Men... jag förstår inte riktigt... Ted blev ju jättekänd... men Kenneth..? Texterna, jag älskar Teds sångtexter, och det var ju Kenneth som skrev dem. Och han hamnade i bakgrunden, han nämns, men det är Ted som hyllas. Naturligtvis med all rätt, jag säger inte det; en låt är ju både text och musik och röst och sätt att framföra den!
Men: Bildar fanclub för Kenneth Gärdestad!
Eller kanske inte...
Jag menar, det blev ju så väldigt mycket för Ted, han fick inte vara den han ville, han sa vid något tillfälle: Alla känner mig, förutom jag själv.
Det önskar man inte för någon!
Kändisskapets väldigt svåra baksida.
Allra mest berödes jag av "I den stora sorgens famn", sista låten på det sista albumet.
Avsked och tröst...
Kenneth Gärdestad har tårar i ögonen, rösten darrar lite -Han sjöng den för min skull.
Men, det var Kenneth som skrev texten.. Anade han redan vad som skulle ske?
En lyhörd människa
Två lyhörda människor, som kompletterade varandra
Den vackraste, sorgligaste och mest trösterika sångtext jag vet. Skriven av Kenneth och sjungen av Ted. Bröderna Gärdestad.
I den stora sorgens famn
I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en tross
mellan oss..
så vi når varandra
i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå varandra
i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra
i den stora sorgens famn..
 |
| bild: misswhiteskitchen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar