Tankar, ord, idéer

När juldagsmorgon glimmar... Det är morgon, Juldagen Anno 2017. Jesusbarnet har bäddats i krubban, amaryllisen står i praktfull blom, det doftar julkaffe, apelsiner och nejlika, kanel och kardemumma; alla julens kryddor, så förknippade med trygghet och värme. Endast tomtemor är vaken denna tidiga timme, eller tidig och tidig.. men det blev visst riktigt sent för de andra i hushållet och låt dom sova ut, åtminstone en stund till. Sedan packar vi bilen och styr till Sölvesborg, till den härliga bullriga livliga storfamiljen. Vi blir bjudna på god mat á la chef på besök! Min kära dotter har redan resväskan klar; efter en återvändarfest i kväll blir det till att fara tillbaka till Landet Långtborta.... Så underbart det har varit, dessa dagar! Hon har blivit vuxen. Våra samtal är annorlunda nu. Så fin hon har blivit! Varm och klok. Vilken välsignad jul! Det finns dom som välsignar det faktum att julen snart är över. Att vi är på andra sidan julaftonen i alla fall. Jag kan förstå d...

Denna mollstämda november. Vädret är som gjort för en noir deckare. Mörkt. Dystert. Dimmigt. Och ändå är jag inte där, inte i molltonerna. Det sjunger små durtrudelutter i mig, s å mycket som är GOTT i livet. En liten Pauline och en pytteliten Isabelle ger så mycket glädje! Jag gör mina tourer till Stockholm och till Finland varje månad. Träffar ett glatt och härligt gäng i Kakskerta, och djupdyker i filosofiska funderingar. Båtfärderna skulle jag kunna vara utan, men eftersom det ändå är det mest praktiska sättet att förflytta sig mellan mina länder, så får det vara så. Jag är en urtrist resenär, stänger in mig i hytten med mina böcker och går på och av och inget rajraj mellan avgång och disembargation. Ja, nästa gång blir det buffé och party för då följer Bosse med. Vi firar bröllopsdag, femte sådan! Dagarna går och går och åren läggs på som lager på lager och inte hinner man väl fundera på så mycket alltid, det är liksom bara att gilla läget. Men jag är lycklig nu, nynnar med Pe...

Salutorget i Åbo, en tidig onsdagsmorgon. Berg av röda lingon, gula kantareller i drivor, grönt i en mängd olika nyanser. Luften är tidig-höst-kylig, människor i mössor och handskar ilar på gator och över torget. Livet går vidare. Som ingenting hänt. Eller...tittar vi lite snabbt över axeln när vi hör snabba steg bakom oss? Går vi en omväg när vi ser människor, som skulle kunna vara farliga? Och hur bedömer vi det..? Torghandlaren talar bruten finska, ler vänligt och säger att alla äpplen kostar lika mycket, det går bra att blanda. Jag stoppar några i påsen, olika sorter. En man lyfter en färdigpackad påse med äpplen, som är lite stötta, lite bruna märken här och där. -1 euro, säger handlaren. - "De duger bra till att baka äppelpaj", sa köparen "Det är hon som bakar" säger han och pekar på en kvinna bredvid sig. "Jag bakar inte, det gör inte rediga karlar. Hemmet är mannens viloplats". Han betalar äpplen och tågar iväg, med kvinnan efter sig. Jag och ha...

Solcellslampan lyser lite svagt i skymningen. Dagarna är varma, men kvällarna svala, liksom morgnarna. Sommaren håller på att svepa in sig i höstfärger, lite trött och disträ, redan någon annanstans i tankarna. Dags att summera och lägga in i minneslådan, den här sommaren, som inte riktigt var närvarande annat än glimtvis. Dom små glimtarna fångade vi in, prickade de soligaste dagarna, packade bilen och for till smultronstället utanför Karlskrona. Det blev några härliga dagar med havsbad och solbad och de var ju inte så många, men desto mer värmande minnen blev det. En resa till Stockholm, tillsammans med Bosse, och senare en resa till Finland, till Österbotten med systern och bästa barndomsväninnan. Vi bodde hos väninnan och systern och jag gjorde barndomshemmet i ordning, till försäljningsskick. Det kändes inte särskilt vemodigt; det mesta sorgarbetet är redan bakom. - Nu åker vi och tar ett morgondopp! sa väninnan varje morgon, och det gjorde vi. For genom åkrarna till sjön Lappa...

