5:an söderut

Den här gången har jag varken haft drömmar eller låtar på repeat. Det brukar annars vara sådant som ackompanjerar förändringar i mitt liv. Drömmar om missade tåg eller tåg åt fel håll när jag hade "lämnat" kyrkan och Bowies Station to station som jag hade snurrande i huvudet och i hörlurarna när jag fattade att jag skulle till Växjö, till Växjö pastorat. Nu har jag  haft varken det ena eller det andra, varken drömmar eller låtar. Men en förändring är nära förestående, ja den är faktiskt redan här:
Jag ska sluta i Skogslyckan och börja i Universitetskyrkan! Tjänsten ser ut som så: 75 % i Universitetskyrkan och 25 % i Teleborg. Med bas och arbetsrum i Teleborgs kyrka/församlingshem! I fredags gick flyttlasset! Dvs jag körde ett par kartonger från Skogslyckan till Teleborg.

Byte av arbetsplats är på ett sätt oproblematiskt eftersom det är inom samma pastorat. Geografiskt är ingen stor och lång flytt heller: man tar 5ans buss från Stortorget söderut istället för norrut, ett par hållplatser.
Känslomässigt är det en process som har pågått en tid.

Jag känner tacksamhet över det som varit: jag har lärt mig mycket, och lärt känna härliga människor!

Nu har processen fört mig till den punkt då jag ser oerhört mycket fram emot det nya!

Klockan 15 i fredags var det dags för Fridays for future-manifestation. Vi var ett rätt så stort gäng som gick från kommunhuset till Speakers corner. Regnet öste ner, men vad gjorde väl det. "What do we want? -Climate justice! When do we want it? -Now!"

Jag är inte perfekt och felfri, inte 100 % miljöaktivist, men det faktum ska inte stoppa mig från att delta och visa mitt stöd! Det är viktigare att finnas med och vara en del av rörelsen än att låta mig stoppas av skammen att jag inte gör allt jag kan, utan både fegar och är bekväm ibland.

Så går vi från en dag till en annan. September ska bli oktober. Månens faser skiftar, jorden roterar, solen går upp och ner och vindarna blåser molnen framför sig.  Årstiderna växlar; just nu är de glödande färgernas tid.

På nätterna hörs det tunga vingslag och kommandorop genom mörkret. Stjärnhimlen bakom molnen guidar nattflygarna.

Det är höst.

Jag uppdaterar appar medan jag skriver det här. Bosse lyssnar på musik, och finslipar ljudinställningar. Vad är det han lyssnar på? Texten är väldigt fin, nu hör jag; den handlar om nån som står i regnet med tårar i ögonen, men han tror på att de molniga dagarna ska ta slut, han tror på nya möjligheter och änglar som går med oss och visar ny riktning åt oss lite då och då.

Japp, det får bli soundtracket för det som är nu. Ny riktning och änglar. Det blir bra.
I det stora och det lilla.