Tankar, ord, idéer

Söndageftermiddag. Klockan tickar, det är helg och vilodag. Igår var det annat än vila, det var städning från tak till golv och lakansbyte och maskinerna gick varma i hela huset. På kvällen ett sjuhejdundrande storkalas med bästa gänget, så vila är liksom befogat av flera anledningar. Så pass mycket kan jag berätta att det sjöngs och dansades, och det gjorde jag också, virvlade och snurrade och skuttade och det var väldigt roligt och nog blev jag lite tipsy och yr, men inte värre än att det gick bra att cykla hem i mörkret (jadå, hjälmen var på och reflexvästen likaså). Var till Långasjö kyrka på förmiddagen, och det är ju både vila och näring för själen att delta i en gudstjänst - i det här fallet mässa. Innan mässan gick jag ett varv runt sjön i sakta mak och stannade titt som tätt för att fota knoppar blommor blad. Det regnade ju i natt, och det fanns droppar på bladen, vackra mönster och pärlband hade bildats och luften var ren och doftade nytvättar och vår och jord. Så underbar...

I dag en utflykt österut. Hemlig trädgård... Låter mystiskt och det är det. Mitt ute i nowhere, en riktigt minutiöst skött trädgård, stort område grävt, plöjt och planterat, med buskar, blommor, fladdrande fjärilar och surrande bin. Och sånglärkor. Och soligt och vackert och omsorgsfullt formade bänkar att sitta på. Vårt gäng, bestående av fyra skogsmullar och en fyrbent, glatt hit och dit skuttande varelse, mötte en bil på vår väg mot trädgården, två äldre farbröder hälsade vänligt leende på oss. Det är nog dom som sköter trädgården... eller så är det älvor och skogsvarelser som gör det... Ja, jag är nog lite påverkad av Jordskott, har precis sett nionde avsnittet och vi suckar och pustar lite, för det är mystiskt alltihop. Och dog han, Wass, eller? Jag undrar, frågar inte, för vi vill se det tionde och sista avsnittet någon av de närmaste dagarna. Det är väl inte den bästa serien jag sett, men..annorlunda. Och jag gillar att det finns mysterier och oklarheter, och allt är inte logi...

Sådärja! Mat på G i ugnen. Jag utsträckt på sängen. Funderar på helgen. Himla pappersarbetet avklarat. Själva skrivandet är piece of cake, men man måste ju TÄNKA rätt mycket innan. Projektår tre har härmed planerats och planen och pengakalkylen har skrivits ner by myself och A, vår ekonom. En total klippa! Sen får vi bita på naglarna till mitten av juni... Jag har förresten upptäckt några naturlagar. 1. Om det finns två bilar och en cyklist på en väg, kommer bilarna med största sannolikhet att passera varandra vid cyklisten. Alltid  vid cyklisten. Är det två lastbilar är det jäv.. väldigt läskigt, för cyklisten i alla fall. Naturlag 2: det blåser ALLTID motvind när man cyklar. Eller är det fartvinden man känner?.. Hehe Så, maten hann bli klar, och är nu uppäten också, och det var gott, och nu ligger jag utsträckt på sägen igen, mätt och nöjd. Att man bör vila lite efter en god middag, det hör till naturlagarna också... Ha en god söndagskväll!

trampandes, tänkte jag, nynnade jag. Många andra tankar flödade in i min cykelhjälmsskyddade hjärna i dag, då jag resolut gränslade racern och styrde mot Emmaboda. Det är rätt skönt att cykla, det är det! Och, som sagt, en massa tankar -  och låtar! - genomforsar tankebanorna och minnesspåren, när man trampar. "Bicykle race" med The Queen, oh, Eddie Mercury forever! Fast videon är ju rätt...skum.. med en massa nakna damer. Det verkar ju så OBEKVÄMT, att cykla naken. "Performance", that´s the name of the game, en cykellåt, det med.  "Get dirty" is the new black... "Who let the dogs out," poppade fram, och väckte minnen från soliga sommardagar, badutflykter, cyklandes, till kratersjön Lappajärvi på det finska Österbotten, där jag tillbringade barndomens somrar. Vintrar också, jag bodde ju där för 17. Hur som helst, rätt nära sjön fanns ett hus där det bodde ett gäng hundar, äsch, dom som bodde där hade hundar skulle jag skriva, och dom hundarn...

Så det blåser! Det blåser som om det var natt och man låg under täcket och vaknade då och då av ljudet och tänkte: björkarna vid huset? Ska de stå kvar eller ska man vara beredd på en brakande björk rätt genom huset? Fast nu är det dag. Björkar faller inte dagtid, det är min övertygelse. Vårstorm. Aprilblåst. Söndag. Jag har mest suttit, legat och läst. Fast i morse var jag ute en runda, och faktiskt lunkade lite. Typ en kilometer. Jepp! Jag insåg nämligen att en cykeltur inte skulle bli särskilt kul, eller den halvan i medvind, då, kanske. Fast... medvind, motvind...det verkar blåsa från alla håll samtidigt. I går såg vi Turisten. Och diskuterade filmen länge och väl efteråt. Mansroll, kvinnoroll, hjälteroll, och hade de arrangerat räddningsaktionen i vita snöstormsdimman, mamman och pappan, i syfte att återupprätta "hjältepappan" inför barnen? Eller? Mycket symbolik, laviner som rasade ute och inombords. En bra film, en film som lämnar avtryck. I dag har jag varit ...

Sitter här i min sköna soffa och väntar på att True detective ska börja. Sista avsnittet. Visst, finns säkert annat att göra än bara vänta, men det får...vänta. True detective.. Vilken serie! Den går i riktigt mörka toner. Det är tydligen så att en filosof, Eugene Thacker, har varit inspirationskälla till serien. I hans "In the dust of this planet", som utkom 2011, finns meningen som Rust Cohle, den till synes, cyniske, desillusionerade detektiven, uttalar i filosofiskt svårmod: "Jag tror att det mänskliga medvetandet är ett tragiskt snedsteg i evolutionen". Hmmm. Vore onekligen lättare att traska runt utan ett jobbigt medvetande ibland. Men Rust Cohle...han gör det inte lätt för sig. Han vägrar att ge upp, han ska lösa fallet. Summerar dagen. Sätter ett bokslut över den: en bra dag. En arbetsdag. Knutit ihop några trådar och kastat några bollar i luften. Besökt ett ställe där vi - förmodligen - kommer att ha verksamhet under sommaren. Suttit i vår lilla mötesp...

Påsken nästan över. För mig innebär det gudstjänstfirande varje dag - de är så olika till karaktären, gudstjänsterna under påsken. Så mycket dramatik, alla livets färger på ett par dagar! På påskaftonen firade vi 24-års-födelsedag. Enligt födelsedagsbarnets önskemål begav vi oss ut i det vilda. Det paddlades, grillades och letades påskägg och tur som det var hade jag packat med en massa extra jackor mössor vantar. Gästerna kom från öst väst norr och söder, från när och fjärran; släktingar och nya och gamla vänner.  Och sjön gick i höga vågor när vi paddlade mot målet för färden! Den syriske sjökaptenen, en av gästerna, tog täten och navigerade vant runt stenar och in i viken. Flera av gästerna hade aldrig paddlat förut, men det märktes inte, de öste på för fullt. Jag paddlade kajak och det var alltför länge sen sist och det kändes rejält i axlarna, det gjorde det! Men det gör ingenting, helt klart värt träningsvärken! Den känslan när man glider ljudlöst fram, nära vattenytan.. ...