Tankar, ord, idéer

Den här gången har jag varken haft drömmar eller låtar på repeat. Det brukar annars vara sådant som ackompanjerar förändringar i mitt liv. Drömmar om missade tåg eller tåg åt fel håll när jag hade "lämnat" kyrkan och Bowies Station to station som jag hade snurrande i huvudet och i hörlurarna när jag fattade att jag skulle till Växjö, till Växjö pastorat. Nu har jag  haft varken det ena eller det andra, varken drömmar eller låtar. Men en förändring är nära förestående, ja den är faktiskt redan här: Jag ska sluta i Skogslyckan och börja i Universitetskyrkan! Tjänsten ser ut som så: 75 % i Universitetskyrkan och 25 % i Teleborg. Med bas och arbetsrum i Teleborgs kyrka/församlingshem! I fredags gick flyttlasset! Dvs jag körde ett par kartonger från Skogslyckan till Teleborg. Byte av arbetsplats är på ett sätt oproblematiskt eftersom det är inom samma pastorat. Geografiskt är ingen stor och lång flytt heller: man tar 5ans buss från Stortorget söderut istället för norrut, ett pa...

Lugna dagar med pyssel och kånk i lite lagom mängd. Omflyttning av möbler (jag och Bosse), lite målning (Bosse) trädgårdsfix (jag och Bosse), munspelsövningar (jag; Bosse höll för öronen) bad och mat och sova på maten, fotbollsmatch (Kalmar-AIK, heja och grattis AIK!) och en alldeles ljuvlig konsert med Tomas Andersson Wij och Mauro Scocco! Ja, i egen person (M S) sjöng han också Himlen runt hörnet, som man annars förknippar helt och hållet med Lisa Nilsson, ja han har ju skrivit låten det visste jag förstås.  Och dom var så trevliga (mest Tomas AW, men ok Scocco också, på sitt lite kärva sätt). Vi har haft barn och barnbarn på besök, och på fredag landar ett gäng från Stockholm!!! Och på söndag kommer långväga gäst: min kära dotter! Sedan blir det en liten tur till Stockholm! Och där får jag träffa en speciell person... Speciell för min dotter, kan jag viska lite diskret. Ojojoj, det blir så roligt och så spännande och jag är väldigt, väldigt GLAD! Jag har trivts så alldeles u...

PÅ SVENSKA Det är så mörkt det kan bli. November. Jag far genom skogarna till staden Växjö, allt omsvept i dimma. Träden släcker sina lyktor; släpper suckande de sista gula löven, byter om till tunna frostskimrande svepningar. I går en mäktig upplevelse: Mozarts Requiem i Madesjö kyrka, med Nybro kammarkör, Camerata Nordica och solister. Fantastiska musiker, solister. Och kören! Kören var helt fantastisk! Vi har levt med verket i månader nu; vi har sett filmen Amadeus och jag har hört basstämman eka här hemma kväll efter kväll: Bo sjunger ju i kammarkören. En upplevelse att bära med sig, en skimrande juvel! I dag är det Domsöndagen, men det mörka locket har lyfts från himlen och solen skiner. Och så är ju Domen; att bli insvept i nåden, i ljuset. När alla våra tillkortakommanden blir ömsint omfamnade av nåden och kärleken. I det vardagliga tar man sig från ena dagen till det andra, lagar gröt och far till jobbet och hem, eldar brasor och spelar musik. Sover. Drömmer. Äter....

