Lördagslunk. Sovmorgon, lång senfrukost med Melodikrysset, sen satte vi igång och städade; bytte lakan, satte igång tvätt- och diskmaskin. Sånt man gör när man är ledig. Äter soppa och pannkakor till lunch. Dricker kaffe. Och sen: läsa och skriva och ringa samtal och uppdatera sig på Facebook och blogg - i andras, då. Som min dotters... Och det verkar att hon ändå börjar tänka på hemfärden och tiden och livet efter stora äpplet.. och ja suckar av lättnad, lite försiktigt..
Veckan har varit bra, jag har fått mycket gjort, fast inte behövt stressa. Mötesplatsen hade besök av elevrådsrepresentanter, som började genast smida planer för kommande event.
Goooood! Så ska det vara!
Hunnit med styrelsemöten, program- och brochyrplanering.
Sett några filmer. Drömt mycket.
Berättade en dröm för Bosse, alltså natt-dröm, och han, som vanligt! hade en tolkning klar, och det stämde klockrent, jag insåg det när han sa det: så är det. Ibland undrar jag om inte han känner mig bättre än jag känner mig själv...
Nu tänker jag läsa lite, jag plockade faktiskt fram Apelsinmannen av Birgitta Stenberg - den gick ju som miniserie häromveckan, och det är något visst med hennes sätt att skriva.
Och så har vi ju DN:s lördagskorsord att lösa.
En underbar dag, med massor av ledig och fri tid.
Önskar jag dig också!
lördag 24 januari 2015
söndag 18 januari 2015
Hemifrån hem och tillbaka
Nyss hemkommen från ett "strövtåg i hembygden", och kan konstatera att man kan vara jetlaggad på flera sätt: på det sättet som beror på klocktids-skillnaden och sedan på det sättet som beror på att man kastas tillbaka i tiden känslomässigt. Mellan Finland och Sverige är det bara en timmes tidsskillnad, men det känns som om jag besökt en annan tid.
Hemma på Österbotten möttes jag i dörren av den lilla flickan som var jag en gång i tiden.
Föräldrahemmet är inte detsamma längre, det blir det aldrig mer. Nu är båda föräldrarna borta sedan flera år, men det bor många minnen i vrårna, i möbler och saker, i foton i bokhyllan och i album.
Jag och min storasyster, R, var och hälsade på den äldsta storasystern, S.
Det var jobbigt att se henne så sjuk och svag. Fast humöret och humorn var i behåll!
R och jag städade och röjde i huset, pulsade i snön och pratade och pratade.. vi ses ju inte så ofta precis. Vi åt köttpiroger med knackkorvar på Grillen och fikade med "grisar och örfilar" på Nelimarkka. Och pratade och pratade och uppdaterade oss i varandras liv och göranden och känslor och händelser. Och som sagt, pulsade i den ljuvliga snön, som låg i stora drivor över åkrar och fält och vägar, och det var glashalt på sina ställen.
Och vips hade dagarna gått och det var dags att åka hem..ifrån och hem.
Jag var på besök hemma i Finland och åkte tillbaka hem till Sverige.
Och var så in i norden trött, och Bosse hämtade mig i Emmaboda och vi åkte HEM och åt och jag duschade och han gick till kyrkan och jag lade mig och somnade omedelbart.
Och nu har jag vaknat och tänder mitt speciella ljus, och tänker på S och R och vänner och grannar därborta...hemma.
Hemma på Österbotten möttes jag i dörren av den lilla flickan som var jag en gång i tiden.
Föräldrahemmet är inte detsamma längre, det blir det aldrig mer. Nu är båda föräldrarna borta sedan flera år, men det bor många minnen i vrårna, i möbler och saker, i foton i bokhyllan och i album.
Jag och min storasyster, R, var och hälsade på den äldsta storasystern, S.
Det var jobbigt att se henne så sjuk och svag. Fast humöret och humorn var i behåll!
