Hopp...san!!!

En solig, härlig arbetsdag! Söndag, familjegudstjänst i Halltorp, ute vid prästgården.
Strax innan vi ska börja kommer bussen från Kolboda. Kolboda är ett asylboende, som ligger inom vårt pastorat. Vi har bjudit in barn, med medhavd förälder/-rar/vuxen, ett femtiotal personer kommer, de flesta syrianer. Solen flödar över oss, Den Fantastiska kören (dom heter så, och är naturligtvis vad dom heter :-) ) sjunger "Det är gott att vara tillsammans". Efteråt blir det ponnyridning och hoppborgshopp, och kaninhoppning!
Och det grillades, vi var beredda, så det fanns gott om kött och kyckling och korvar med och utan griskött, och det talades och satts i klungor och folk plockade äpplen i prästgårdsträdgården, och vem skulle annars ha plockat dom, tänkte jag, huset står ju tomt. Och jag tänker automatiskt i såna banor när hösten och äppelsäsongen närmar sig. Hur som helst, det blev lyckat!
Bosse var ledig och följde med. Och badkläder hade vi med oss, så efteråt blev det ett dopp i havet vid Ekenäs. Och björnbär fanns det att plocka.

Den duktiga kaninen klappas om lite

Så åkte vi hem...och möttes av en glädjestrålande dotter...som berättade med andan i halsen att hon hade fått jobb... i DUBAI!!!
Jag tror att jag svimmade i en mikrosekund. När jag fattade att hon inte skojade.

Jag är fortfarande chockad och vet inte vad jag ska tro om det ena eller det andra.
Jag är naturligtvis glad för hennes skull! Det är jag visst det! Och jag visste ju om att hon sökte jobb runt om i världen. Jag tror att jag går och brygger lite kaffe nu. Eller ska man skåla i nåt? Eller gråta och skära tänder?

Ganska långt från Vissefjärda

Dubai skyline

Googlar..

Läsa..borde man. Men..

Underbara augusti!
Varma vindar sveper runt, och kvällarna är sammetsmjuka.
Allting håller på att mogna, sädesfälten och frukten, och bär har vi plockat, blåbär. Våra vinbär åt skatorna upp, de lömskingarna! De skuttar runt och dansar och kraxar på gräsmattan, fast inte just nu, nu hörs inga fåglar, inte ens det där konstiga lätet från grannens träd.

Vi har varit på var sin festival i helgen! A for till Göteborg och Way out West, E till Mundekulla, och Bosse och jag besökte Emmaboda VIsfestival. Vi hade det trevligt, de andra har inte anlänt än så vi vet ännu inte.

Sitter på altanen i skrivande stund, och bara älskar alltihop! Solen! Värmen! Livet!

Det är sista dagen som sakerna är som dom är, i morgon förändras en hel del. Då tar nämligen min tjänstledighet slut, från Södermöre pastorat. Så hösten kommer att innebära återgång till gamla rutiner + en hel del nytt.
Boda-projektet ska avrundas; det har varit lyckat så tillvida, att vi har kunnat erbjuda åtta personer sommarjobb! Av dem är 7 ungdomar, av dem är 5 ensamkommande flyktingbarn. Så duktiga, läraktiga och trevliga de alla har varit!
I fredags kom Catherine som jobbar i informationen/receptionen, som vanligt med hög peppmusik i bilstreon, parkering, glada långa kliv, och blommor hade hon i handen. Känn doften, sa hon. Och det doftade... choklad! Ja, sa hon, den heter Chokladblomman! Första gången i mitt liv jag såg en sån.

Chokladblomma!

Apropå Visfestivalen, det var någonting jag tänkte på. Allt stämde, artisterna, Hans A som visvärd (:))
var rolig och sjöng bra och vädret var ju helt strålande. Men.. jag undrar om inte man borde skippa bänkarna där framme. Jag menar, det är inte många som orkar sitta många timmar på såna bänkar ändå, och dom flesta har stolar eller filtar med sig, och då blir det så att det står tomma bänkar längst framme, och folk sitter rätt långt bort från scenen. Det blir svårare att få upp stämningen för artisterna, tror jag. Jag tyckte mig höra några av artisterna kommentera att t ex allsången inte hördes. Och det kändes som att vår sång  försvann i blåsten. Ja, lite funderingar bara.

