Från tystnad till gospel

Skärtorsdagsgudstjänsten i Skogslyckan. Vi hjälptes åt att klä av altaret, alla som var i kyrkan.
Vi läste den uråldriga bibeltexten från den första skärtorsdagen, stannade vid ..." och Petrus brast i gråt." Under tystnad tog vi som tjänstgjorde av oss våra liturgiska kläder, alla ljusen släcktes.
Aldrig har sveket känts starkare! Vår del i världens bortvändhet från Kristus. Vår maktlöshet inför sanningen: det goda som jag vill förmår jag inte alltid göra, och det onda som jag inte vill, det förmår jag inte avstå ifrån. Mea culpa! En nersläckt, tyst kyrka kan tala starkare än alla orden!

Långfredagen i stillhetens tecken, hemma.

Påskdagsmorgonen bjöd på en överraskning: gräsmattan, träden och buskarna hade svepts in i glittrande vit klädnad! Luften var frostig och klar. Så vackert!
Visst hade vi hört väderleksrapporten, och visst var det blötsnö i luften i går när de små sprang runt i trädgården i Sölvesborg och letade efter påskägg. Men att det skulle bli såhär vackert... skimrade stjärnor och juveler, vitt på vitt.
Nå, aprilväder är som det är och snön försvann i ett nafs när solen steg upp på himlen.

Påskdagsgudstjänst i Skogslyckans kyrka. Fullsatt, vi fick ta fram extra stolar till och med.
Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Och gospelkören sjöng så taket lyfte! Så mycket innerlighet, värme, varma leenden, varma kramar. Och vackra, solgula blommor.

I  morgon är det Emmausvandring på den vackra kyrkogården.
Och då har vi levt igenom Påskens drama återigen.

Och nu är Bosse på G och laddar för en film i bio Bo, så från det ena till det andra, nu blir det film.

Ja, livet, livet vinner, det säger oss påskens berättelse, och livet levs här och nu. Det finns ingen motsättning, det här livet som vi lever just nu, det ska vi leva gott!