R och jag städade och röjde i huset, pulsade i snön och pratade och pratade.. vi ses ju inte så ofta precis. Vi åt köttpiroger med knackkorvar på Grillen och fikade med "grisar och örfilar" på Nelimarkka. Och pratade och pratade och uppdaterade oss i varandras liv och göranden och känslor och händelser. Och som sagt, pulsade i den ljuvliga snön, som låg i stora drivor över åkrar och fält och vägar, och det var glashalt på sina ställen.
Och vips hade dagarna gått och det var dags att åka hem..ifrån och hem.
Jag var på besök hemma i Finland och åkte tillbaka hem till Sverige.
Och var så in i norden trött, och Bosse hämtade mig i Emmaboda och vi åkte HEM och åt och jag duschade och han gick till kyrkan och jag lade mig och somnade omedelbart.
Och nu har jag vaknat och tänder mitt speciella ljus, och tänker på S och R och vänner och grannar därborta...hemma.
lördag 10 januari 2015
Å andra sidan
Hemmalördag med senfrukost, knirrsnöpromenad -jo, vi HANN innan regnet började ösa ner på allvar. Pyntbortplockning och grankastning, och nu är julen undanstädad och inpackad i kartonger och lådor till nästa gång. Och korsordslösning och eftermiddagslur och under tiden ökar vindstyrkan, man kan höra det.
Lunch har lagats, tvätt tvättats, damm dammats och tankar tänkts.
Det ska resas, resväskan ska packas och hoppas att tågen går som de ska i morgon. Det är ett förskräckligt rännande, men så ser det ut just nu, och det är bra det.
Å ena sidan vill en stanna hemma, å andra sidan finns det saker att uträtta, folk att träffa, möten att gå på och kanske, kanske har jag chansen att träffa mina två systrar i veckan som kommer.!
På andra sidan jordklotet har en liten kille firat ettårsdag. Grattis Liam!
Jag vet inte vad Bosse tittar på, men det hörs ett förskräckligt vrålande från tv-rummet, inte han som låter, men NÅGONTING, underjordiskt-aktigt.
Den här veckan har varit omtumlande, det känns ödesmättat på något sett, som om tecken läggs till tecken, och något slags mönster håller på att ta form. Skräckfilmljuden från tv-rummet ackompanjerar mina tankar. Vad är det för delar i det här mönstret? Vi ser tiggare, vi ser människor som vill stänga gränser, vi ser med stor häpnad hur terrorattentat utförs mot en tidningsredaktion. Människor skjuts ner. Människor samlas, håller upp pennor som symboler för det fria ordet. Men vad är vad, och vem är vem? Finns det någon god sida? Ond sida? Hur tolkar vi händelser? Det som är gott för mig är ont för någon annan.
Murar har fallit, och nya murar har rests, synliga och osynliga.
Så går mina lördagstankar, halvliggande på min sköna säng, med datorn på knät. Det är varmt och mysigt och nystädat härinne, det doftar mat. Det är tryggt. Men jag kan höra stormvindarna blåsa.
Lunch har lagats, tvätt tvättats, damm dammats och tankar tänkts.
Det ska resas, resväskan ska packas och hoppas att tågen går som de ska i morgon. Det är ett förskräckligt rännande, men så ser det ut just nu, och det är bra det.
Å ena sidan vill en stanna hemma, å andra sidan finns det saker att uträtta, folk att träffa, möten att gå på och kanske, kanske har jag chansen att träffa mina två systrar i veckan som kommer.!
På andra sidan jordklotet har en liten kille firat ettårsdag. Grattis Liam!
Jag vet inte vad Bosse tittar på, men det hörs ett förskräckligt vrålande från tv-rummet, inte han som låter, men NÅGONTING, underjordiskt-aktigt.
Den här veckan har varit omtumlande, det känns ödesmättat på något sett, som om tecken läggs till tecken, och något slags mönster håller på att ta form. Skräckfilmljuden från tv-rummet ackompanjerar mina tankar. Vad är det för delar i det här mönstret? Vi ser tiggare, vi ser människor som vill stänga gränser, vi ser med stor häpnad hur terrorattentat utförs mot en tidningsredaktion. Människor skjuts ner. Människor samlas, håller upp pennor som symboler för det fria ordet. Men vad är vad, och vem är vem? Finns det någon god sida? Ond sida? Hur tolkar vi händelser? Det som är gott för mig är ont för någon annan.
Murar har fallit, och nya murar har rests, synliga och osynliga.
Så går mina lördagstankar, halvliggande på min sköna säng, med datorn på knät. Det är varmt och mysigt och nystädat härinne, det doftar mat. Det är tryggt. Men jag kan höra stormvindarna blåsa.
tisdag 6 januari 2015
Kärnor och stjärnor
Sådärja! Laxen i ugnen, potatiskastrullen på plattan och salladen fixad.
I dag är en sån söndag, vi äter sen lunch aka tidig middag.
Passar på och skriver några rader.
Var i kyrkan i Vissefjärda på förmiddagen och hörde om ledstjärnor på himlen och i våra liv. Kloka ord. Mycket att tänka på.
Annars har mina tankar cirkulerat kring Apelsinmannen, som visades på tv i går och i förrgår.
Filmen utspelar sig i 50-talets Stockholm, och handlar om Birgitta Stenberg och dåvarande kultur- och samhällsklimat och hur aningslös kan man vara, tänkte jag flera gånger där jag skräcksvettades bakom soffkudden när den iskallsögde sprutgalningen försökte ta livet av än den ena än den andra. Hans motiv var att tysta ner alla som kunde säga sanningen om några höga herrars högst tvivelaktiga beteenden.
Hur ser det ut i dag, egentligen? Är det så stor skillnad? Det verkar ju att åtminstone politiker får se sin byk uthängd och fotograferad från alla möjliga vinklar, men när det gäller kungligheter är man nog mer förtegen. Visst, ett och annat har det skrivits, och hittills har väl ingen journalist fått förgiftade apelsiner medelst kunglig hovleverantör. Eller...?
Och spelade inte vår käre Vilhelm Moberg en viktig roll i härvan, som den sanningsälskande basunen han var!
Annars kan jag konstatera, lite introspektivt, att min aversion mot särskrivning har fört mig åt ett motsatt håll...det blir långa ord, med andra ord. :-)
I dag är en sån söndag, vi äter sen lunch aka tidig middag.
Passar på och skriver några rader.
Var i kyrkan i Vissefjärda på förmiddagen och hörde om ledstjärnor på himlen och i våra liv. Kloka ord. Mycket att tänka på.
Annars har mina tankar cirkulerat kring Apelsinmannen, som visades på tv i går och i förrgår.
Filmen utspelar sig i 50-talets Stockholm, och handlar om Birgitta Stenberg och dåvarande kultur- och samhällsklimat och hur aningslös kan man vara, tänkte jag flera gånger där jag skräcksvettades bakom soffkudden när den iskallsögde sprutgalningen försökte ta livet av än den ena än den andra. Hans motiv var att tysta ner alla som kunde säga sanningen om några höga herrars högst tvivelaktiga beteenden.
Hur ser det ut i dag, egentligen? Är det så stor skillnad? Det verkar ju att åtminstone politiker får se sin byk uthängd och fotograferad från alla möjliga vinklar, men när det gäller kungligheter är man nog mer förtegen. Visst, ett och annat har det skrivits, och hittills har väl ingen journalist fått förgiftade apelsiner medelst kunglig hovleverantör. Eller...?
Och spelade inte vår käre Vilhelm Moberg en viktig roll i härvan, som den sanningsälskande basunen han var!
Annars kan jag konstatera, lite introspektivt, att min aversion mot särskrivning har fört mig åt ett motsatt håll...det blir långa ord, med andra ord. :-)
söndag 4 januari 2015
Nyårsmandala
Och när det var gjort, målade jag en Mandala. En nyårsmandala.