Japp. Juli drar in andan, redo för sina sista suckar. Semestervecka två av fem snart avrundad. Huset ekar av tomhet (och lite Gasolin; Kim Larsen passar som en ljudkuliss en dag som denna). E och T tågade till stationen, den ene återvänder i kväll, den andre far söderut. Bosse bevakar festivalgrinden i Emmaboda like a Lion. Två ganska planlösa veckor ligger och väntar.  Den tredje och sista veckan är någotsånär planlagd, inga biljetter skaffade än, men jag styr österut, så pass mycket är klart. Första veckan av sommarledigheten tillbringades i Stockholm, där lilla P och jag satt vid en buske och plockade röda vinbär -  röda händer, mun och kinder (P) och en genomlycklig människa (jag). Solsken, grillos, dottern på besök! sönerna, sonhustrun som är ganska så rund och go, och Bosse och jag, vi träffade stockholmsbästisen och bodde vid Saltsjöqvarn med salta stänk och ständig  ström av stora och små båtar och... många solskensminnen att bevara! Vi besökte också Abba ...

Dags för det månatliga blogginlägget! Mycket mer än så har det inte blivit skrivet. Livet rullar på med... ja, livets hastighet! Det har varit ups and downs och vips har en månad gått! Alla möjliga färger på dagarna, och vädret har också varit lite upp och ner. I dag vaknade vi till solsken och fågelsång. Underbart och ljuuuvligt! Särskilt med tanke på en friluftsgudstjänst i Buggehult på eftermiddagen. Det blev fint, både väderleksmässigt och annars. Inte en droppe regn. Förutom oss tvåbenta gudstjänstbesökare fanns det 12 kycklingar, kläckta i äggkläckningsmaskin, en tuff tupp, några pigga grisar, två glada hundar och en tam duva, de deltog på håll och bidrog till den goda stämningen på sitt sätt. Kanske satt lokatten och lyssnade bakom träden. Den hade besökt gårdsplanen och tassat tamt runt häromnatten... Semestern vickar på tårna bortom två arbetsveckor. Den finns där, och påminner om att planer kanske borde börja smidas. Vi vet bara början, det blir en resa. Sedan ska vi ...

Det blåser. Här i Vissefjärda är det varma vindar, björkarna susar och i de svarta katternas pälsar bildas små retfulla virvlar. De rycker med öronen och plirar med ett öga var då och då, sedan försvinner de i sina sköna kattdrömmar igen, på altansoffdynorna. Någon annanstans fladdrar en fjäril med sina vingar, och effekten blir en stormvind på andra sidan klotet. Fjärilseffekten, den har ni väl hört talas om? Hur en händelse någonstans i världen får konsekvenser på andra platser. För allting hänger ihop, våra liv är sammanflätade med många kosmiska trådar. Senaste tidens händelser gnager och mal, det är nog många hårda knutar och knutna nävar runt om och rädslans lakejer rider på stora svallvågor. Vad vi kan göra är att fortsätta leva på. Göra vad vi kan. Inte låta vare sig mörkermännen eller rädslans lakejer få vinna. Livet levs mestadels ungefär där man är. Med livets hastighet. Med alla små vardagssakerna. Det kan väl vara gott nog? Just idag räcker det i alla fall. Jag lanse...

Snart tändes eldarna, vårsångerna lyfter mot himlen,  blandas med fåglarnas kvitter och vi inser att vi har nått till den andra sidan. Vintern ligger bakom oss och nu blir det bara ljusare och varmare. Det ser vi fram emot! Så mycket! I dag har verkligen startat sent. Skön sovmorgon de luxe! Sedan har vi bara varit. Och njutit av ledighet och lugn och ro... Så himla gott! En av oss är extra långledig... Bosse hade bokat en resa i Luthers fotspår, och tagit ut några semesterdagar med tanke på resan. Som blev inställd! What...finns det inte större intresse av Luthers fotspår? Tydligen inte. Så nu blev han plötsligt ledig bara sådär, och vad gör man då? Nå, han har sina projekt, det ska fixas lite här och lite där, och efter den första besvikelsen är han väl rätt så nöjd med sakernas tillstånd, och han har ju boken om Luther att läsa. Spår av den mannen syns lite överallt. Det ska vi vara innerligt glada för! Och inte var han någon dysterkvist och glädjedödare, det är en stor miss...

