...och katten under granen!

Julen är firad, det nya året har börjat med kalla fina dagar, sol och snö! Trettondedagens stjärntydare, de vise männen har anlänt till barnet i krubban. Hela julens berättelse har nu åter berättats och levts igenom.

Tre dagar innan julafton tog vi in granen. Katten Maxi flyttade omedelbart dit. Han har bott under granen hela julen och nyårshelgen och där bor han än. Han har varit med om mycket, katten Maxi. Han har haft en böld på halsen länge, men i oktober-november någon gång hamnade han i slagsmål och blev klöst på bölden. Såret blev infekterat och började lukta fruktansvärt illa! Stackars katt! Så det blev veterinärbesök, operation, trattar och kragar och efter att stygnen togs bort var han en ny katt. Pigg och alert, redo för nya äventyr! Till skogs! Nå, han är trots allt 12 år, så vi tog skogen till honom. En julgran, som vi pyntade fint, hängde pepparkakshjärtan och kulor och girlanger och ljusslingor i! Plus en glad och nöjd katt på mattan under.

Hela julen har han legat där! På julaftonen bland paketen.

Vi får nog skaffa en stor krukväxt att ha framför spegeln, efter tjugondag Knut!

Julen är en väldigt speciell högtid, på många sätt. Antingen man firar det eller inte. Man kan bli väldigt stressad i båda fallen. Vi som firar jul ska fixa och dona och greja så mycket, laga mat och baka. För dom som inte firar jul är det nog en väldigt förvirrande tid. Man är säkert glad att inte behöva dona med allt som alla andra verkar stressa med, men så märkligt det måste kännas att vara utanför allt glitter och hejtomtegubbar som väller över en från överallt. Det finns ju olika anledningar att inte fira jul; man tror inte på det sättet, eller så har man valt bort firandet, eller så har man ingen att fira med, och då "sätter man kanske i staken ett sparat ljus", och that´s it - för att citera en välkänd sång. Eller så vill man fira, men har inte råd med något extra, som julklappar till barnen. Det märks på jobbet, det är många som ängsligt frågar om vi har några julklappar... De har inte råd med några, men skulle gärna vilja ge sina barn. Så att barnen inte ska känna sig utanför. Udda. Annorlunda. Inte snälla. För det är ju de snälla barnen som får julklappar...

Som tur är har vi faktiskt haft julklappar att dela ut. Skänkta av företag och andra, fint inslagna av volontärer, med en liten, lätt avtagbar lapp som berättar vilken ålder presenten kan tänkas passa för.
Glädje och lättnad!

Visserligen handlar julen inte om klappar och tomtegubbar! Julens budskap, vår frälsares födelse, det kräver ingenting av det yttre som vi förknippar med julen. Det yttre är traditioner, viktiga förvisso, på sitt sätt, men budskapet kan vi ta emot utan någonting - utan någonting annat än tacksamhet...

Mina lyktor, klassiskt tillverkade.

På julaftonen pratade jag en lång stund med min kära dotter i landet Långtborta. Hon längtade hem, tårar i hennes ögon och mitt hjärta i en dubbelknut. Aldrig längtar man som vid julen! Hennes kompis, som inte firar jul, hade gett henne en julklapp. För att han såg att hon var ledsen, för att han förstod att hon saknade julen familjen glittret katten under granen och hejtomtegubbar. En underbar, välsignad vän! En stjärna på himlen för honom! För den varma omtänksamheten.

Julen är firad och det nya året börjat, kallt och vackert och kallt och underbart och tillräckligt kallt för att göra islyktor! Så det har vi gjort! De glimmar och glittrar så vackert i vinternatten.

En kakformsformad

Bosse fuskade med en glasburk inuti,
men hans var ändå väldigt fin med grankvistar i isen.

Löften för det här året? Eller önskemål och ambitioner.
Ta vara på tiden. Vara där jag är när jag är där. Vara med dom jag älskar. Försöka göra min del i det stora hela. Så gott jag förmår.
Ja, det det får bli mina löften.

God fortsättning önskar jag dig!