Hemifrån hem och tillbaka

Nyss hemkommen från ett "strövtåg i hembygden", och kan konstatera att man kan vara jetlaggad på flera sätt: på det sättet som beror på klocktids-skillnaden och sedan på det sättet som beror på att man kastas tillbaka i tiden känslomässigt. Mellan Finland och Sverige är det bara en timmes tidsskillnad, men det känns som om jag besökt en annan tid.
Hemma på Österbotten möttes jag i dörren av den lilla flickan som var jag en gång i tiden.
Föräldrahemmet är inte detsamma längre, det blir det aldrig mer. Nu är båda föräldrarna borta sedan flera år, men det bor många minnen i vrårna, i möbler och saker, i foton i bokhyllan och i album.
Jag och min storasyster, R, var och hälsade på den äldsta storasystern, S.
Det var jobbigt att se henne så sjuk och svag. Fast humöret och humorn var i behåll!
R och jag städade och röjde i huset, pulsade i snön och pratade och pratade.. vi ses ju inte så ofta precis. Vi åt köttpiroger med knackkorvar på Grillen och fikade med "grisar och örfilar" på Nelimarkka. Och pratade och pratade och uppdaterade oss i varandras liv och göranden och känslor och händelser. Och som sagt, pulsade i den ljuvliga snön, som låg i stora drivor över åkrar och fält och vägar, och det var glashalt på sina ställen.
Och vips hade dagarna gått och det var dags att åka hem..ifrån och hem.
Jag var på besök hemma i Finland och åkte tillbaka hem till Sverige.
Och var så in i norden trött, och Bosse hämtade mig i Emmaboda och vi åkte HEM och åt och jag duschade och han gick till kyrkan och jag lade mig och somnade omedelbart.

Och nu har jag vaknat och tänder mitt speciella ljus, och tänker på S och R och vänner och grannar därborta...hemma.