Hittade ett inlägg som jag glömt posta, ett om påsken. Vad avlägset det känns, och det har ju bara gått en vecka! Plötsligt har snön försvunnit, solen värmer (lite mer iaf) och gräsmattan spretar åt alla håll. Fåglarna har ändrat läte; nu ska det inte visslas och kuttras nåt mer: här ska jobbas för att försäkra släktens fortlevnad! Ägg ska ruvas, partnern matas, de pilar hit och dit med bleka maskar och nyvakna flugor i näbben. OBS som icke ornitologiskt kunnig är detta min tolkning av sakernas tillstånd, inte faktakorrekt lägesrapport. Det där med korrekt fakta... det är ett kapitel för sig! Någonting nytt...höll jag på att skriva, men det är det ju inte alls. Redan de gamla egyptierna höll på med "korrigering" av fakta. "Den här pyramiden byggdes av Ekhnaton."..så suddar man ut Ekhn och kvar står Aton och stoltserar! Typ. Åt det hållet. Inte vetenskapligt kollad fakta, vill jag påpeka. Men företeelsen har funnits. Liksom företeelsen att peka med hela knytnäven m...

Skärtorsdagsgudstjänsten i Skogslyckan. Vi hjälptes åt att klä av altaret, alla som var i kyrkan. Vi läste den uråldriga bibeltexten från den första skärtorsdagen, stannade vid ..." och Petrus brast i gråt." Under tystnad tog vi som tjänstgjorde av oss våra liturgiska kläder, alla ljusen släcktes. Aldrig har sveket känts starkare! Vår del i världens bortvändhet från Kristus. Vår maktlöshet inför sanningen: det goda som jag vill förmår jag inte alltid göra, och det onda som jag inte vill, det förmår jag inte avstå ifrån. Mea culpa! En nersläckt, tyst kyrka kan tala starkare än alla orden! Långfredagen i stillhetens tecken, hemma. Påskdagsmorgonen bjöd på en överraskning: gräsmattan, träden och buskarna hade svepts in i glittrande vit klädnad! Luften var frostig och klar. Så vackert! Visst hade vi hört väderleksrapporten, och visst var det blötsnö i luften i går när de små sprang runt i trädgården i Sölvesborg och letade efter påskägg. Men att det skulle bli såhär vacker...

Stockholm i tidig morgondimma. Chock och bestörtning. Torghandlarens omkullvälta stånd på andra sidan gatan vid Åhléns. Förra året köpte jag ett par svarta lovikkavantar av honom. Nu låg det handskar, vantar och sjalar på marken i duggregnet. Han var inte där. Det kryllade av journalister. Ett franskt tv-team kom fram till mig och frågade artigt om de fick intervjua mig. Jag avböjde, med ett I´m sorry but no. Blygheten slog till. Efter fem minuter kom jag på vad jag hade velat säga: "Stockholm is the capital of Peace and Tolerance. I feel like somebody has tried to hurt the very foundation of everything I believe in! And yet, they will never succeed  to hurt my foundation, nor the foundation of... ja, jag kan ju för all del skriva på svenska, det blev ju ingen intervju. Nej, stockholmarna har bevisat att mörkermännen inte lyckas, kommer aldrig att lyckas med att skrämma människorna till tystnad, rädsla och att hata tillbaka! Det var kärleksbudskap som spreds istället: folk öpp...

Jag ligger verkligen på latsidan. Och det ska jag göra. Doktorns order. Jag jag genomgått en liten operation och blivit sjukskriven. - Vaddå för operation, frågar du kanske. - Gammal krigsskada, svarar jag kärvt. Nåja... Eller kanske inte. Men ett ärr har behövt korrigeras, vävnad har avlägsnats, vävnad har sytts ihop och här ligger jag och mår faktiskt rätt bra. Det bästa med det hela var att bli nersövd! Det är faktiskt en mycket behaglig känsla. Som att gunga på champanjebubblor, fast varmt och skönt, man svävar iväg wave after wave slowly drifting... och vips så vaknar man öm och lite illamående och hur lång tid det har gått har man ingen aning. Man skulle ha kunnat sova törnrosesömn i hundra år, eller tuppat av i två minuter. Ja, att komma upp på den sidan är väl sådär roligt, fast existentiellt tillfredsställande, naturligtvis, precis som varje uppvaknande. Still alive and kickin´! Så nu tillbringar jag tid med att rehabilitera mig själv, och det gör man allra bäst i hori...