I Skogslyckan har vi träffar, Psalm och samtal, en gång i månaden. Wibe Holmén sammanställer ett antal psalmer med ett tema. Jonas, vår kyrkomusiker spelar, och vi församlade sjunger av hjärtats lust. Fikar gör vi också, som sig bör i kyrkliga sammanhang. Wibe berättar om psalmerna, om texterna och textförfattarna och annat intressant. Det är väldigt roligt och man lär sig mycket! Förra söndagen följde jag med Bo till Karlslunda kyrka (ligger i Påryd).  Vi var där i god tid, och jag började bläddra i psalmboken, kollade vad det var för psalmer vi skulle sjunga. Så här såg listan ut: I kyrkoåret lever vi just nu i fastans tid, och psalmerna har texter som manar till eftertanke. 438: Du som i alltets mitt 443: Dig vi lovsjunger, ärar 87: Våga vara den du i Kristus är Och så Litanian, kyrkans förbön. Prästen sjunger, och  vi, församlingen är med och bär: Herre förbarma dig, sjunger vi. Herre, befria oss. Kristus, förbarma dig, mellan textavsnitten. ... du som har ska...

Jag är ju en van pendlade, och gillar att åka tåg/buss/köra bil. Långa arbetsresor känns dock inte alltid så kul, ibland hinner man bara hem och vända, känns det. I början av vintern, när det var som mörkast och slaskigast och värst fick  jag plötsligt möjligheten att låna en lägenhet i Växjö, vilket jag jublande tog emot. Det var hur skönt som helst att kunna promenera till jobbet! Och kunna sova över en eller två nätter i veckan. Men det har sina sidor... "Vi har ju blivit särbos" konstaterade Bosse, och den tanken var inte alls tilltalande. Plus att det händer konstiga saker härhemma när jag är borta. Tror jag. Konstiga influenser börjar smyga in i huset när jag inte är på plats och bevakar. Häromkvällen satte Bosse på Spotify. Vi har gemensamt konto, och upp poppade Volbeat som nummer ett - det är dom jag lyssnar på i bilen. "Volbeat!" fnyste Bosse, "det här ju musik från typ 1985" Och så satte han på sin spellista, och den hette någonting i stil me...

En ny dag, en ny lördag. Solen skiner genom vardagsrumsfönstret och jag sitter i min favoritsoffa,  min favoritplats i den här världen. Fönstren är faktiskt oklanderligt rena, och det gläder mig stort! Förra helgen var det nämligen fönstertvättarväder och jag la ner en hel del möda i att putsa dessa. Mitt absolut bästa städtips: putsa fönstren! Ingenting gör så mycket för ett rum som klara fönster. Utanför har vintern dekorerat jasminen med gnistrande iskristaller och snö. Så vackert! Var tvungen att öppna dörren och ta en bild. Då kom en liten vindpust, som fick de små isklockorna att pingla till, ett sprött ljud, på väg att klinga ut och försvinna bort med solens värmande strålar. Det här med min värld, uttrycket "i min värld" väcker lite tankar. Vad menar man egentligen? Menar man kanske "det sättet som jag anser är rätt och riktigt och lite bättre än alternativa sätt", eller? Jag hör det lite då och då, och ofta i sammanhang där man ställer sig  kritiskt ...

PÅ SVENSKA, puolesta välistä suomeksi. Ohoj! Jag lever! Detta utrop syftar på två saker: a) jag har inte skrivit på länge, och du har kanske undrat om jag har försvunnit från jordens yta, vilket jag vill försäkra dig om att jag inte har, medelst ett utrop! och b) jag är vid liv: still alive´n kickin´! Helt enkelt. Jag har tagit mig igenom en lååång grå korridor, men nu är jag på andra sidan! Alltså, inte På Andra Sidan på det sättet, som sagt, men andra sidan, den sidan där ljuset nu blir starkare och dagarna längre och det finns hopp om livet. Det finns mycket att catcha upp som min dotter brukar säga. Jag är kvar i Vissefjärda och Växjö. Jag bor faktiskt på båda ställen! Kände mig trött och sliten på pendlandet, och plötsligt seglar det ner en ljuvlig liten tvåa från himlen och placerar sig relativt centralt i staden Växjö. En övernattningslägenhet! Från himlen! Tack alla inblandade! Enda - och väldigt stora, förvisso! - nackdelen är att min kära make finns i Vissefjärda. S...