På natten stod Bosse och jag och spanade mot himlen, och visst fanns det stjärnor, men det enda som rörde på sig var ett flygplans blinkande ljus. Inga kometer, meteoriter eller stjärnfall. Nå.

Ser fram emot morgondagen, ska bli kul att träffa gamla jobbarkompisar igen!
Men nu är nu och fortfarande söndag eftermiddag.
Ja, vad ska man hitta på?
Borde läsa... så det här är prokrastrinering så det visslar om det.
Bosse skapar nya spellistor här bredvid. Kan säga att han har bra musiksmak!
Ok, läsa var det.

Ernstigt

Slutade jobbet kl 17 i går. Efter jobbet blev det blåbärsplockning, dopp i sjön, grillning och pajbakning. Och den nybakta smoothiemästaren bjöd oss på en egenkomponerad dryck, med lite inspiration från The One and Only: Ernst Kirschsteiger. Fast på ett helt eget sätt - det är det som gör en mästare till en mästare: ett eget sätt. 

Det är lite Ernst över vårt liv annars också, det är nämligen ÄNTLIGEN färdigt med renoveringen!!! Och det blev så fint så fint så vi fick lust att förnya lite mer..som flytta om lamporna så att den som hängt i källaren finns nu i sovrummet, och hallampan har bytts ut och det är faktiskt lite som när barnen var små och man la undan en del leksaker en månad, när man sen tog fram dom igen kändes det som nya grejer. Prova själv! Bara byt plats med lite grejor. Budgettips för förnyelse i hemmet..! 

Lite nytt har vi också skaffat, som en matta i vardagsrummet.  Passar nya halltapeten. Och färgen i nya halltapeten... "får det att brumma som en liten humla i mitt bröst"!

Det där med att bege sig ut efter jobbet, det kändes riktigt bra. Som en påminnelse om att: 1. Sommaren inte är slut fast semestern skulle vara det. 2. Det behöver inte vara så stora saker man gör, räcker med en liten skogspromenad för att få lite liv i vardagen 3. Kvällarna är ljumma och sköna 4. Vattnet i Loafallet är ljumt och skönt 5. Ha alltid badkläder med dig! 

I början av sommaren trodde jag att det bara skulle ges tillfälle till max två veckors semester. Det blev sammanlag fyra veckor, i alla fall! Fast inte i ett sträck, men ändå. Underbart och ljuvligt!

Redo för nya utmaningar, japp!

Men först ska jag "se mina kuddar som en orkester" och den orkestern får spela lite vaggvisor åt mig.

Gnatt!

* sköna ernstcitat, dom inom " "

 

Ön Två gånger

På besök i Fäderneslandet.
På en ö som heter Två gånger, typ, fast på finska.
Bor i en gammal herrgård, rummet är stort och bekvämt och har en magnifik utsikt, och detta till vandrarhemspris! Och vad gör jag här? Joooo...hmfff...mummel...jag är på kurs....
-Men MÄNNISKA! Är du inte klok??? undrar min vän av ordningen förfärat: ska inte du ha semester!
-Joooooo, försöker jag, det här är faktiskt mitt sätt att ha semester! Och det är ett väldigt BRA sätt!

Hmmm... Vi har talat om inre dialoger i dag. Och det har vi ju faktiskt alla. Inre dialoger, monologer och ibland gräl också. Man kan ju vilja lite olika saker ibland, och då är det ju SUNT att resonera med sig själv.

Så här är jag och språkbadar mig själv, och fräschar upp gamla kunskaper och lär mig nytt.
Och njuter av att få filosofera ensam och i grupp, tillsammans med likasinnade. Ämnet är logoterapi, och jag kommer helt säkert att berätta mer om det framöver. Och det är HÄR sommaren har hållit sig gömd! Solen skiner, fast inte just nu för nu är det nära nog natt och det är helt tyst och i dag badade jag i havet och det doftade barndomens somrar med finska ängsblommor och jag känner mig omsluten av allt gott, och rätt trött just nu.  Så jag behöver inte gräla med mig själv och inte med John Blund heller, jag viskar god natt, Hyvää yötä.