romersk gudinna/krigsängel/hund/tekopp man skulle/borde vara. Och vid senaste testet velade jag mellan telekinesi och osynlighet, och valde osynlighet. Det kunde ju vara spännande att prova på. Vara flugan i taket. Och nu, där jag satt i Vissefjärda, men fanns  på en skärm i Finlandshuset i Stockholm, och kunde (och gjorde)stänga av min kamera och mikrofon. Jag såg dem, men de såg inte mig. Osynlig! Jag blir alldeles matt.
Borde kanske testa på telekinesi också..

Nu ska Bosse och jag 1. tvätta husfasaden 2. peta in tulpan- och snödroppelökar i gräsmattan. 3. värma gulaschsoppa till lunch innan jag ska fara till Emmaboda, så det är dags att hoppa i kläderna.

Ha en fin fredag och underbar helg!
Och vi ses i kväll! Just det, om du inte kan vara med: vi spelar in. Vi sänder nog inte live, så du kan tyvärr inte vara med, eller, förresten! Vi kan ju skypa! Då får DU vara flugan i taket!

Ramar referenser och galler

Hjulen rullar fortfortfort.. möte här och möte där och har jag verkligen skickat vidare all mängd med information som åligger mig att vidarebefordra?? Och bokat och avbokat och ombokat? Och vet alla att det är av-, om- och bokat?

Nämen, det är ju inte klokt att sitta klockan snart elva på kvällen och försöka hålla ordning på alla skuttande tankarna! Nä, kudden nästa! Snart.

I morgon möte/föredrag via Skype. Denna välsignelse till mänskligheten! Har handledningen också via skype nuförtiden. Underbart!Handledaren sitter i Stockholm, så tänk vad mycket tid och pengar man sparar på det här sättet!Fast nästa resa upp är redan bokad och snart är jag där igen.

Annars har jag faktiskt varit på gymmet idag! Japp! Och det var inte första utan ANDRA gången! 

Oktober är en månad då jag ändrar mina sommarvanor till vinter -sådana. Någonting ska bort och då ska någonting läggas till. Det hänger ihop med sidensvansarna, och om ni tror att mina tankar nu har skuttat helt ut på villovägar, så nej, det stämmer inte. Jag har vissa sommarovanor, som jag lägger av med när sidensvansarna kommer till Emmaboda. Det är vackra fåglar med tofs på huvudet och de låter.. fint. Exotiskt på något sätt. De kvillrar. De kommer norrifrån, och mellanlandar här på väg söderut. Det brukar inträffa i oktober. Det känns väldigt BRA att ha andra tidsreferenser än klocktid och kalender och almanacka. Och för att underlätta att fimpa ovanan ska jag lägga till en god vana. Smart, va? Så jag håller på och förbereder. För den goda vanan (=träning)behöver befästas innan jag hör kvillrandet. 

Det kändes bra att träna. Det gjorde det.

I kväll såg vi ännu ett avsnitt av Orange is the new black, och det är rätt ångestframkallande. Att vara så utlämnad, så utan rättigheter, så utan frihet! Visst, de har gjort olagliga saker och hamnat där de är pga det, men HUR kan någon förändra sitt beteende genom att leva i den misären i åratal?? Till det bättre, menar jag. Blir man en "bättre" människa av att sitta inlåst? Kanske. Kanske inte. Man blir säkert avskräckt i alla fall. 

Men vad sitter jag och tänker på sånt här för?

Nä, dags.

Gonatt!

Självvalt...? Ja.

Solen skiner!
Lördag, jobbdag. Det börjar bli liiite väl många arbetsdagar på raken. Men: har man två jobb + pluggar, blir man lätt rätt mätt på det, nämen, rimmet rullade bara iväg, jag skulle skriva att det blir mycket. Helt enkelt. Men alltihop är självvalt, och väldigt roligt!

I dag var det loppis i Ljungbyholm: Kyrkans unga i AHHV sålde egenhändigt tillverkade armband till förmån för Världens barn. Mycket folk, mest barnkläder- och grejer på säljborden, och som vanligt kunde man skänka det osålda till Lettlands vänner - eller till flyktingarbetet i Söderåkra. Det var valfritt, men folk tyckte att det viktigaste var att sakerna hamnade hos behövande. Det blev ett stort lass.
Jag blir rörd av all godhet och givmildhet!
En god dag, en underbar arbetsdag!
Så imorgon också.
Och så rullar den nya arbetsveckan igång och på.
Kan sakna nån pyjamasdag, morgontoffeldag, ligga-kvar-och-läsa-tidningen-halva-dan-dag.
Gnäll?
Lite.
Men, som sagt: självvalt.

Senare:
Sett ett avsnitt av Orange is the new black - det är vår senaste serie här i huset. Handlar om en tjej som hamnar i fängelset, och livet där, med tillbakablickar i hennes och de andra kvinnornas liv innan interneringen.  Hårt liv, en hård värld, både innan- och utanför.

Ännu senare:
Det har hunnit bli sent. Förutom jobbet blev det en lång promenad, fyllning och tömning av diverse hushållsmaskiner. Strykning. Sånt som måste göras. Lyssnade till någon random spellista med meditativ musik: piano, stråkar. Tankarna flöt iväg till fjärran länder, vågor fåglar vindsus...hängmatta, bok...

Nu väntar en stilla natt.
En god natt.
Önskar jag dig också.