Tankar, ord, idéer

Söndagseftermiddag! Håller på och dividerar med mig själv: ska jag a. ut och springa b. till gymmet och springa på löpbandet c. ligga kvar i sängen och läsa, skriva, drömma. Just nu är det c som leder.. Nähä, jag har inte legat i sängen hela dan, icke, jag har varit uppe i ottan och jobbat, Skogslyckemässa i Växjö (förstås, det är ju där Skogslyckans kyrka ligger) och idag fick jag ta bilen för söndagstågen går inte så tidigt. Fint och underbart, jag är glad att jobba där, i dag var det  med Eva som präst. Hon är en sån härlig person, helt naturligt vänlig och rak och precis innan mässan tog hon min hand och sa: - Vad roligt att jag hinner tjänstgöra några söndagar med dig. Jag blev rörd; det betyder så mycket med värme och vänlighet, särskilt när man är ny. Hon ska gå i pension, men det har jag lärt mig att präster inte försvinner i och med pensioneringen, de brukar anlitas flitigt även efter det. Så vi kommer nog tjänstgöra ihop många gånger! I bilen på väg dit och på hemv...

Har sett den vackra och gripande dokumentären "För kärlekens skull". Den sändes för några dagar sedan, men finns på svt play. Filmen handlar om Ted Gärdestad. Men också om brodern, Kenneth. Det är han som skrivit texterna till sångerna som Ted sjöng, och som vi så mycket älskar. Men... jag förstår inte riktigt... Ted blev ju jättekänd... men Kenneth..? Texterna, jag älskar Teds sångtexter, och det var ju Kenneth som skrev dem. Och han hamnade i bakgrunden, han nämns, men det är Ted som hyllas. Naturligtvis med all rätt, jag säger inte det; en låt är ju både text och musik och röst och sätt att framföra den! Men: Bildar fanclub för Kenneth Gärdestad! Eller kanske inte... Jag menar, det blev ju så väldigt mycket för Ted, han fick inte vara den han ville, han sa vid något tillfälle: Alla känner mig, förutom jag själv. Det önskar man inte för någon! Kändisskapets väldigt svåra baksida. Allra mest berödes jag av "I den stora sorgens famn", sista låten på det sis...

Ja, det finns ett begrepp för det som jag är! Det finns ett namn att kalla oss som har dessa preferenser. Folk som har denna läggning är: pescetarianer! Ja! Och vad är nu det då, muttrar Min Vän af Ordnung (ja, hen har snofsat till titeln) Jo, pescetarianism betyder att man äter fisk. Och ägg och mjölkprodukter. Och frukt och frön och grönt och sånt också, förstås, men inte kött och kyckling.  Jag klarar inte av att vara vegan eller vegetarian. Och vill inte - för tillfället - vara köttätare, eller carnivore, som det lite finare heter, och ska det vara nån vits att definiera sig med det man äter eller inte äter? Kanske inte. Men någonstans i det ligger ett ställningstagande. Som jag inte behöver detaljgranska här och nu. Man ser och man hör och en dag så bestämmer man sig: nej!  Så kan det gå till.  Känns bra att ha kommit fram till detta, och att jag nu har kommit ut ur..ehh skafferiet? Kylskåpet? ... med denna bekännelse. Vilket i sig inte är någonting märkvä...

Vilket firande det var på Emmabodadagen! Wow! Det var zumba och ansiktsmålning och ljuvlig dryck som våra syriska vänner bjöd på och kaktävling och fantastiskt duktiga musiker, särskilt en, han som spelade gitarr och sjöng, och dans och mer zumba. Och vi på Idébanken fick ta emot ett nyinstiftat integrationspris, tillsammans med Vilhelm Mobergsgymnasiets elevråd och föräldraföreningen Näktergalen. Stort! Jag var så yr i huvudet av alla intryck, så soffan fick ta emot mig med en duns. Och där låg jag och pustade tills det var dags för Tungvatten, den extremt spännande norska serien. Och Bosse satt och funderade och mindes och tänkte högt och lyckades avslöja händelseförloppet långt framåt, bara sådär, utan spoilervarning, vilket jag inte alls uppskattade. - Men det var nog inte så, egentligen, jag tror inte att de sprängde just där, utan .... och hoppsan, vart tog Maxi vägen nu...försökte han släta över och flytta fokus. I dag var det handledning via skype, och det känns rätt speciel...

Spännande studiebesök igår på Macken, med ett gäng miljöpartister från Emmaboda. Besöket var planerat innan jag ens visste att jag skulle börja jobba i Växjö, men blev ju en lyckad kombo; jag fick göra det tillsammans med det goa och bekanta gänget + lärde mig mycket nytt om Växjö. Och om verksamheten Macken. Som började med en gammal bensinmack som flyttades från Göteborg till Växjö, och som idag inrymmer tygåtervinning och syateljé. Idag finns en himla massa verksamheter runt om i Växjö, i Mackens regi, som alla andas nytänk, samhällsansvar, inkludering, uppfinningsrikedom, företagande, solidaritet, miljöansvar... jag skulle kunna fortsätta länge! Det visade sig att Fredrik, killen som guidade oss runt, var den som startade det hela. Och det visade sig också att vi hade med oss personen som i sin tur inspirerat honom: Sven Gustavsson! Som startade Miljöstationen a k a Möjligheternas hus. Jag undrar om vi i Emmaboda fattar hur stor betydelse han har haft, Sven Gustavsson när de...

Första arbetsveckan avklarad, eller det låter ju som om det var någonting tufft jag gått igenom, eller? Men så är det ju inte alls, jag har svävat dit på förliga vindar, med David Bowies Station to station i lurarna. Ja, ett väldigt stort glädjeämne är att jag kan åka tåg till jobbet! Hela vägen! Vi har ju tågstopp i Vissefjärda, det blir byte i Emmaboda, av i Växjö som är slutdestinationen, och inga långa  väntetider heller. Skogslyckan! Är inte det ett vackert namn också! Fast jag arbetar i hela centrumområdet. Men arbetsrummet ligger i Skogslyckans församlingshem. På andra våningen. Eller första, beroende på ingång. På bottenvåningen ligger Diakonicentrum, med sitt härliga myller av människor! En liten faktaruta: Diakonutbildningen består av många delmoment. Du ska först ha en godkänd grundutbildning (typ socionom, sjuksköterska eller liknande) sedan ska man gå Svenska kyrkans grundutbildning, sedan göra tre praktikperioder, en månad var, i olika sorters församlingar (i en s...