Tysta skyar

"Tysta skyar" är Bosses låt på repeat i dag. Han sjunger, kommer på sig själv och "Nej, nu får det vara nog!" Och efter en lite stund..."Jag ska gå genom.. Nej! Nu får det vara nog!" Och så vidare.
Han har en mycket vacker sångröst så mig stör det inte det minsta.
Jag trodde att det hette "Jag ska gå genom dunkla skyar", men Dunkla skyar är en annan låt, en med Eva Dahlgren.
Tysta skyar har ju en fantastiskt fin text!Det är ju egentligen en lång dikt, av Dan Andersson.

Nu har dagens dunkla skyar blivit svarta, mörkret är här och det är tyst.
Vi följde dagens stora händelse, Trumps presidentmottagande. Han talar om framtiden, men vill tillbaka, muttrade vi i tv-soffan. Tillbaka till en tid som aldrig funnits. Som aldrig kommer att komma. En framtidsnostalgiker. Heh, det var väl ett bra uttryck! Man kan inte låta bli att fundera hur det skulle vara om han, den 45 e presidenten av USA verkligen ville någonting bra för den här världen, om han talade om fred och rättvisa och ansvar för miljön, solidaritet mellan människor och länder...
Imagine.
Om det var så!
I dagens Skavlan var det med en representant för organisationen White helmets, eller Syria Civil Defence. Hon ville bli kallad Gardenia och hade täckt sitt ansikte pga säkerhetsskäl: hon hade släktingar i Syrien som kunde råka illa ut för hennes skull. Dessa hjältar! Ca 3000 volontärer som riskerar sina liv för att hjälpa civilbefolkningen i det krigshärjade landet Syrien. De arbetar bland annat med att få ut människor från raserade hus. De frågar inte heller vad människorna har för åsikter eller tro, de hjälper den som behöver hjälp. Många som begravts under rasmassorna är dessutom barn...
All kärlek och respekt till dessa modiga människor! Kärlek! Respekt!

Nu är det lördag, ledig dag två av två för oss, på söndag jobbar vi båda. Skönt att kunna synka dagar!
Bosse kollar på någon sport därborta i vardagsrummet och jag ägnar mig åt läsande, skrivande, musiklyssnande. Förresten har Bosse komponerat en spellista som han kallar Reqviem, dödsmässa, för att hylla alla dessa musiker och sångare som gick bort 2016. Högt upp på listan kommer Lazarus... Ja, jag tänker skriva om Bowie, igen! Såg ni dokumentären? The Last Five Years? Det ledde mig till att se Valentine´s day om och om igen på YouTube. Baserad på en/någon skolskjutning, Bowies kommentar till vapenlagarna.. Hans mimik och gester..."Valentine told me who has to go... It´s in i icy heart... if all the world was under his heel... " Hans inlevelse. Blicken. Händerna som håller gitarren i en soldats segergest...

Nu blandas allt ihop i mina tankar, men det finns en röd tråd. Tänker på klippet i början av inslaget om Vita hjälmarna: president Assads kommentar till att organisationen nominerades till Nobelpriset (fick inte det, men det alternativa Nobelpriset; Right Livelihoods). Han sa, med en fnysning: "Vad har de egentligen gjort för Syrien?" Han fattar helt enkelt inte. Alltså, på riktigt: han fattar inte! Han ser inte den verkligheten. Det är som ett spel för honom, han ser aldrig blodet, skräcken i traumatiserade barns ögon, barn som slutat gråta. Det berör inte hans hjärta. Det är riktigt skrämmande! Det är RIKTIGT fruktansvärt skrämmande att män i maktposition lever så skilda från den verkligheten som deras offer, ja, dom kanske kallas medborgare, men som aldrig blir till medmänniskor, lever - och dör! -i. Människor som Assad, Valentine...Trump..? Viljan till makt. Viljan till makt + alienation.?

Jag är nyfiken på Reqviem-spellistan, men nu går Bosse omkring med sina superhörlurar så det går inte att fråga honom. Det är inga tysta skyar han vistas i för tillfället, nä, jag tycker mig höra ett avlägset Emerson, Lake & Palmer. Gick inte två av dem bort förra året? Jo, både Emerson och Lake.

Snart kommer jag att mima till honom att det räcker nu! Nu får det vara nog! Nu går vi ut, solen skiner ju!

Och faktiskt, i morse var det en liten fågel som kvittrade att våren
är på väg. Det är sant!