Det känns som oerhört tillfredställande aktiviteter, fulla av symbolik. Städning: städa undan, kasta bort, ordna om, sortera, göra plats åt nytt. Mandalamålning: att utgå ifrån sitt centrum, att använda ett symbolspråk, låta sina inre bilder ta form genom att måla. Och det handlar inte om att rita eller måla snyggt, man låter det flöda helt enkelt. Och blir förvånad över vad det är för bilder och tankar som växer fram. Sedan KAN det ju också bli konst av det, men det är inte det som är huvudsakliga syftet. Mitt syfte var väl ungefär att fundera på året som ligger som ett landskap täckt av vit, pudernysnö framför, hur ska jag ta mig genom landskapet, vad är det jag önskar uppleva, vartåt vill jag ta vägen? Sedan är det ju alltid så att det dyker upp händelser, människor, saker att ta ställning till, utmed vägen, och ibland tar man helt och håller andra vägar än man tänkt där man satt i början av året och planerade och funderade. Men någon kompassriktning vill jag ändå ta, och för mig blir det med hjälp av mandalamålning: måla drömbilder, önskebilder, och fundera på vad som är klokaste första steg att ta för att uppnå "önskade läget".
Min nyårsmandla ser väl rätt...grön ut. :-) Och likson rötter och grenar... och blad... och... Ja, det får vara lite hemligt.
Så här skriver "Mandalaulla": "Att måla mandala medvetandegör oss på ett påtagligt sätt var vi är på väg genom livet - fysiskt, psykiskt och andligt. Men att måla mandala kan också vara ett uttryckssätt för att göra vackra bilder, ja helt enkelt en form av abstrakt konst. Att måla i cirkel blir som att omfamna livet med allt vad det rymmer. Vi får med ömhet närma oss våra längtor, rädslor, känslor av lycka, sorg och tomhet. Vi försöker alla på olika sätt förstå tillvaron och hitta balans i vardagen och närma oss den kraft, som allt liv kommer ifrån".
Den här fina mandala-bilden målade väninnan Melsene till mig den sommaren då jag satt i rullstol med brutet ben i gipspaket. Så vacker, så tröstande.
Hur ser din nyårs-mandala ut? Vad hoppas du och drömmer om för det kommande året?
torsdag 1 januari 2015
Tidsresenär
Sitter i en lägenhet på Manhattan, första dagen på det nya året 2015. Sitter med en mugg nybryggt morgonkaffe. I Sverige är ni sex timmar före, så det är redan eftermiddagsfikadags hos er.
I dag ska vi försöka få resväskorna stängda, dra dem till Port Authoritys station, buss till Newark och plan till Köpenhamn med vidarebefordran per tåg till Vissefjärda. Och dom sex extra timmarna vi fick på hitvägen, försvinner vips någonstans i rymden.
Jag har aldrig varit en usa-fantast på något sätt, mina drömresmål ligger snarare någonstans österut. Men besök i NY har dock varit på min lista över saker jag vill göra någon gång, så nu kan jag sätta check på den punkten.
Nu lite praktiska tips: Att bo såhär har varit helt perfekt. Vi hyrde in oss i en lägenhet. Det finns olika sajter där folk hyr ut sin lägenhet eller ett rum i lägenheten. Vi hittade vår genom Wimdu. Kriterierna för oss var: centralt och möjlighet för dottern att bo med oss den här veckan. Hittade flera bra, och fick napp på den här som ligger vid Lincoln center ett stenkast från Central park, promenadavstånd till Times Square. Priset är väl nästintill hotell-dito, men så värt det! Vår vänliga husägarinna har varit så hjälpsam och försett oss med det ena och det andra: när vi kom var kylen fylld med godsaker som vi fritt fick äta av.
Älsklingsdottern kom släpande på sin rosa resväska, och tog över bäddsoffan i lilla tv-rummet.
Så gott och se henne! Och vad VUXEN hon har blivit!
Vi har varit runt i stan, sett sevärdheter, träffat A:s värdfamilj - hon jobbar ju som au pair här, och hennes värdfamilj bjöd oss på middag. Det var en härlig storfamilj med vänner och grannar och släktingar på besök, och de två tjejerna som A tar hand om, var goa och fina (åtminstone just då).
Jaaa, vi har gjort en hel del roliga saker; Top of The Rock har vi besökt: underbar utsikt över stan, och så har vi sett Mamma Mia på Broadway, vilket var en upplevelse, och nya året tog vi emot i Central park. Jag hade tänkt att vi skulle stå vid Times Square, men att stå där med en miljon andra, nej, det var inte lockande precis - vi fick försmak av det kvällen innan när vi skulle till teatern. Bosse myntade uttrycket sardinisering och att bli sardiniserad på nyårsafton: nej.