Söndagseftermiddag. Helt ljuvligt, inga som helst krav, varken utifrån  eller inifrån, att göra någonting. Alls. Och då plockar jag fram min böcker...Läser några kapitel, kollar lite på facebook, svarar på några mess. Njuter! Förra veckoslutet åkte jag en sväng till Stockholm. Sonens födelsedag var anledning nummer ett. Anlände lite innan middag, och eftersom V var upptagen ett par timmar till, åkte jag till Medborgarplatsen. Manifestation för Vi står inte ut. Röda mössor, halsdukar, hjärtan, ballonger. Några unga killar med plakat. Särskilt ett väckte mina tankar. Precis så tror jag att det är. Det stod: Hjälp mig nu, och jag kommer att hjälpa dig (typ, inte exakt så). Dessa unga människor, ensamkommande barn/ungdomar är vårt ansvar. De är också en stor välsignelse! Faktiskt även ekonomiskt. Sverige har en åldrande befolkning. Att få ett tillskott av unga människor bara så där, är just en välsignelse! Förstå mig rätt: det är definitivt ingen välsignelse att de har varit tvungna...

I går var det en dag utan väder. - Det är inget väder idag, sa Bosse. - Titta nu; man kan inte säga att det är mulet,  himlen är ju bara ett grått lock. Det blåser inte. Det regnar inte, snöar inte och man kan inte säga vad det är för årstid heller. Det var sant, han hade rätt. En dag utan väder. I dag blåser det lite i alla fall, och tydligen regnar det, eller, flimrar lite i luften. Snö? Efter långresan sa min kropp stopp och kokade ihop världens feber. Så jag har tillbringat flera dagar i i dimman med blixtrande huvudvärk. Sovit. Vaknat. Sovit. Nu känns det rätt så ok. Trots vädret, eller bristen av det. Jaha, detta skrev jag innan den smått senile Kung Bore kom på att Jajustdet, vinter! och svepte lite tankspritt med manteln över landskapet och vips var det vitt! Vackert, men var det här nu så nödvändigt? Nu? När man hör de stora fåglarna trumpeta mellan molnen av vräkande blötsnö. Vår, trodde de. Dags, trodde de. Jadå, det är det. Vår, kom! Mitt plötsliga febe...

Homeland! Sverige, Sverige, älskade vän! Jag omfamnar den blyga våren, snödropparna i trädgården och LUFTEN som är ren och sval. Jag har varit på långresa, på äventyr. Men först och främst har jag varit och hälsat mina nära släktingar som bosatt sig på andra sidan klotet, den ena i Cebu på Filippinerna, med familj, den andra i Dubai. Så här gick resan till, i stora  drag: först tåget till Köpenhamn, flyget till Dubai, återseende med kramar och glädje med dottern, ta nästa plan med henne, med destination Cebu. Filippinerna består av fler än 7000 öar. Cebu är en provins med 167 öar, i Visayas. Cebu city är Filippinernas äldsta stad, det bor drygt 800 000 människor i själva staden. Återseende med kramar och glädje med son, sonhustru och deras fina son! Slappa dagar vid poolen, blandat med äventyr till havs: valhajspaning i Oslob. Det var riktigt spännande! Stora vågor, ranglig båt, snorkling med många salta kallsupar - och de fantastiska valhajarna! De är stora! Mor, dotter...

Facebook är bra på att påminna oss om saker som hänt. Rätt som det är ser man en bild som man postat för x antal år sedan. I dag låg där en bild på min hund, för sju år sedan. Pälskling! Oooo vad jag älskade den hunden! Hon var en sån sööööt rulta, på bilden på Blocket. "Vi skaffar oss en hund", sa jag. "Den där söta lilla fina valpen!" Sagt och gjort. Jag hade faktisk lovat min dotter en hund när vi flyttade in i huset vid Storgatan. En sån söt liten valp hon var! Blandning av boardercollie, schäfer och labrador, i lite oklara proportioner. Detta var tiden innan Bosse, så han hade ingenting med beslutet att göra. "Hon var så fiiiin" minns jag, nostalgiskt. "Hmm..hmmm" sa Bosse. "Vilken vakthund hon var!". "Ja, det kan man säga" sa han, lite torrt. Ja, hon var en väldigt duktig vakthund, minns jag drömskt. Så fort hon hörde ett litet knyst utifrån, hoppade hon upp på soffan och skällde så fint, spanande ut med en skarp blick. ...

Dagarna de går och går och... det händer väldigt mycket hela tiden. Det är möten med människor, enstaka och i grupper, det är nog det som fyller mina dagar. Lite träning och promenader. Några sidor av en bok. Korta betraktelser, typ en sida långa. Perfekt! Men...det saknas något. Något på fritiden. Hobby, eller så. Bosse har ju sina möten och träffar. Jodå, vi, Bosse och jag, satte igång en serie, en Netflix-grej, "Homeland", men jag tappade intresset  efter fyra-fem avsnitt. Bosse ser just nu  det sjätte avsnittet; få se om han tänker fortsätta se den, eller vad som händer. Jag såg ju hela "Gilmore Girls" själv, så vi har våra olika intressen där också, det har vi. Men imorgon ska jag råda bot på fritidsintressebristen! Jag ska göra någonting helt nytt! Jag ska träffa min Kulturkompis-grupp! Bilda, studieförbundet, har en riktigt grymt bra grej: två gammelsvenskar (alltså såna som bott länge i Sverige) och två nysvenskar matchas ihop och får gå på bio/teater/kons...

Javisst är det det! "Hello tomorrow" är flygbolaget Emirates slogan. Jag har vissa connections däråt! Min kära dotter har utbildat sig till flygvärdinna, och flyger nu över hela jorden. Ena dagen är det Melbourne och andra dagen Singapore. Och om några veckor får denna modern också packa ihop resväskan och glatt välkomna morgondagen, på andra sidan klotet. "Vad har jag gett mig in på..."muttrar den försiktiga sidan av mig. "Det är ju hur lång resa som helst, du kommer att tillbringa flera DYGN i ett flygplan! Är det ens nyttigt (vid din ålder)? Kom för allt i världen ihåg stödstrumporna och massor att läsa och visst, de har ju filmer och det är ju Emirates du flyger med, då finns det nog komfort och ...och hur var det nu med dina vaccinationer och passet och...femtielva andra saker, medans den äventyrliga sidan ropar högt och förtjust: "Hello släkten i landet långt borta, here I come!" Hur ska det gå? Jag har känt mig trött och tröttare nu efter j...

"Tysta skyar" är Bosses låt på repeat i dag. Han sjunger, kommer på sig själv och "Nej, nu får det vara nog!" Och efter en lite stund..."Jag ska gå genom.. Nej! Nu får det vara nog!" Och så vidare. Han har en mycket vacker sångröst så mig stör det inte det minsta. Jag trodde att det hette "Jag ska gå genom dunkla skyar", men Dunkla skyar är en annan låt, en med Eva Dahlgren. Tysta skyar har ju en fantastiskt fin text!Det är ju egentligen en lång dikt, av Dan Andersson. Nu har dagens dunkla skyar blivit svarta, mörkret är här och det är tyst. Vi följde dagens stora händelse, Trumps presidentmottagande. Han talar om framtiden, men vill tillbaka, muttrade vi i tv-soffan. Tillbaka till en tid som aldrig funnits. Som aldrig kommer att komma. En framtidsnostalgiker. Heh, det var väl ett bra uttryck! Man kan inte låta bli att fundera hur det skulle vara om han, den 45 e presidenten av USA verkligen ville någonting bra för den här världen, om han t...

Julen är firad, det nya året har börjat med kalla fina dagar, sol och snö! Trettondedagens stjärntydare, de vise männen har anlänt till barnet i krubban. Hela julens berättelse har nu åter berättats och levts igenom. Tre dagar innan julafton tog vi in granen. Katten Maxi flyttade omedelbart dit. Han har bott under granen hela julen och nyårshelgen och där bor han än. Han har varit med om mycket, katten Maxi. Han har haft en böld på halsen länge, men i oktober-november någon gång hamnade han i slagsmål och blev klöst på bölden. Såret blev infekterat och började lukta fruktansvärt illa! Stackars katt! Så det blev veterinärbesök, operation, trattar och kragar och efter att stygnen togs bort var han en ny katt. Pigg och alert, redo för nya äventyr! Till skogs! Nå, han är trots allt 12 år, så vi tog skogen till honom. En julgran, som vi pyntade fint, hängde pepparkakshjärtan och kulor och girlanger och ljusslingor i! Plus en glad och nöjd katt på mattan under. Hela julen har han legat...