Å andra sidan

Hemmalördag med senfrukost, knirrsnöpromenad -jo, vi HANN innan regnet började ösa ner på allvar. Pyntbortplockning och grankastning, och nu är julen undanstädad och inpackad i kartonger och lådor till nästa gång. Och korsordslösning och eftermiddagslur och under tiden ökar vindstyrkan, man kan höra det.

Lunch har lagats, tvätt tvättats, damm dammats och tankar tänkts.
Det ska resas, resväskan ska packas och hoppas att tågen går som de ska i morgon. Det är ett förskräckligt rännande, men så ser det ut just nu, och det är bra det.
Å ena sidan vill en stanna hemma, å andra sidan finns det saker att uträtta, folk att träffa, möten att gå på och kanske, kanske har jag chansen att träffa mina två systrar i veckan som kommer.!

På andra sidan jordklotet har en liten kille firat ettårsdag. Grattis Liam!

Jag vet inte vad Bosse tittar på, men det hörs ett förskräckligt vrålande från tv-rummet, inte han som låter, men NÅGONTING, underjordiskt-aktigt.

Den här veckan har varit omtumlande, det känns ödesmättat på något sett, som om tecken läggs till tecken, och något slags mönster håller på att ta form. Skräckfilmljuden från tv-rummet ackompanjerar mina tankar. Vad är det för delar i det här mönstret? Vi ser tiggare, vi ser människor som vill stänga gränser, vi ser med stor häpnad hur terrorattentat utförs mot en tidningsredaktion. Människor skjuts ner. Människor samlas, håller upp pennor som symboler för det fria ordet. Men vad är vad, och vem är vem? Finns det någon god sida? Ond sida? Hur tolkar vi händelser? Det som är gott för mig är ont för någon annan.
Murar har fallit, och nya murar har rests, synliga och osynliga.

Så går mina lördagstankar, halvliggande på min sköna säng, med datorn på knät. Det är varmt och mysigt och nystädat härinne, det doftar mat. Det är tryggt. Men jag kan höra stormvindarna blåsa.