Det fick bli Central park, och det var väldigt fint, och fyrverkerier och nu är det nytt år.
Och i dag far vi hem. Home sweet home!
Jag har inte riktigt hunnit befatta mig med tanken på nytt år. Ibland har jag avgett löften, ibland önskningar eller målsättningar. Ett år bestämde jag mig för att börja röka igen, fast bara cigariller, det var väl nånsorts anarkistisk inställning jag hade till löften där och då.
Åren försvinner ju så fort, vips så har det gått 365 dagar, därför har jag nuförtiden någonsorts målsättningar för framtiden, som kanske inte måste uppnås eller drömmar förverkligas just det innevarande året. Eller...? Man kanske ska gå emot trenden och faktiskt avge några nyårslöften. :-)
Hur som helst, det finns någonting hoppfullt med nya starter.
Happy New Year!
God bless!
I dag ska vi försöka få resväskorna stängda, dra dem till Port Authoritys station, buss till Newark och plan till Köpenhamn med vidarebefordran per tåg till Vissefjärda. Och dom sex extra timmarna vi fick på hitvägen, försvinner vips någonstans i rymden.
Jag har aldrig varit en usa-fantast på något sätt, mina drömresmål ligger snarare någonstans österut. Men besök i NY har dock varit på min lista över saker jag vill göra någon gång, så nu kan jag sätta check på den punkten.
Nu lite praktiska tips: Att bo såhär har varit helt perfekt. Vi hyrde in oss i en lägenhet. Det finns olika sajter där folk hyr ut sin lägenhet eller ett rum i lägenheten. Vi hittade vår genom Wimdu. Kriterierna för oss var: centralt och möjlighet för dottern att bo med oss den här veckan. Hittade flera bra, och fick napp på den här som ligger vid Lincoln center ett stenkast från Central park, promenadavstånd till Times Square. Priset är väl nästintill hotell-dito, men så värt det! Vår vänliga husägarinna har varit så hjälpsam och försett oss med det ena och det andra: när vi kom var kylen fylld med godsaker som vi fritt fick äta av.
Älsklingsdottern kom släpande på sin rosa resväska, och tog över bäddsoffan i lilla tv-rummet.
Så gott och se henne! Och vad VUXEN hon har blivit!
Vi har varit runt i stan, sett sevärdheter, träffat A:s värdfamilj - hon jobbar ju som au pair här, och hennes värdfamilj bjöd oss på middag. Det var en härlig storfamilj med vänner och grannar och släktingar på besök, och de två tjejerna som A tar hand om, var goa och fina (åtminstone just då).
Jaaa, vi har gjort en hel del roliga saker; Top of The Rock har vi besökt: underbar utsikt över stan, och så har vi sett Mamma Mia på Broadway, vilket var en upplevelse, och nya året tog vi emot i Central park. Jag hade tänkt att vi skulle stå vid Times Square, men att stå där med en miljon andra, nej, det var inte lockande precis - vi fick försmak av det kvällen innan när vi skulle till teatern. Bosse myntade uttrycket sardinisering och att bli sardiniserad på nyårsafton: nej.
Det fick bli Central park, och det var väldigt fint, och fyrverkerier och nu är det nytt år.
Och i dag far vi hem. Home sweet home!
Jag har inte riktigt hunnit befatta mig med tanken på nytt år. Ibland har jag avgett löften, ibland önskningar eller målsättningar. Ett år bestämde jag mig för att börja röka igen, fast bara cigariller, det var väl nånsorts anarkistisk inställning jag hade till löften där och då.
Åren försvinner ju så fort, vips så har det gått 365 dagar, därför har jag nuförtiden någonsorts målsättningar för framtiden, som kanske inte måste uppnås eller drömmar förverkligas just det innevarande året. Eller...? Man kanske ska gå emot trenden och faktiskt avge några nyårslöften. :-)
Hur som helst, det finns någonting hoppfullt med nya starter.
Happy New Year!
God bless!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)