Jag har varit på långresa, på äventyr. Men först och främst har jag varit och hälsat mina nära släktingar som bosatt sig på andra sidan klotet, den ena i Cebu på Filippinerna, med familj, den andra i Dubai.
Så här gick resan till, i stora drag: först tåget till Köpenhamn, flyget till Dubai, återseende med kramar och glädje med dottern, ta nästa plan med henne, med destination Cebu. Filippinerna består av fler än 7000 öar. Cebu är en provins med 167 öar, i Visayas. Cebu city är Filippinernas äldsta stad, det bor drygt 800 000 människor i själva staden.
Återseende med kramar och glädje med son, sonhustru och deras fina son!
Slappa dagar vid poolen, blandat med äventyr till havs: valhajspaning i Oslob. Det var riktigt spännande! Stora vågor, ranglig båt, snorkling med många salta kallsupar - och de fantastiska valhajarna! De är stora!
Mor, dotter och en valhaj |
Vi besökte också Kawasan Falls i Badian, Cebu. Vägen från bilen till fallet var genom djungelfuktig regnskog. Turkost vatten, kallt och friskt. Vi simmade bakom vattenfallet, som brusade mäktigt. Det var väldigt populärt att dras på en stor flotte till vattenfallet och få "massage" av det forsande vattnet. Vi gjorde inte det; solbrända axlar sa nej.
Kawasan Falls |
En dag åkte vi till The Temple of Leah, byggd av en man till hyllning för sin älskade hustru. Färdigställd 2012. Eller den såg inte riktigt färdigt ut, och man fick inte gå in. men platsen var ändå fantastisk med marmor och statyer, änglar och lejon. Alla sevärdheter har ju varit nya någon gång.
Och utsikten! Platsen kändes välkomnande, det fanns en fin atmosfär där. Kanske för att den var byggd som en kärleksgåva? Lite längre ner kan du läsa mer om templet, på engelska.
Eftersom vi kom med taxi, och den susade iväg efter att ha droppat av oss fick vi ordna skjuts hem bäst vi kunde. Det var inte särskilt svårt; det stod ett motorcykelgäng utanför porten och bara väntade. Så nu har jag åkt motorcykel! Det var hur kul som helst!
Utsikt från Temple of Leah |
Resten av resan får jag beskriva en annan gång. Jetlagen är kännbar, och att flyga hit och dit mellan tidszonerna gör att min kroppsklocka tickar i otakt. Bäst att försöka reboota systemet så jag säger godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar