Dagarna de går och går och... det händer väldigt mycket hela tiden. Det är möten med människor, enstaka och i grupper, det är nog det som fyller mina dagar. Lite träning och promenader. Några sidor av en bok. Korta betraktelser, typ en sida långa. Perfekt! Men...det saknas något. Något på fritiden. Hobby, eller så. Bosse har ju sina möten och träffar. Jodå, vi, Bosse och jag, satte igång en serie, en Netflix-grej, "Homeland", men jag tappade intresset efter fyra-fem avsnitt. Bosse ser just nu det sjätte avsnittet; få se om han tänker fortsätta se den, eller vad som händer. Jag såg ju hela "Gilmore Girls" själv, så vi har våra olika intressen där också, det har vi.
Men imorgon ska jag råda bot på fritidsintressebristen! Jag ska göra någonting helt nytt! Jag ska träffa min Kulturkompis-grupp! Bilda, studieförbundet, har en riktigt grymt bra grej: två gammelsvenskar (alltså såna som bott länge i Sverige) och två nysvenskar matchas ihop och får gå på bio/teater/konsert/konstutställning, ja, något kulturellt, tillsammans, helt gratis! Vid fyra tillfällen. Man kommer överens tillsammans vad man ska gå på, och så ska man prata lite efter eventet om vad man tyckte och tänkte, och gärna ta lite bilder. Hur bra som helst! Man får var sitt kulturpass + en snygg tygkasse av Bilda, och sedan är det bara att boka biljetter. Så imorgon ska jag träffa tre helt nya människor, som jag ska gå ut tillsammans med framöver! Kul!
Annars är det ju...vinter! Snö, vilket jag visserligen gillar! Mycket! - förutom när jag ska sopa och skrapa fram bilen...
Och så en resa att se fram emot!
Häromdagen var det ett föredrag om tiden, här på Diakonicentrum, ett annat sätt att se på den, tiden. Det var Carl Wibert Holmén som berättade om afrikanska tankar på temat. Att tiden kommer till oss. Vi skapar tiden tillsammans. Tiden är ju verkligen ingenting objektivt, egentligen. Visst, man kan räkna dagar och timmar, men känslan av tidens gång är ju väldigt relativt. Han berättade om en man som gick till en skomakare. Han hade ont om tid, det var bråttom med att få skorna fixade. Skomakaren drog fram en stol till sin stressade kund och sa: "Du har ont om tid? Sätt dig en stund så får du tid". Underbart!
Tiden kommer till oss. De gamla har mycket tid (enligt det sättet att se på tiden); de har ju varit med om mycket!
Tiden kommer till oss. Det gillar jag!
Nu tror jag att Homeland-avsnittet är slut. Få se vad Bosse säger! Är den värd att lägga tid på?
Och snart, alldeles snart kommer tiden att krypa under flufftäcket till mig, gärna med lite sköna drömmar!
Må gott, du som läser. Sätt dig en stund, och låt tiden komma till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar